Varför man just nu pratar så mycket om lokala avtal beror på att arbetsgivaren vill öka möjligheter att avtala lokalt om nästan allt — och helst direkt med den enskilda arbetstagaren utan förtroendemannens/fackets inflytande. Arbetsgivaren anser att facket är för starkt och att kollektivavtalen begränsar flexibilitet på arbetsmarknaden. På arbetsgivarsidan talar man ju om en flexibilitet som gynnar endast företaget, inte t.ex. flexibla arbetstider som skulle göra vardagen smidigare för barnfamiljer. För FFC och förbunden passar inte sådana lokala avtal där målsättningen är att försämra kollektivavtalens bestämmelser.

Undersökningar bland arbetstagarna visar klart och tydligt att man inte är skärskilt intresserad av att öka möjligheter till lokala avtal. Arbetstagarna vill att fackförbunden också i fortsättningen avtalar om ett minimum för lön och andra arbetsvillkor. Kommer man överens om att öka möjligheterna att avtala lokalt måste man samtidigt begränsa det till de arbetsplatser där det finns en förtroendeman, anser arbetstagarna. Det här tyder på att arbetstagarna inte känner sig trygga och inte heller jämlika som avtalspartner med arbetsgivaren och att andan på arbetsplatsen inte är bra. Det kan vara så att arbetsgivaren hellre kommer med ensidiga order än slår sig ned vid förhandlingsbordet och avtalar med sina anställda. Det har t.o.m. förekommit att arbetsgivaren använder arbetsavtalsblanketter där finns färdigt "avtalat" (tryckt i texten) tex. att arbetstagaren jobbar på söndagar och tar övertidsersättningarna i form av ledighet. Det är ju inte fråga om lokala avtal eller överenskommelser när en nyanställd arbetstagare tvingas skriva under ett sådant arbetsavtal — skriver han/hon inte på blir det inte heller någon anställning!

Det inkomstpolitiska avtalet för åren 2005–2007 innebär också bestämmelser om utvecklande av det lokala avtalandet utgående från båda partens behov. FFC har föreslagit att man utvecklar det lokala avtalssystemet då det gäller arbetets innehåll och organisering samt arbetstagarens kunskaper och orkande. Tillsvidare har inte arbetsgivaren visat intresse för FFC:s förslag.

Utgångsläget för utvecklandet av lokala avtalandet bör vara ett balanserat samarbete och en förstärkt position för förtroendemännen. Detta innebär gemensamma spelregler om vem förhandlar och avtalar på företagsnivå.

Ett lyckat och balanserat avtalsklimat på arbetsplatsen kräver jämlika förhandlingspositioner. Arbetstagaren skall vara organiserad i facket och representerad av en förtroendeman som har skaffat sig goda förhandlingskunskaper. Arbetstagaren är också i sin fulla rätt att av motparten förvänta sig goda förhandlingskunskaper — och en attityd att behandla arbetstagaren som en jämlik avtalspartner.