– Ofta är det svårt att förstå vad som är så känsligt i de hemligstämplade pappren.

Men stämpeln sluter deras munnar.

– Det är nog rätt klent beställt med vår yttrandefrihet i sådana situationer, konstaterar Lepola lakoniskt.

FFC-juristen Timo Koskinen konstaterar att hemligstämplandet av handlingar inte kan ske helt godtyckligt. Arbetsgivaren måste nog kunna motivera beslutet. Å andra sidan finns det ingen instans man egentligen kan klaga till i sådana fall, så arbetsgivaren tenderar nog få sista ordet.

Elqotec är ett börsnoterat företag, vilket ställer särskilda krav på informationsgången. Vid förändringar i personalstyrkan som föranleder samarbetsförhandlingar ger företaget ut ett så kallat börsmeddelande, som också ges offentlighet.

– Därefter gäller för oss fackliga representanter att strikt hålla oss till det som står i meddelandet när vi yttrar oss, säger Lepola.

Detta gäller för kontakter till pressen och andra utomstående, men också i förhållande till arbetskamrater.

– Vanligen vet vi ju mycket mer om situationen, kanske också sådant som skulle göra det lättare att acceptera åtgärderna, men vi är förhindrade att yppa det.

Ibland gör man upp dubbla protokoll från förhandlingarna. Ett detaljerat och hemligstämplat för de involverade, ett annat mer allmänt hållet som sätts upp på personalens anslagstavla.

– Där står man sen som förtroendeman och skall förklara situationen utan att kunna gå in på de verkliga motiveringarna.

Jari Lepola anser att arbetsgivaren ibland använder sig av mörkläggning utan att det finns någon saklig orsak till det. Större öppenhet skulle öka förståelsen och göra det lättare att handskas med situationen. Ryktesspridningen skulle bli mindre. Ju mer det hymlas om saker dess rikare blir ryktesfloran.

– Men sex år som förtroendeman har lärt mej att läsa mellan raderna. Jag kan ofta ana mej till vad som är på gång också på basen av bristfällig information.

En annan kategori av hemlighållande är den som gäller i produktionen och omfattar hela personalen.

– Vi är ju underleverantör och tillverkar komponenter för många olika kunder. Det finns kunder som är mycket angelägna om att inga uppgifter om tillverkningen läcker ut.

Därför är det t.ex. förbjudet att ta in kameror – det gäller också mobiltelefon med kamera – i fabriken. Det finns förvaringsboxar vid ingången där man kan lämna dem.

– I praktiken är det ändå så att arbetstagare på fabriksgolvet sällan ser helheter någon kunde vara intresserad av. Det är annat på planeringsavdelningen och vid tillverkningen av prototyper.

Elqotec har också en hemlig avdelning. Det är en bunker med kameraövervakning som ingen obehörig har tillträde till. Tillverkningen där är det totalembargo på och försöker man bryta det får man påhälsning av skyddspolisen.

Timo Koskinen konstaterar att hemlighetsmakeriet inom företagen allmänt sett ökar. Då det tidigare mest gällde påtagliga saker som patent och tekniska lösningar i samband med produktionen är tendensen nu att immateriella saker som gäller t.ex. prissättning, kundregister och kundrelationer av olika slag betecknas som affärshemligheter och beläggs med informationsembargo. Därmed blir också gränsdragningen mer diffus. Informationsförmedlingen kompliceras och personalrepresentanternas ställning försvåras samtidigt som kraven på personalrepresentanterna ökar.

HANS JERN