Ett flygplan pilar förbi månskäran på januarihimlen på väg till Helsingfors–Vanda flygstation ett stycke från köpjätten. I övrigt råder ett sömnigt lugn denna tisdagsmorgon och servicemannen Svetislav Konstantinovic får i lugn och ro sopa upp cigarettfimparna utanför huvudentrén.

– Skräp finns men just inga knarksprutor, konstaterar Konstantinovic, finsk medborgare men med rötter i Serbien och Grekland. Som bäst är han i läroavtalsutbildning men hoppas på fortsatt jobb.

– Snyggheten beror till stor del på att det här inte är ett genomgångsställe, typ Östra Centrum. Hit söker sig mest bilburna barnfamiljer, säger serviceförman Jari Heikkilä, ISS.

Totalt är servicemännen fyra här på Jumbo, samtliga anställda av ISS. I ett litet team är personkemin viktig, det påpekar både Konstantinovic och Heikkilä.

– Men arbetskamraterna här är fantastiska, säger Konstantinovic med ett brett leende.

Servicemännen jobbar flextid. De kommer på jobb mellan 6 och 9 på morgnarna men redan på småtimmarna om snön faller ymnigt. När Jumbo slår upp sina dörrar ska det var halkfritt och snyggt ute, det underlättar städningen inomhus. Kunderna är i snitt 35 000 per dag.

Städas för hand och med maskin

Vi söker oss in i köpcentret. Genom affärernas glasdörrar glimtar personal som städar, plockar upp varor på hyllorna på Jumbos andra plan. Två vinkelställda gångar underlättar orienteringen och krymper avstånden.

Sex ISS-anställda städare ser till att de allmänna utrymmena hölls snygga. Städningen görs på morgonen, till största del innan kunderna kommer. Då tar städarna hand om de lokaler som kunderna inte ser — gångar, kontor etc. Arbetstiden är från klockan 6 till 14.

– Här är ingen genomgångstrafik utan lättare att städa, säger Marketta Kähärä, som flyttade från Brunnsgården i centrum av Helsingfors ut till Jumbo för ett drygt år sedan.

Hon putsar de vinklar och vrår av golvet för hand dit städmaskinen inte når. Plexiglasen får sig en omgång en gång i vecka. Också dörrar och hissar ska skina rent.

Ljuset flödar in genom stora fönster som cirklar ovanför och runt gångarna.

– Fönstren där tvättas två gånger i året, men det är karlgöra!

Att putsa och feja är fysiskt tungt men Kähärä menar att det blivit bättre med åren.

– Förr kändes det i armar och rygg, men inte längre, ler hon.

Från underhåll till fågeljakt

Ute på lastbryggan är arbetet i full gång. Transporthäckar ska plockas isär, lådor och annat skräp tas om hand. Morgonskiftet är på plats från 6 till 14, kvällsskiftet från 13 till 21.

För de fyra servicemännen är Jumbo relativt lätthanterat med ett hus och en tomt.

– Men med endast fyra man klarar vi oss med nöd och näppe (kiikun kaakun) då det är brått. Alla bör behärska alla delområden men det blir automatiskt en viss arbetsfördelning, säger servicemännens huvudförtroendeman Teuvo Gröhn, huvudförtroendeman för omkring 25–30 av ISS servicemän i olika köpcentra.

Med en blick på Jari Heikkilä tillägger Gröhn att när Jumbo byggs ut måste servicemännen bli fler. För jobbet är mångsidigt, allt från renhållning till dataövervakning. I de mindre affärerna byter servicemännen lampor och proppar. Smärre vattenproblem åtgärdas, krävs det större mera tidskrävande ingrepp och strongare verktyg kallas specialfirmor in.

Till servicemännens mera ovanliga arbetsuppgifterna hör fågeljakt. Vintertid söker sig främst talgoxar gärna inomhus, vilket ogillas skarpt av livsmedelsaffärerna och restaurangerna.

– Mest använder vi sövningskorn men ibland får vi ta till luftgevär, det har vi har vi tillstånd för, säger serviceman Mikko Niemelä.

En titt in i nervcentret avslöjar att Jumbo övervakas noga. Via datorer håller servicemännen koll på värme, luftkonditionering, el med mera. Elavbrott pareras delvis med tre egna generatorer. Att allt fungerar kontrolleras också fysiskt, under ett par dagliga rundor.

– Det ska också fungera energiekonomiskt, sparas där det går. Men sjukligt sparande får det inte gå till, det straffar sig i säkerheten, påpekar Heikkilä.

Lön över tabellen

Danskägda koncernen ISS har totalt 14 000 anställda i Finland, av dem ca 3 000 i huvudstadsregionen.

– Servicepersonalen cirkulerar en del mellan köpcentren. Till köpcentren är det lätt att få folk och i mån av möjlighet försöker vi ordna arbetsplats nära hemmen. Det blir ju både tidiga morgnar och sena kvällar, påpekar Heikkilä.

Och tillägger att betalar man endast tabellön, då får man inte folk. Också extrajobb och övertid är eftertraktade — så höga är lönerna ju inte i branschen.

Men är man en gång i branschen så hålls man ofta kvar — och trivs. På det är trion Gröhn, Heikkilä och Niemelä själv ett gott exempel.

Krisen på 90-talet tvingade dem att se sig om efter andra jobb. Huvudförtroendeman Teuvo Gröhn har ett förflutet som montör, serviceförman Jari Heikkilä har jobbat i isbrytarnas maskinrum medan serviceman Mikko Niemelä arbetat på byggen.

– Jobbet kräver kunskap men ger en viss frihet. Som överlag i servicebranschen krävs att man är flexibel, säger trion.

PAM:arna fortfarande i skilda bås

Expediter, servitörer, servicemän och väktare, alla arbetar de på Jumbo. Och alla har de — om de så önskar — sin fackliga hemvist i Servicefacket PAM, efter fyrförbundsfusionen för några år sedan.

Det vore också naturligt att yrkesgrupperna som jobbar under samma tak idkade ett visst samarbete. Kunde man alltså anta

– Något samarbete här i Jumbo har vi inte. Alla har sina egna fackavdelningar. Våra jobb är helt enkelt för olika, säger Teuvo Gröhn, huvudförtroendemän för ISS servicemän.

INGEGERD EKSTRAND