(Gunnar
Björling som jag minns honom)
1
Han kommer tassande över Observatorieberget
Han bär en plastpåse i handen
Han tittar vänligt genom mig
Han ler inåt
Plastpåsen klirrar
En dag kommer han inte
2
Nu är parken tom
Han har fyllt den med ljus och själv
osynliggjorts
Försvunnen i sitt ljus bland löven
3
Dikten är en ängel utsänd av Gud eller
den Andre
Den färdas genom kroppens år
ljusnar mot barndomen
4
Jag är inte jag, jag är du och
hon och vi
Jag är de och markens spår
Jag är inte jag jag är allt som fanns
och finns och funnit
5
Och misströstat på allt men glädjen
i fritt skutt in i rökbolmet
6
Det som kommer mig vid kommer mig
inte vid
Det tasslar under gräset bland tårna
på varats fot
Allt är en stund är
alltid
CLAES
ANDERSSON
Löntagaren
4.2.2005 nr 1/05
|
