– Om arbetsgivaren inte förbinder sig vid det minsta ansvar för arbetstagarna, hur kan han då begära att arbetarna ska vara lojala mot företagets målsättningar. Det förefaller som om man inte ens önskar någon stabilitet i branschen. Fortlöpande dålig behandling av arbetstagarna och brist på uppskattning måste sätta sina spår i branschens utveckling, säger Irmeli Mäenpää, som är chef för Servicefackets Helsingfors och Nylands distrikt.

De som arbetar inom servicesektorn tillhör olika kast: en del arbetar för bemanningsbolag eller för uthyrda diskar i varuhusen, andra fyller varuleverantörernas hyllor. De lösryckta uppgifterna har lett till att det inte längre finns några arbetsgemenskaper där man känner sina arbetskamrater som man småpratar med på lunchpausen. Splittringen är också orsaken till den svaga organisationsgraden i huvudstadsregionen. På ett otal arbetsplatser finns det ingen förtroendeman som erbjuder arbetstagarna medlemskap i facket.

Mäenpää berättar att man i huvudstadsregionen har börjat ta för givet att, när det kärvar till sig på jobbet, så byter man jobb. Många tror dessutom att löneförhöjningar är något som stadgas i lag och kommer automatiskt. Förvånansvärt många vet inte att löneförhöjningar är ett resultat av fackförbundens förhandlingar, förutan vilka inga löner höjs! Arbetstagarna känner mycket dåligt till vilka förmåner de kan få och vilka rättigheter de har, säger Mäenpää.

Ändå har de arbetsplatser som har valt förtroendeman betydligt färre problem än andra. Blotta närvaron av en förtroendeman förhindrar de värsta misshälligheterna då arbetsgivaren är förpliktad att diskutera med förtroendemannen om diverse saker. Arbetstagarna får också snabbt svar på frågor de grunnar över.

Svårt få extra arbete

Servicefacket kontaktas flitigt av dem som jobbar i branschen och förbundet har därför lätt att hålla sig ajour med problemen. Ett av de största problemen är att arbetsgivarna försummar sin plikt att erbjuda arbetstagarna extra arbete.

– Jag tror faktiskt att arbetsgivarna känner till plikten men väljer att ignorera den. Arbetsgivarna vill ha en så många deltidsarbetare som möjligt för att slippa ordna med arbetstider.

– Den stora mängden deltidsarbetare gör arbetarskaran flexibel, foglig och ödmjuk. Arbetarna tävlar sinsemellan om förmannens favör för att få så många arbetstimmar som möjligt. Den som gör upp arbetsschemat är kung, gissar Irmeli Mäenpää.

– Jag har en känsla av att arbetarna har blivit spelbrickor som inte begriper spelets regler, för vi kan inte skönja någon som helst proteströrelse. Istället för att lägga ut arbeten borde arbetet fördelas mellan de deltidsanställda som behöver mera jobb. Det är på arbetsplatserna man borde vakna nu, för avtalen och lagarna är på arbetarnas sida.

Grym arbetstakt

Mäenpää säger att ett stort problem är att arbetstakten är så uppskruvad. Värst är situationen kanske i rengörings- och städningsbranschen.

– Branschen tillämpar tidslön men det är ingalunda sällsynt att arbetstagarna inte hinner utföra sitt jobb under utmätt tid. Ett utrymme som har beräknats ta tre timmar att städa försöker man också städa på just den tiden. När det misslyckas fortsätter man på egen tid tills man är färdig med jobbet. Sådant sliter på folk.

– Det är också ytterst allvarligt att arbetarna tvingas överträffa varandra. Man hänvisar till sådana som lyckades utföra sitt jobb på utmätt tid.

– Arbetarna i branschen underskattas och deras arbetsförhållanden är ofta usla. Och så undrar man varför der är brist på arbetstagare!

Barn en börda

Problemen i de kvinnodominerade branscherna är påtagliga. I synnerhet bland förmännen, oftast de enda heltidsanställda, förekommer diskriminering av dem som har familj.

– Har man tagit ut familjeledigheter ska man ju få återvända till det arbete man blev ledig ifrån. Väldigt ofta går det ändå så att de som återvänder från en familjeledighet har förlorat sitt eget jobb till förmån för den som hoppade in istället. Så erbjuds hon arbete någon annanstans, inte sällan i andra ändan av huvudstadsregionen. Signalen är tydlig, det är inte att rekommendera att man skaffar familj och barn.

Också i övrigt är det svårt för dem som är i förmansställning. Först utför de det arbete som har tilldelats dem, sedan återstår pappersarbetet, ofta på egen tid efter jobbet. I verkligheten är det förmännen som har de längsta arbetsdagarna.

– Jag har någon gång bett dem räkna ut sin faktiska timförtjänst. Många har då upptäckt att de förtjänar mindre än dem i affären eller restaurangen som är allra sämst betalade, konstaterar Mäenpää.

Dålig behandling

– Också i huvudstadsregionen finns det ett flertal arbetsplatser där man systematiskt mobbar de anställda på olika sätt men det här har aldrig kunnat ledas i bevis. Riktiga förtryckare finns det lyckligtvis få av men det förekommer tyranniskt ledda arbetsplatser, och de som arbetar där kontaktar oss ofta, berättar Irmeli Mäenpää.

– På de här arbetsplatserna vågar ingen heller bli förtroendeman.

Det finns t.ex. en stor market och kedja inom friseringsbranschen som ofta anmäls för dålig behandling av de anställda. Det kan t.o.m. vara så gravt som fysisk bestraffning eller att en sjuk arbetstagare tvingas komma personligen med sitt sjukintyg till jobbet, för att av förmannen be om lov att hålla den sjukledighet som har ordinerats.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA