På Inex lager i Esbo jobbar omkring 1 300 människor med varor och beställningar. De är för det mesta unga, snittåldern är cirka 25. Det blir lätt trångt i de långa lagergångarna och varutruckarna kan köra alltför fort för här står resultatet i relation till hur tjock sedelbunten blir. För folk som rör sig till fots har man byggt gångbroar under taket.

Förtroendemannen och arbetarskyddsfullmäktige huserar i ett strategiskt placerat rum mitt i lagerlokalen på samma nivå som lagerarbetarna, alldeles intill pausrummet. Man har gjort det lätt för arbetarna att hitta hit.

Jouni Niiranen betonar vikten av att förtroendemännen inte förskansar sig i kontorsvåningarna, det är bäst att finnas nära tillhands. Han har för vana att samtala med alla nya anställda.

– Arbetshandledarna kommer och presenterar nya arbetare för förtroendemannen och arbetarskyddsfullmäktige. Då berättar vi att 80 procent av arbetarna hör till facket och vi informerar om de förmåner ett medlemskap för med sig.

– På så här stora arbetsplatser fanns det arbete också för en förtroendeman till. Min tid går mycket åt till förhandlingar. Man borde ha mer tid att prata med arbetarna. Men vi har satsat hårt på medlemsvärvning också för den skull att lagren innebär en strategisk knutpunkt för Servicefacket. I strejken i april i fjol deltog 95 procent av personalen, vilket torde ha kommit som en överraskning för arbetsgivaren, konstaterar Niiranen.

Motiv att höra till facket

Medlemmarna kommer inte av sig själva men Niiranens erfarenhet är att arbetstagarna i allmänhet inte har något emot att skriva in sig. När han har samtalat och motiverat medlemskapet fyller den andra nästan automatiskt i pappren.

Samma slags erfarenheter har Muttilainen. Under Servicefackets och hela FFC-rörelsens medlemsrekryteringskampanj har Servicefacket besökt ett stort antal arbetsplatser och de har i allmänhet blivit väl emottagna. Medlemmarna har fått svar på sina frågor och samtalen med dem som inte har varit med, har i allmänhet lett till att de har skrivit in sig.

– De som är intresserade av branschen skriver också in sig. Yrkesfolk hör hemma i fackförbunden, konstaterar Muttilainen.

Servicefacket organiserar en massa människor som arbetar i affärer, restauranger eller lager eller bara tillfälligt jobbar. Det är viktigt att berätta för dem vad de har att vinna på ett medlemskap.

– Ofta uppger man som orsak till att man inte är medlem att ingen har kommit och erbjudit medlemskap. Eftersom det i vår bransch finns små arbetsplatser som ofta inte har förtroendeman är de här värvningskampanjerna viktiga, betonar Muttilainen.

– Många unga tvekar att ansluta sig eftersom de ännu inte vet varthän vägarna bär eller för att de jobbar för att finansiera sina studier. I samtalen förklarar vi att man lätt kan byta förbund när man finner sin rätta plats i arbetslivet. Man kan samla poäng för inkomstrelaterat arbetslöshetsskydd redan under studietiden. När det här står klart är det inte många som längre tvekar att skriva in sig, berättar förtroendeman Niiranen.

Invandrarna ny utmaning

– Hos oss är över hälften av dem vi träffar invandrare. De är ofta tveksammare till facket. De som däremot kommit via sysselsättningskurser och känner fackföreningsrörelsen ansöker genast om medlemskap. Sådana som kommer utifrån kan frestas att skriva in sig i den privata a-kassan. Men allt oftare händer det att man också därifrån söker sig till oss, när man upptäcker att " Loimaakassan" varken erbjuder förtroendemannaservice, förbundets stöd i anställningsfrågor eller juridisk hjälp, konstaterar Niiranen.

De som kommer från Ryssland är i början rädda för facket och esterna räknar så noga på sina pengar att de inte vill punga ut med medlemsavgiften.

Distrikts- och organisationschef Muttilainen har dragit den slutsatsen att invandrarnas tröskel att bli medlemmar i facket är lägre om det är en annan invandrare som erbjuder dem medlemskap. När en invandrare har fyllt i sin blankett följer andra i hans spår. Hon säger skrattande att det är dags att börja rekrytera värvare.

Niiranen menar att en förtroendeman som är aktiv nog lyckas skriva in folk i facket. Han skriver årligen in mellan 300 och 400 nya medlemmar, men på grund av den stora personalomsättningen i lagret flyttar medlemmarna också till andra förbund.

Engångssumma för sommarjobbare

Förtroendeman Niiranen understryker vikten av att man bemöter sommarjobbarna som potentiella medlemmar. På många arbetsplatser blir de inte ens erbjudna medlemskap fastän de skulle ha direkt nytta av det.

Fastän Niiranen är en boren medlemsvärvare har han förståelse för att en medlemsavgift på 1,5 procent kan kännas hög för sommararbetarna, i synnerhet som de sällan hinner njuta av medlemskapets förmåner. Många tror att man är tvungen att betala medlemsavgift också under studietiden, men så är det ju inte. Om man inte har löneinkomst betalar man ingen avgift.

– Jag har föreslagit att man skulle bevilja sommararbetarna fullt medlemskap under sommararbetet mot en liten engångsavgift. Om anställningen fortsätter på hösten eller arbetstagaren fortsätter som deltidsanställd skulle man indriva normal inkomstbunden medlemsavgift.

– För förbundet skulle det här inte medföra utgifter, snarare tvärtom. På det här viset skulle de unga få en positiv erfarenhet av att man tar hand om dem. Men visst tar jag stickprov för att kolla att sommararbetarnas arbetsavtal följer normerna, också om de inte hör till facket.

Inex förtroendeman tror inte på idén att skapa ett eget förbund för korttidsarbetare eller någon annan form av lågtröskelförbund. Han menar att det är bättre att dirigera in människor i branschförbunden med de tjänster de erbjuder, t.ex. mot en mindre engångssumma i början.

– Vem skulle rekrytera människor för ett snuttarbetarförbund när de inte för egen maskin hittar till de existerande förbunden! I vår bransch tycks det inte riktigt ha tagit skruv att ansluta sig via webben trots att det är möjligt i dag i Servicefacket. Än så länge är det nog handplockande och ansikte mot ansikte som gäller, konstaterar Jouni Niiranen.