Vetenskap,
ekonomi och politik lever i ett intressant och ibland stormigt förhållande. En fråga
som hamnat i debatternas stormcentrum är klimatfrågan. Det ser otvetydigt ut som om
våra vintrar försvunnit, och som om stormar och översvämningar blivit mera
förödande.
Men det är en helt annan sak att påvisa att det är just växthuseffekten som orsakat
denna utveckling. Bland debattörerna finns det helt tydligt två läger som framträder i
debatten med jämna mellanrum.
Numera ser det ut som om växthusteorin skulle ha segrat åtminstone när det gäller
att vinna allmänheten och politikerna på sin sida. Det är därför vi har fått
Kyoto-avtalet om utsläppsbegränsning. En lobby som helt klart vinner på att driva denna
teori är också kärnkraftsförespråkarna, som med rätta hävdar att denna inte
producerar växthusgaser.
Men det finns också de som med relativt goda argument hävdar att de förändringar vi
ser helt enkelt handlar om tillfälliga variationer i klimatet av det slag som förekommit
oräkneliga gånger i jordklotets historia. Till de senare räknas många framstående
naturvetenskapsmän. Istider och varma tider har avlöst varandra med jämna och ojämna
mellanrum. Orsaken finns bland annat i solens aktivitet.
Vad ska man alltså tro? Själv har jag inget klart svar på den frågan, men jag är
ändå böjd att hålla med "växthusfolket" i så måtto att utsläppen borde
begränsas. Det skulle emellertid gälla att begränsa inte bara utsläppen av
växthusgaser utan också alla andra former av utsläpp, giftiga utsläpp, näringsämnen
i vattnet och så vidare. Östersjön är i ett allt annat än prima skick, vilket de
återkommande algblomningarna vittnar om.
De åtgärder som görs för att förhindra växthuseffekten är också ett led i en
allmänt mera miljömedveten politik. Det kan inte vara fel att sänka värmekostnader,
att spara fossila bränslen åt kommande generationer, och att minska avgasbelastningen i
städer och tätorter.
Det är också en poäng som jag tycker att debattörerna missar en aning. Orsaken till
uppvärmningen må vara vilken som helst; om den är naturlig, vilket
"istidsfolket" anser, så är det kanske inte så mycket vi kan göra åt saken,
men följderna är ändå de samma. Havsnivån stiger. Det kräver åtgärder i fråga om
skydd av bosättning och till och med evakuering av vissa områden. Detta betyder bland
annat att flyktingströmmarna ökar.
Jag tycker inte heller att miljömedvetenheten är speciellt hög i vår
västerländska livsföring. De goda föresatserna inskränker sig till högtravande
lunchtal, föredrag och fint formulerade insändare. Bilarnas avgaser är visserligen
renare än förr, men samtidigt ökar motorvolymerna och allt fler har råd med stora
stadsjeepar och motorstarka sportbilar. De är en väsentlig del av de ideal som
presenteras för ungdomen i TV-reklamen, trendiga tidskrifter och internets oräkneliga
hemsidor. Hemmen förses med allt flera elektriska apparater. Laddningsaggregat och
transformatorer lyser och blinkar ständigt i moderna kök, sovrum och vardagsrum. De
uppvärmda och ofta luftkonditionerade bostads- och arbetsytorna blir allt större, även
om de hos oss i Finland är klart mindre än i många andra länder. Belysningen är på
dag och natt, särskilt nu under den mörkaste tiden.
Nästan ingen är undantagen, vi är alla med. Vad som krävs är en grundläggande
förändring av värderingarna. Kollektivtrafik, energisnålare fordon, mera effektiv
byggnadskultur, allt detta talas det som sagt högtidligen om, men mycket lite verkar
hända i praktiken.