– Men det kommer att ta några år innan följderna märks, säger Gunnar Aronsson, professor i psykologi på avdelningen för arbetshälsa på institutet. Han finner slakten, som han säger, ytterst märklig inte minst då den borgerliga alliansens politik går ut på att tala om hur många människor som står utanför arbetsmarknaden.

– Då kunde man ju tycka att forskning kring de frågorna skulle behövas! Här hos oss finns ett stort engagemang och kunskaper. Forskarna bryr sig inte om om det är en borgerlig eller en socialdemokratisk regering — frågorna kommer från människorna själva. Är det av ideologiska skäl man vill göra sig av med oss är det dumt. Engagemanget kommer från hjärtat, säger Aronsson med eftertryck.

Hundratals forskare runtom i världen har förundrats och förfärats över att svenska Arbetslivsinstitutet med ypperlig internationell renommé läggs ned. Också stora offentliga arbetsgivare, och även privata, har tagit kontakt med institutet och sagt att de tycker beslutet är fel. Men säga det högt vill de inte, menar Aronsson, då de inte vill stöta sig med den regering en del av dem ville ha.

– Den borgerliga pressen har för sin del drivit en kampanj mot institutet sedan länge och kritiserat forskningen för att vara ideologisk, påpekar Aronsson.

Tvärvetenskaplig forskning slås sönder

Arbetsgivarna, då SAF; numera Svenskt Näringsliv, gick ut ur institutets styrelsen då beslut togs på 90-talet om att inte vara med i partsgemensamma organ för statliga institutioner. De fyra allianspartierna i regeringen anser sig nu ha ett politiskt mandat att agera då de i valkampanjen framhöll att de vill reducera antalet statliga myndigheter och skära ned statens utgifter. Forskningen ska finnas på universitet och högskolor.

– Vi trodde att regeringen skulle hjälpa till att föra över forskningen dit, men nej. Vi får själv lappa, laga och mixtra. Pengar att ta emot oss finns inte heller, då allt sker så snabbt, säger Aronsson som beklagar att den tvärvetenskapliga forskningen som institutet stått för faller sönder. Team med arbetspsykologer, organisationsforskare, sociologer mm har gett en bredd i angreppssättet medan forskningen är smal på högskolorna. Risk finns att arbetet blir endimensionellt, underoptimerat då forskarna bara har ansvar mot sina egna teorier.

Framtiden är också oviss för institutets bibliotek, som också arbetsmarknadsminister Littorin medgett är ett av Europas bästa med sina 80 000 titlar — och 15 000 externa lån i året. Ute i Solna står de tidigare lokaliteterna, byggda år 2000, tomma sedan flytten till Stockholm år 2003. För de oanvända utrymmena har staten betalat 5 miljoner kronor i året. Med en merkostnad på endast 10 miljoner för personalen kunde biblioteket leva vidare i Solna.

– Vill man verkligen bevara biblioteket så är 10 miljoner små pengar då miljarderna rullar i arbetslöshet och frånvaro, säger Aronsson som gärna som forskare sett hur det går att få tillbaka folk med nedsatt hälsa in i arbetslivet. Den borgerliga regeringen har ju en idé om att skapa en massa nya jobb.

– Kommer det inte nya jobb är det helt meningslöst att hålla på och jaga de arbetslösa och sjuka så de söker jobb mest hela dagarna. Och blir mer nedslagna, säger Aronsson och pekar på de hundratals ansökningar som tex ALI fått in just pga av söktvånget, av personer som är mycket långt från de kvalificerade. Personalavdelningarna översvämmas, de borde kräva staten på pengar för att den skapar så mycket meningslöst jobb – och skapar arbetslöshet då floden fördröjer tillsättandet

Dragspelskvinnor drabbas hårdast

Då Arbetslivsinstitutet läggs ned försvinner också en del av utbildningen av de regionala skyddsombuden, liksom av personen inom företagshälsovården. Då Arbetsmiljöverkets anslag skärs ned med 157 miljoner på tre år minskar inspektionerna på arbetsplatserna med 20 procent.

I kombination med forskningsbortfallet blir det i första hand LO-kvinnorna med korta kontrakt — arbetslivets dragspel — som kastas in då det är mycket att göra och så ut i igen, som drabbas värst, säger Aronsson.

– De här kvinnorna har fungerat som buffert, har fått ta mycket ekonomisk stress med ständig oro för hur det blir med pengarna nästa vecka. Det här är inte positivt för Sverige. Också barnafödandet går upp i åldrarna, det måste finnas en viss trygghet och stabilitet innan man tar ansvar för en annan.

På Arbetslivsinstitutet med ca 400 personer på lönelistan, i Stockholm och i regionerna, har forskare med goda nätverk lättast att ta uppsägningen. De är eftersökta och har chans att hitta jobb. Svårast är det för den grupp som servat någon på institutet.

– Stundtals är folk förbannade, deprimerade, uppgivna. Men t.ex här på vår enhet har vi varit rätt bra på att stötta och tipsa varandra, säger Aronsson.

– Arbetslusten är det si och så med just nu, och humöret pendlar upp och ner, säger receptionisten Elisabeth Bjelvén som fick ta emot medias frågor då planerna läckt ut i oktober. Först därefter informerades personalen.

Elisabeth lämnar växeln redan den 7 februari, även om uppsägningstiden löper till slutet av april. Hon har kontaktat den statliga arbetsförmedlingen Trygghetsstiftelsen och ska under tio veckor lära sig hur starta på nytt, kartlägga sin kompetens och lära sig söka nytt jobb.

– Dessutom söker jag aktivt jobb som receptionist men det är mest bemanningsföretag som har jobben, säger Elisabeth som hann jobba här i knappt två år, efter att hon omskolade sig då ryggen strejkade efter 17 år i hemvården.

INGEGERD EKSTRAND

– Skälen är ideologiska. Centerpartiet har snarast sett Arbetslivsinstitutet som en tankesmedja för sossarna, medan moderaterna legat ganska lågt. De kan inte frågorna, säger Järnstedt som oroar sig både över att pengarna för grundutbildning av regionala skyddsbud som legat på institutet nu försvinner. Nedskärningarna av anslagen till Arbetsmiljöverket slår hårt då Sverige redan är sämst i Norden räknat i inspektörer per miljon invånare. Och just nu då Europafacket lyfter fram vikten av inspektioner.

– Regeringen talar endast om att det ska löna sig att arbeta, att myndigheterna ska samarbeta men inte ett ord har sagts om hur vi ska få ut människor med arbetsskador, långtidssjukskrivna som inte rehabiliterats på arbetsplatsen, säger Järnstedt.

Och tillägger:
– Vi kommer aldrig acceptera att backa tillbaka till en tid då disponent i ett brukssamhället kunde påvisa hur rik han var genom att bygga större och större skorstenar på bekostnad av arbetstagarnas hälsa och säkerhet.

– Det verkar som om regeringen inte förstått vad institutet gör! Högskolorna har varken personal eller kompetens att forska på detta område. Att en säker arbetsplats sparar pengar, färre skadas och blir sjuka har inte noterats, utan diskussionerna har handlat om att facket har för mycket makt, om att skyddsombuden är för starka, säger Johansson som menar att Sverige backar rejält i arbetsmiljön nu.

– Arbetsgivarna och regeringen menar att produktionen ska ta alla kostnader. Men hur kan kostnader för inspektören som kommer för att granska arbetsmiljön läggas ut på företag med få anställda, frågar han.