– Det var en bra inkörning. Jag gillar när det händer saker, säger Lyly och vägrar att tillstå att förhandlingarna skulle ha varit stressande.

Lauri Lyly kom till FFC från Elektrikerförbundet, där han var ordförande. Han verkade i förbundet i sexton år, knappt hälften av dem som ordförande. Lyly har en diger erfarenhet av förhandlingar, han började på arbetsplatsnivån.

– Själva förhandlandet med arbetsgivarna är likadant på alla nivåer. Det handlar ju om olika sätt att förena olika synsätt, i början ofta helt motsatta.

Inpoförhandlingarna var ändå en helt ny och intressant erfarenhet.

– Det finns fler dimensioner i förhandlingar som förs på centralförbundsnivå, man är t.ex. tvungen att beakta förhandlingsresultatets eventuella inverkan på lagstiftningen. Också för den skull använder man sig här av en betydande mängd olika bakgrundsrapporter.

Omställningsskyddet brådskar

Det inkomstpolitiska helhetsavtalet kan kallas ett omställningsskyddsavtal. Omställningsskyddsfrågorna som togs upp förbättrar uppsagdas möjligheter att återsysselsättas och ger dem som deltar i ett sysselsättningsprogram ett betydligt bättre arbetslöshetsskydd.

I offentligheten förekom uppfattningen att omställningsskyddet gick igenom utan kamp. . Lyly säger att arbetsgivarna inte svalde omställningsskyddet utan förtret.

– I början var våra sätt att se saken verkligen olika, men arbetsgivarnas attityd förändrades. De visste att tiden var inne att komma överens om något.

Lyly är nöjd med uppgörelsen.

– Vi fick en fungerande modell som inbegriper ett förbättrat arbetslöshetsskydd och en bättre chans än hittills att snabbt bli sysselsatt på nytt, t.o.m. redan under själva uppsägningstiden.

Parterna är ense om att omställningsskyddet måste fås i bruk så fort som möjligt. På grund av de lagändringar som krävs är det realistiskt att tänka sig att tidpunkten är nästa höst, gissar Lyly.

Tiden inte mogen för beställaransvaret

FFC:s andra centrala målsättningar, beställaransvaret och fackförbundens rätt att väcka talan gav inte lika goda resultat, pga. arbetsgivarnas kraftiga motstånd. Men man enades om att föra beställaransvaret, fackförbundens rätt att väcka talan och kampen mot den grå ekonomin vidare under avtalsperioden, bl.a. tillsattes ett flertal arbetsgrupper. Lyly tror att debatten om beställaransvaret och om den därmed förknippade övergångsperioden som begränsar arbetskraftens fria rörlighet intensifieras mot årets slut.

Debatten om den två år långa övergångsperioden pågår redan. Övergångsperioden utgår den 1 maj 2006. Beslut om eventuell förlängning måste fattas vid årsskiftet och då torde också de arbetsgrupper som behandlar beställaransvaret vara klara med sina förslag.

Lyly tror att man når samförstånd med arbetsgivarna om både beställaransvaret och kampen mot den grå ekonomin. Det handlar i huvudsak om att få bukt med de underleverantörer som använder sig av ljusskygga metoder.

– Arbetsgivarna medger att den grå ekonomin är ett problem. Nu måste vi bara finna ett sätt att förverkliga beställarens ansvar så att bägge parter är nöjda.

Förhandlingssystemet måste utvecklas

Lauri Lyly leder FFC:s arbetslivsavdelning. Aktuella frågor i arbetslivet är bl.a. arbetarnas möjligheter att i större utsträckning få inflytande över sitt eget jobb och över hur arbetet organiseras på arbetsplatsen, ökad jämställdhet på arbetsplatserna, det psykiska och fysiska arbetarskyddet och arbetstagarnas kompetens.

– Det är viktigt att förhandlingssystemet utvecklas på alla nivåer. Vi måste ha våra redskap i skick, säger Lyly och betonar att de förtroendevaldas verksamhetsförutsättningar är livsviktiga för facket att garantera.

Arbetslivslagstiftningen har förnyats i rasande takt under de senaste åren. Ännu återstår att förnya samarbetslagen men också här pågår ett reformarbete. Lyly är en av FFC:s representanter i den trepartskommitté som bereder en nya lagen.

– Alla är ense om att lagen måste förnyas. Arbetsgivarna önskar att de juridiska direktiven till arbetsplatserna blir så få som möjligt. Vi löntagare vill för vår del förbättra arbetstagarnas ställning på arbetsplatserna.

Samlat erfarenhetskapital

Lauri Lyly inledde sin bana som testare på Strömbergs fabrik i Vasa år 1972. Några år senare, efter att ha flyttat till kärnkraftverket i Lovisa, aktiverade han sig fackligt. Lyly har också varit aktiv inom SDP.

Lyly var kärnkraftverkets huvudförtroendeman i sju år och övergick därefter till Elarbetarförbundet i Tammerfors, där han blev avtalssekreterare för energi- och telekommunikationsarbetarna. Han säger att han har haft mycken nytta av det fackliga arbetet på arbetsplatsnivån, främst genom att han fått en realistisk bild av vad som går att förverkliga på arbetsplatserna.

– Erfarenheterna av förtroendeuppdrag på olika nivåer har fungerat för mig som en högskola, som har gett beredskap för det jobb jag har nu, summerar Lyly.

