Krista Haapakangas, 28, på Tunnin Kuva säger också helt riktigt att hon arbetar på Jumbo.

– När någon frågar mig privat svarar jag nog att jag jobbar på Tunnin Kuva, men jag känner mig också som en Jumboanställd.

Butiken sysselsätter bara två eller tre, som dessutom arbetar skilda tider och då blir grannbutikernas anställda som kolleger. Och trots att man inte tillbringar fritiden tillsammans så är man bekanta också utanför själva jobbet.

Jumboandan är positiv, tycker Krista. Den goda känslan skapas av att kunderna ofta är familjer. De uppträder sakligt och fridsamt i affärscentret, det här är ingen plats för snabba inköp. Man kommer enkom hit och man uträttar flera ärenden på en gång, ofta stannar man och äter. Här går det inte att bete sig störande.

Krista har arbetat på fotoaffären i sju år och hon planerar att fortsätta i fotobranschen. Hon planerar att bli pressfotograf och har inlett studier i branschens kvällsskola. Bakom sig har Krista dessutom merkonomexamen och examen från en treårig restaurangskola, men branschbyte blev aktuellt pga. allergier.

Digi stal inga jobb

Krista betraktar Tunnin Kuva som en trygg arbetsplats. Den tekniska utvecklingen har inte påverkat sysselsättningen fastän övergången från traditionell film till digitala bilder förutspåddes medföra arbetslöshet. Utvecklingen har ändå inte avsatt särskilt mycket spår bland kunderna. De köper alltjämt film och låter framkalla den. Och de som har övergått till digital teknik kommer för att skriva ut papperskopior av sina bilder.

Utvecklingen har tvärtom varit positiv. När allt började kännas som rutin var det bra att det kom en våg av förändring som t.ex. innebar att man måste lära sig ny teknik, menar Krista.

Tryggheten i jobbet kommer sig också av att företaget är landsomfattande, kedjans nordligaste butik finns för närvarande i Rovaniemi. Butikerna i Nordsjö och Malm har stängt, men Krista tror att man ville koncentrera verksamheten och att det inte låg ekonomiska trångmål bakom.

Problem har lösts

Fotobutiken i Jumbo har bara tre arbetstagare, en på heltid, Krista på frivillig deltid för studiernas skull och en, som gör 15 timmar, främst på lördagar. Lönerna betalas enligt avtal.

Krista är riksförtroendeman för dem som jobbar på Tunnin Kuva. Företaget sysselsätter drygt 60 personer. Ett förtroende har byggts gentemot arbetsgivaren. Krista medger att det har funnits problem, men hon tillägger strax att ingenting har varit så svårt att det inte har kunnat lösas.

Själv finner hon att arbetsmängden stressar. I synnerhet på måndagskvällarna är kundtillströmningen stor och då kan det bli övermäktigt att vara allena. Passbilder ska tas, filmer framkallas, olika varor säljas och förevisas eller så behöver någon råd om hur en kamera ska användas, allt på en gång.

I början gällde det att vänja sig vid att arbeta i det öppna och stökiga butiksutrymmet. Det händer att någon kund inte blir upptäckt om försäljaren står med sidan till. Kristas råd till kunder i den situationen är att helt rättframt säga hej.

Kunderna hos Tunnin Kuva (= bild på en timme) har valt butiken för att varumärket är känt just för sina snabba framkallningar, menar Krista. Vad händer då om bilderna inte är klara på en timme? Vem tappar kontrollen först, kunden eller försäljaren?

– Kunden. Men jag har nog alltid lyckats reda ut läget, småler Krista.

HILKKA JUKARAINEN
Översättning: ASTRID NIKULA