FFC:s önskan var att den nya regeringen skulle utlova nya lagar som begränsar bruket av hyrarbetskraft och rätt för fackförbund att väcka talan. De här målsättningarna kunde den borgerliga regeringen inte skriva in i sitt program. Men den skrev inte heller in arbetsgivarnas krav på att ändra spelreglerna för strejker och strejkböter.

Ordförande Lauri Ihalainen anser att det är positivt att regeringsprogrammet innehåller en passus om trepartsberedning av arbetslivsreformer. Ett plus är enligt Ihalainen också regeringens positiva inställning till inkomstpolitiska uppgörelser och att den förbinder sig att föra vidare likalönsprogrammet som främjar lönejämlikhet.

FFC har krävt en totalreform av vuxenutbildningen och särskilda satsningar på att förbättra de lågtutbildade arbetstagarnas yrkeskunskaper. Ur den här synvinkeln förblir regeringsprogrammet en torso. Man lovar att förnya vuxenutbildningen och öka utbudet på läroavtalsutbildning. Men de lågtutbildades kunskapslyft rymdes ändå inte med i regeringsprogrammet. Själva projektet Kunskapslyftet för människor med ringa utbildning nämns inte med ett ord i programmet.

Regeringen lovar höja studiestödet, men de brister som finns i studiestödet på andra stadiet kommer inte att rättas till.

Politikprogram för sysselsättning

Regeringsprogrammet innehåller tre politikprogram. Det viktigaste ur löntagarsynvinkel är politikprogrammet för Arbete, företagande och arbetsliv, som arbetsmarknads- och företagarorganisationerna inbjuds att medverka i.

Det tväradministrativa programmets centrala målsättningar är att höja produktiviteten, sysselsättningen och tillgången på arbetskraft, och att bättre anpassa utbildningen till behovet av arbetskraft. Målet är också att öka företagandet och att förbättra förutsättningarna för arbetskraftens regionala rörlighet.

Kravet på att öka flexibiliteten på arbetsmarknaden skär illa i löntagarnas öron. Visserligen konstaterar regeringen i samma andetag att en permanent anställning är viktig för arbetstagarens trygghet och för produktiviteten.

På FFC rosar man politikprogrammet som syftar till förbättrad sysselsättning, men risar beslutet att lägga ner arbetsministeriet. FFC befarar att ansträngningarna för att sysselsätta de långtidsarbetslösa kommer att minska och att framför allt företagens intressen kommer att bestämma takten i arbetskraftspolitiken. Regeringen förbinder sig ändå att fortsätta utveckla omställningsskyddet och den lovar också att göra arbetskraftsbyråernas service snabbare och effektivare.

Arbetsministeriet körs ner under återstoden av detta år och dess ärenden flyttas i huvudsak över på det nya näringslivsministeriet.

Socialskyddsreform ett frågetecken

Regeringen Vanhanen II lovar inleda en reform av socialskyddet. För detta tillsätts en kommitté där också arbetsmarknadsorganisationerna är representerade. Syftet med reformen är att förbättra lönsamheten, minska fattigdomen och garantera en tillräcklig nivå på människors ekonomiska trygghet.

FFC:s socialpolitiska expert Kaija Kallinen säger att det på basen av formuleringarna i regeringsprogrammet är svårt att begripa vad reformen egentligen kommer att innebära.

– Handlar det bara om en reform av utkomstskyddet eller också om det inkomstrelaterade socialskyddet, inklusive arbetslöshetsskyddet?

Kallinen betonar att FFC:s utgångspunkt är att rätta till olägenheterna i utkomstskyddet för arbetslösa och att höja dess nivå.

Enligt regeringsprogrammet skall lagen om barndagvård reformeras, faderskapsledigheten förlängas med två veckor, hemvårdsstödet höjas och kostnaderna för familjeledigheter ytterligare jämnas ut mellan arbetsgivarna. I det sistnämnda är regeringens strategi motsägelsefull, för samtidigt som regeringen vill jämna ut kostnaderna mellan arbetsgivarna konstaterar den att staten, dvs. skattebetalarna bör delta i större grad än hittills i kostnadsutjämningen.

Kallinen säger att man ser spår av Samlingspartiet i den här formuleringen, för partiet har drivit på att kostnaderna för föräldraskap skall utjämnas med statliga medel. FFC:s åsikt är att kostnaderna för föräldraskap borde finansieras via en särskild föräldraförsäkring, som också arbetsgivarnas är med och finansierar.

– Det är att hoppas att reformen av dagvårdslagen inte innebär att man frångår barnens subjektiva rätt till dagvård. Det vore välkommet med en reform som tillmötesgår bl.a. också skiftarbetande föräldrars varierande dagvårdsbehov.

PIRJO PAJUNEN