Också de preliminära resultaten från FFC:s stora medlemsundersökning bekräftar att behovet och uppskattningen av fackets rättshjälp har ökat. Rättshjälpens betydelse rankas idag allt högre av de över 6 000 medlemmar som deltar i undersökningen.

Forskarna har ännu inte hunnit analysera orsakerna till att hjälpbehovet är så stort men man kan ana att det har att göra med det brytningsskede som pågår i arbetslivet: små arbetsplatser, lokala förhandlingar, globaliseringen, arbetslösheten, den växande grå ekonomin, generationsväxlingarna osv.

Vissa jurister, såsom Träfackets Tuija Kelloniemi-Häärä, säger att de efter nittiotalets recession har noterat en ökad vilja hos medlemmarna att försvara sig själva och sina rättigheter.

– Människor vågar bänka sig i tingssalen t.o.m. på bekostnad av sin egen hälsa.

Kelloniemi-Häärä säger att antalet fall sköt i höjden strax efter de värsta recessionsåren år 1996.

– Då hade vi ett fyrtiotal fall per år och sedan dess har de bara ökat. Till exempel ifjol fördubblades antalet fall av rättshjälpsansökningar och promemorior om meningsskiljaktighet jämfört med 2003.

Påtryckningar försvårar

Också fallens art är annorlunda i dag. Kelloniemi-Häärä berättar att man i rättsfall som berör huvudförtroendemän och arbetarskyddsfullmäktige utsätts för t.o.m. grava psykiska påtryckningar, vilket kräver medverkan av medicinsk expertis i utredningen.

Inte heller de vanliga medlemmarna är skyddade av förtroendemannens breda rygg utan drivs till rätten i frågor som gäller så pass etablerade arbetsvillkor som rätten till Pekkanendagar.

Och hur märkvärdigt det än låter får Kelloniemi-Häärä framför sig fall där man kräver att gravida arbetstagare accepterar omedelbart avsked.

I alla förbund noterar man att det är de små arbetsplatserna som förorsakar de flesta konflikterna. Den vanligaste konflikten gäller utebliven lön eller huruvida en uppsägning är laglig.

Inom Träfackets avtalsområden är speciellt lantbrukssidan svår, med sina handelsträdgårdar och häststall.

Dyrt och knappast lustigt

Det juristeri som gäller rättshjälp ligger inom Träfacket särskilt på Kelloniemi-Hääräs axlar. På grund av att antalet fall är så stort har förbundet också fått lov att köpa in utomstående jurister.

– En ovärderlig hjälp att lösa konflikterna får vi av förtroendemännen och distriktsfunktionärerna. De besitter enbeundransvärd förmåga att få tillbaka anställningar och förhandla fram rimliga skadeersättningar till medlemmar.

Inget förbund kan servera medlemmarna rättshjälp på fat. I Träfacket beviljar arbetsutskottet rättshjälp på förslag av avtals- och juridiska utskottet.

I de flesta förbunden är det förbundets styrelse som fattar beslut om rättshjälp, och den sökande bör ha minst ett halvt års välskött medlemskap i bakfickan.

Den grundliga utredningen av hjälpbehovet och möjligheterna att vinna ett fall beror på att kostnaderna för tingsbehandling steg kraftigt i och med en rättegångsreform i slutet av 1990-talet.

– Då redan förbehandlingen kan kosta mellan 3 och 4 000 euro går man över tröskeln för det en vanlig löntagare kan klara av, säger Kelloniemi-Häärä.

Full rumba i Metall

I Metall klarade man sig med ett hundratal fall av rättshjälp ända till millennieskiftet men under de två senaste åren har antalet fall per år ökat till cirka 160.

– Inga tecken tyder på att konflikterna minskar heller i år, säger Metalls ansvarige jurist Timo K. Vertanen.

Oftast sitter Vertanen och hans kolleger i tingssalen för att kräva ut medlemmarnas lönetillgodohavanden.

Vertanen har inget entydigt svar på vad det är som gör att medlemmarnas konflikter ökar i antal. Han tippar på att friktionerna och behovet att hävda sig har ökat i och med den ömsesidiga föryngringen på arbetsplatserna.

– Också arbetsdomstolens allt längre fallförteckning visar att arbetslivet sysselsätter rättssalarna mer än tidigare, säger Vertanen som är medlem i arbetsdomstolen.

Pappers nya avtal prövas

Inom Bil- och transport beviljar man årligen rättshjälp i ett 80-tal fall. Förbundets jurist Juha Jakonen säger att behovet ökade år 2001. I allmänhet gäller konflikterna uteblivna löner och oftast uppstår de på små firmor.

