Engelskan passar bra som världsspråk. Trots sina arkaiska och nyckfulla uttalsregler har den en enkel och lättlärd grammatik. Mera komplicerade språk som tyska och franska skulle knappast ha varit internets första testspråk. Samtidigt vet var och en som ska använda seriös engelska i sitt arbete (tala eller skriva) hur pass svårt det engelska språket slutligen är. Att nå Max Jakobsons eller Erkki Tuomiojas kunskapsnivå skulle vara omöjligt för de flesta och kräva många års arbete, i bästa fall.

Men tyvärr finns det alltför många som inbillar sig att man klarar sig enbart på engelska i det globala, europeiska och t.o.m. i det nordiska samarbetet. Nej, det finns andra språk som talas av flera som modersmål än engelska, t.ex. kinesiska, hindi och spanska.

Och i Europa är tyska, ryska och franska helt jämställda både kulturellt och politiskt.

Det är väl många av oss som har hört våra landsmän och andra nordbor klaga över att en fransk servitör inte ville förstå engelska i en restaurant i Bordeaux. Hade den som klagar försökt använda franska i en engelsk pub i Canterbury och blivit vänligt serverad?

Förenta Staterna har för första gången i sin historia blivit ett tvåspråkigt land i ordets fulla betydelse. Precis som Kanada har två nationella språk (engelska och franska) talas det i USA förutom engelska också spanska av mera än 40 miljoner medborgare, blivande medborgare eller s.k. illegala invandrare. Supermakten USA har blivit världens tredje största spansktalande land efter Mexiko och Spanien. Det kommer aldrig att bli enbart engelskt igen vilket också George W. Bush som ex-guvernör i Texas vet väl. En delstat, New Mexico, har redan en latinomajoritet.

I EU-arbetet har de kontinentala språken, särskilt franska och tyska, en starkare ställning än engelska och särskilt så på lagstiftningsområdet. Den kontinentala traditionen med sina rötter i den romerska rätten kan inte ersättas bara därför att det skulle passa Microsofts businessstrategi.

Och de små kulturspråken, svenska, finska, estniska, slovenska etc., gör Europa till vad det egentligen är: rikt på poesi, musik, historia, gastronomi. Alltså en världsdel som kan vara stolt över sig själv och sina traditioner.

Om föräldrarna kan och verkligen vill ge en nyttig gåva till sina barn, ska de uppmuntra dem att lära sig andra språk än engelska —som man lär sig i alla fall — ordentligt. I vårt lands fall betyder det naturligtvis svenska eller finska men låt oss inte glömma andra — och lite "större" språk. De är både intellektuellt och materiellt nyttiga.

P.S. För att vara elak vore det intressant att veta hur pass välformulerade budskap herrarna Vanhanen och Katainen ger Sveriges statsminister Fredrik Reinfeldt då de påstår sig behärska så god politisk engelska.