Han betonar att facket är ytterst närvarande i arbetarnas vardag.

– Det skydd kollektivavtalen ger, lönenivån och arbetslivets lagar reflekterar direkt på människors vardag.

PIRJO PAJUNEN

De uppsagda kan om de vill få ett eget sysselsättningsprogram, vilket bl.a. ger dem möjlighet att på arbetstid under uppsägningstiden söka nytt jobb. Den avlönade ledigheten är mellan 5 och 20 dagar beroende på hur lång uppsägningstiden är. De arbetare som blir uppsagda och deltar i ett sysselsättningsprogram har rätt till förhöjt utbildningsstöd, vilket är en klar förbättring av arbetslöshetsskyddet.

Arbetsgivarna i Finland har burit ett mindre ansvar vid uppsägningar än vad som är brukligt i flera andra EU-länder. På FFC tror man att omställningsskyddet minskar de multinationella bolagens benägenhet att säga upp folk uttryckligen i Finland.

FFC:s ledande jurist Jorma Rusanen säger att man försöker få omställningsskyddet i kraft med det snaraste. Förverkligandet sker emellertid stegvis.

– De förändringar skyddet kräver i kollektivavtalen träder i kraft redan den 16.2. Också arbetskraftsmyndigheterna har lovat tillämpa modellen omedelbart.

Rusanen beräknar att omställningsskyddet är i kraft i sin helhet i början av hösten.

Nytt jobb efter det gamla

I samband med överenskommelsen om omställningsskyddet slog parterna också fast att samarbetsförfarandet kräver förnyelse. Det innebär att arbetsgivaren tillsammans med personalens representanter bör förhandla fram en handlingsplan för att stöda omplaceringen av uppsagda. I planen slås samtidigt fast arbetstagarnas möjligheter att söka arbete, utbilda sig och använda sig av arbetskraftsmyndigheternas tjänster redan under uppsägningstiden. De här åtgärderna måste utredas också då samarbetsförfarandet gäller färre än tio arbetstagare, även om ingen särskild handlingsplan krävs i dessa fall.

Omställningsskyddet omfattar ett personligt sysselsättnings- eller omplaceringsprogram för dem som blir uppsagda av ekonomiska eller produktionsmässiga orsaker och som har arbetat i minst tre år. På årsnivå antar man att detta kan komma att gälla cirka 30 000 personer.

Sysselsättningsprogrammet syftar till att den uppsagda ska kunna få ett nytt jobb så fort som möjligt, antingen direkt eller efter en period av utbildning som stärker hans eller hennes yrkeskunskaper. Programmet görs upp av arbetskraftsmyndigheterna tillsammans med arbetaren och i det kan ingå arbetsförmedlingstjänster, vuxenutbildning, arbetsinlärning och praktik liksom yrkesvägledning och planering av den framtida yrkeskarriären.

Omställningspaketet förbättrar också situationen för dem som är anställda på tidsbundna kontrakt. Alla visstidsanställda som har arbetat för samma arbetsgivare i minst tre år, antingen i en följd eller i flera repriser, har rätt till ett eget sysselsättningsprogram vid uppsägning.

Rusanen betonar att varje arbetstagare har rätt till de här förmånerna, oberoende av arbetsgivarföretagets storlek. Systemet gäller också kommunens och statens arbetstagare.

Rejält lyft i dagpengen

Omställningsskyddet medför också en rejäl förhöjning av arbetslöshetsdagpenningen. Den som blir arbetslös men deltar i ett sysselsättningsprogram har rätt att utöver den inkomstrelaterade arbetslöshetsdagpenningen få förhöjt utbildningsstöd. Stödet kan betalas under 20–185 dagar och betalas för deltagande i sysselsättningsprogrammet. Stödet förutsätter också minst tio månaders medlemskap i en arbetslöshetskassa och att arbetsvillkoret på 43 månader uppfylls.

En arbetstagare som har haft en 2 400 euros månadsinkomst får över 350 euro mer i arbetslöshetsersättning per månad i och med utbildningsstödet.

Det förhöjda utbildningsstödet äter inte upp det extra avgångsvederlag som infördes i och med den förra inkomstuppgörelsen och som gäller dem med minst tjugo år i arbetslivet. Detta tillägg betalas under högst 150 dagar. De extra stöden innebär att en arbetslös kan få förhöjd dagpenning i hela 335 dagar.

Arbetsgivarna betalar kollektivt

Arbetsgivarna bekostar det förhöjda utbildningsstödet kollektivt. Stödet betalas genom att höja arbetsgivarens arbetslöshetsförsäkringsavgift och det betalas sedan ut av a-kassan. Arbetsgivaren svarar också för arbetstagarens eventuella ledighet för att söka nytt jobb under uppsägningstiden. Till exempel en tjugo dagars ledighet för att söka jobb kostar arbetsgivaren nästan en månadslön brutto plus sociala kostnader.

Med arbetsgivarens medgivande kan arbetskraftsmyndigheterna lägga vissa avgiftsbelagda åtgärder in i de personliga sysselsättningsprogrammen, att betalas av arbetsgivaren.

Arbetskraftsmyndigheterna bär ett stort ansvar för att omställningsskyddet kan förverkligas i praktiken. I inpoavtalet är inskrivet att arbetskraftsförvaltningen måste garanteras tillräckliga person- och ekonomiska resurser för att kunna genomföra de åtgärder som förväntas.