Han säger också att den långt utdragna konflikten om kollektivavtalets allmänna bindning i lastbilsbranschen fortfarande sysselsätter juristerna. Det slogs fast i början av 2003 att kollektivavtalet är allmänt bindande.

Pappersarbetarna har varit en sällsynt syn i underrätten de senaste åren men är desto mer välkända i arbetsdomstolen. Som helhet har både rättsfallen och promemoriorna om meningsskiljaktighet ökat, enligt jurist Jouni Salminen.

Konflikterna blev vanligare mot slutet av 1990-talet och förhandlingsatmosfären försämrades av det ökade businesstänkandet i branschen.

– Det är tänkbart att branschens nya kollektivavtal, efter sommarens utdragna konflikt, kommer att ge upphov till fler konflikter, när arbetsgivarna börjar lägga fram sin tolkning av utläggning och driftstider, gissar Salminen.

Servicefackets jurist Annika Rönni-Sällinen uppskattar att behovet av rättshjälp kan öka. Hon besluter för närvarande om cirka 150 fall per år.

– Ett gissel i vår bransch gäller underbetalade löner i små företag, säger hon.

Byggnadsförbundet har cirka 300 hjälpbeslut per år och läget har varit ganska stabilt de senaste åren. I huvudsak gäller konflikterna medlemmarnas sociala rättigheter, pensioner, yrkessjukdomar och arbetarskydd.

– Traditionellt har vi skött medlemmarnas juridiska problem över en bred skala, förklarar ansvarige juristen Jorma Hekkurainen.

I Elektrikerförbundets tretton avtalsområden har rättshjälpsbesluten i det största, montörernas, varit på en rätt konstant nivå, medan de ökar inom energi- och telekommunikationssektorerna, berättar förhandlingschef Kalevi Björkbacka.

– Fusioner, företagsköp, nya kollektivavtal och strukturomvandling är de faktorer som mest skapar konflikter i de här branscherna. I allmänhet är det så, att ju fler förändringarna är i avtalen desto fler är konflikterna, säger Björkbacka.

EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA

Få jurister har ändå kunnat fördjupa sig enbart i medlemmarnas juridiska konflikter, då de allt mer komplicerade avtalsfrågorna har slukat deras tid.

Idag är det mera regel än undantag att förbundets jurister hinner närvara vid de rättegångar som gäller förbundens medlemmar. Tingsbiträden köps utifrån, ibland också av den orsaken att förbundet vill utse en person som är specialiserad på just det slags konflikt som gäller för ögonblicket. Inom FFC finns det bara en jurist som nästan helt har ägnat sig åt rättshjälp sedan början av 1970-talet.

Dagens rättshjälpsförfarande är splittrat och splittras än mer om de fall som blir tingssak fortsätter att öka som nu. Samtidigt förtunnas resurserna, sakkunskapen och de fackliga insikterna, och inte heller juristutbildningen stöder en sådan dimension.

För ett år sedan fick arbetslivsavdelningen på FFC i uppdrag av den kommitté som hade utrett arbetsfördelningen mellan FFC och förbunden att finna metoder för att främja samarbetet och arbetsfördelningen när det gällde medlemmarnas rättskonflikter.

Slutsatsen är att FFC kommer att avstå från sin rättshjälp och därför inte tar emot nya fall. Samtidigt inleds en snabbutredning av om det i förbunden och de övriga centralorganisationerna finns vilja att forma en gemensam juristbyrå för arbetslivsfrågor.

I Sverige har en dylik byrå verkat redan i trettio år. Det var landorganisationen LO som startade den och 1998 anslöt sig även tjänstemännens TCO. Fackets juristbyrå har bolagiserats under namnet LO-TCO Rättsskydd Ab. LO äger 90 procent, TCO resten. I byråns tjänst arbetar 40 jurister som har specialiserat sig på arbets- och socialrätt.

Årligen handlägger byrån cirka 2 000 fall. FFC-förbundens sammanlagda antal rättsfall rör sig kring en tredjedel av detta.

LO-TCO Rättsskydd Ab finansierar sin verksamhet själv och omsätter 50 miljoner kronor per år, 5,4 miljoner euro. Bolaget producerar ingen vinst.

Förra året fakturerade bolaget 1 400 kronor (150 euro) per timme. De finländska juristbyråernas pris i arbetslivskonflikter är ofta ungefär det dubbla.

I Norge sköts rättshjälpen i huvudsak via centralorganisationen, som har ett tjugotal egna jurister.