Framtidsforskaren och sociologen Joakim Palme ser två förändringar i moderaternas politik jämfört med tidigare: Dels har partiet från en klart neoliberal position tagit några steg mot det politiska mittfältet, dels har man tonat ner den politiska retoriken. I stället visar partiet större handlingskraft. Man gör mer och pratar mindre.

Palme, som leder Institutet för framtidstudier, tycker att det ännu är för tidigt att tala om ett direkt systemskifte i Sverige, men visst för man politiken i en bestämd riktning.

– Serviceekonomin tycks driva samhället åt höger, säger han, och menar att den ekonomi som mer bygger på service än på industriproduktion inte är så klassbunden.

Mycket beror på hur allianspartierna kommer att hantera dialogen med facket. Det är tills vidare en öppen fråga, allianspartierna har också fackligt engagerade väljare att ta hänsyn till.

Öppet är också hur arbetsgivarna kommer att agera.

– Det svenska näringslivets organisationer är rätt nyliberala i sin framtoning. Och kapitalets rörlighet har stärkt arbetsgivarnas ställning. De kan alltid hota med att flytta utomlands.

Däremot, menar Palme, är inställningen på företagsnivå mer pragmatisk.

Vart Sverige nu är på väg är inte så gott att veta. Men politiska strejker behöver inte vara uteslutna. Om löntagarna upplever att de drabbas av betydande försämringar kan det nog skapa hårda stämningar i samhället.

Loggar man in sig på www.arbetarpartiet.se kommer man till det moderata högerpartiets webbsida. Där utlovas guld och gröna skogar åt löntagarna — fler jobb och lägre skatt. I valet i september föll tillräckligt många för locktonerna och moderaterna fick tillsammans med sina allianspartier (centern, folkpartiet och kristdemokraterna) möjlighet att bilda regering. Samtidigt började som känt problemen.

Arbetsmarknaden jäser. Löntagarna rasar över höjda avgifter, sämre förmåner och urholkad trygghet. Regeringspartiernas understöd dalar redan innan socialdemokraterna hunnit samla sig till motattack. Militanta arbetsgivare vädrar morgonluft och facket skärper kraven inför en avtalsrörelse som väntas bli den tuffaste på länge.

Det var väl inte så här det skulle gå?

Strategin tycks vara att så snabbt som möjligt genomföra de förändringar man föresatt sig. Det behöver inte vara en dålig strategi. Väljarnas minne är kort. Alliansen kan inte räknas ut ännu.