– Man kunde ju tycka att det i en stad som Nokia skulle finnas viktigare saker att tala om, funderar Tuija Järvinen när hon stiger in i ekonomichefen Pasi Virtanens arbetsrum.

– Visst finns det det, medger Pasi Virtanen.

Som exempel nämner han att staden övergår till en mobil verksamhet och en pappersfri byråpraxis, en sak som har väckt uppmärksamhet så långt borta som i Taiwan och Australien.

Andra gången gillt

Men här svarar vi såsom man frågar, konstaterar Järvinen och Virtanen. Så här har processen fortskridit.

– På arbetstid får man inte röka eller genom rökning förorsaka skada för andra. Undantag är rökning under mat- och kaffepauser i de utomhusområden som är vikta för ändamålet. Av den här orsaken införde vi också en kaffepaus på eftermiddagen, börjar Pasi Virtanen.

– Jo, men det enda kruxet är ju just de här rökrutorna, för på skolor och daghem finns det inga sådana. De rökande arbetstagarna där upplever det som en kräkning av jämlikheten, invänder Tuija Järvinen.

Vardera konstaterar att förbudet infördes utan knorr. Stadens samarbetsorgan och stadsstyrelsen var enhälligt för den sexmanna Rukkas-gruppens förslag och inte någonstans har själva förslaget stött på patrull. Den allmänna atmosfären och den offentliga debatten har gjort sitt.

Tuija Järvinen påminner om att man i staden försökte införa motsvarande förbud för ett par år sedan men då var tiden inte den rätta för ett sådant beslut. Bland personalorganisationerna förhöll man sig negativt mot förbudet och det förföll.

– Innan förbudet trädde i kraft var det också många ickerökare som motsatte sig ett förbud. De befarade att det skulle bli svårt att leva med sina rökande arbetskamraters abstinensbesvär, inflikar Järvinen.

Högt kilopris på morötter

Pasi Virtanen konstaterar att rökförbudet på Nokia stads arbetsplatser är ett naturligt led i främjandet av personalens arbetsförmåga. Man vakar inte särskilt över att förbudet respekteras, utan övervakningen sker i samband med den normala övervakningen av arbetet.

– Vi har inga baktankar om att öka effektiviteten, dvs. att försöka få ut maximal nytta av arbetstagarna. Om vi ska nämna ett motiv är det nog att vi vill värna om arbetstagarnas hälsa. Inte är det ju heller i övrigt tillåtet att förgifta sig själv, funderar Virtanen.

Istället för piska har staden gått in för morot. För den som tar emot den är nyttan stor och för givaren en ganska stor uppoffring. Den som vill sluta röka får via företagshälsovården ett 1–3 månaders avvänjningspaket som inbegriper nikotinplatser och –tuggummi och dessutom receptmedicin vid behov.

– Visst är det en ganska generös gest: om man räknar den i euro blir det billigare att fortsätta röka. Men vi har ansett det riktigt att stöda vår personal för att uppnå våra gemensamt uppställda mål, säger Virtanen.

På Nokia stads företagshälsovård uppger man att receptmedicinen kostar fyra euro per dag per patient. En komplett sju veckors kur kostar cirka 200 euro. Och om arbetsgivaren ytterligare bekostar plåster och tuggummi stiger investeringen till flera hundra euro.

Kaffe och bulla nästa i tur?

Vare därmed hur som helst, Nokia stad har valt en rökfri strategi. Virtanen säger att det inte finns behov att justera den åt något håll.

Och om man runtom i världen förundrar sig över Nokia stads trådlösa och pappersfria teknik har man inom landet visat intresse för den rökfria arbetsgemenskapen.

– Vår strategi har föranlett förfrågningar från många olika kommuner i landet. De som visar intresse vill framför allt veta hemligheterna bakom vår mjuka linje som avviker från exempelvis Helsingfors stads linje. Rökfriheten är ett led i våra ansträngningar för att upprätthålla arbetsförmågan, s.k.TYKY, vars mål är personalens fysiska välbefinnande, förklarar Virtanen.

För att testa att det ändå inte handlar om en allmän förbudsmentalitet frågar jag vilket förbud som står i turen härnäst. Kanske kaffet och bullan?

– Ja, inte är de ju hälsosamma precis, om man riktigt tänker efter. Men vi har inga nya förbud på gång eller under planering, intygar Pasi Virtanen och Tuija Järvinen.

HANNU OITTINEN
Översättning: ASTRID NIKULA

– Det är ett fantastiskt och enastående system. Arbetsgivaren stöder på alla vis dem som vill bli fria från sitt nikotinberoende, både på grupp- och individnivån. Staden bekostar hela avvänjningen, dvs. de tuggummin, plåster och receptmediciner som krävs, för FPA ersätter ingen av dessa vårdformer, säger Anne Pinola.

Om en persons sju veckors avvänjning kostar mellan 100 och 300 euro har nog Nokia stad gjort en enorm investering i personalens välbefinnande. Processen är ännu färsk och det finns inga siffror, men enligt Anne Pinola har åtminstone fyrtio av stadens anställda tagit emot den utsträckta moroten.

– De flesta har lyckats sluta röka, men för några få har det förblivit vid blotta försöket denna gång. Sju veckor är maxtid för ersättning per person men själva systemet gäller tillsvidare, utan tidsgräns, berättar överläkare Pinola.

Nokia stad har ingen statistik att hänvisa till när det gäller tobakens hälsomässiga skador och ekonomiska förluster. Det här beror på att det är vanskligt att peka ut precis vad just tobaken har förorsakat och vad som har andra orsaker.

– Men rökningens skador är otvetydiga. Rökarna insjuknar mer än andra i luftvägsinflammationer och hjärt- och kärlsjukdomar. Ytterligare är cancerrisken ständigt närvarande.

Överläkare Anne Pinola är glad över att rökförbudet har genomförts finkänsligt och att det har välkomnats av stadens personal. Det ökar den verkliga jämlikheten i arbetsgemenskapen.

Även om man inte alltid uppnår målet är redan försöket värt att prisa, menar Pinola.

– Det är alltid en positiv sak att få rökningen att minska, säger hon.

HANNU OITTINEN
Översättning: ASTRID NIKULA