Skyll på författaren Gösta Knutsson, Pelles och Maja Gräddnos pappa, som i unga år var redaktör för den lokala studentridningen. Han gick hårt åt nazismen och sånt lät sig inte göras utan att väcka säkerhetspolisens intresse, läser vi i klippboken.

Säpos metoder torde i och för sig vara rätt finkänsliga — i jämförelse med den finlandssvenska åsiktspolisen som under sommaren hängt ut oliktänkare på löpande band. Först ut var Nils Torvalds och sen André Wickström, som efter sitt framträdande i Fångad av Benny Törnroos dåliga vitsar fick ordentligt kring om öronen.

Vem nästa, Tove Jansson? Sås och Kopp? Barbara Helsingius?

Nåväl, efter att ha skakat av oss Säpo gick vi på leffa. Vi såg Transformers, en utomordentligt spännande och humoristiskt lagd actionrulle som handlar om goda och onda robotar.

Föreställningen slutade sisådär 23.30, men vi var pigga som mörtar. Glada som en tornado i en husvagnspark. Poängen är att skulle jag och 8-åringen ha sett filmen i Finland hade vi fått om inte Säpo så åtminstone Mannerheims barnskyddsförbund på halsen.

Hos oss måste man vara minst nio för att se en film förbjuden under elva (i sällskap av vuxen). I Sverige går det bra ifall man är sju år. Okej, låt gå för det. Men riktigt snurrigt blir det när man i Suomi-Finland — till skillnad från andra nordiska länder, märkväl — förbjuder alla under tretton (respektive elva) att se den nya Pirates of the Caribbean-filmen på stor duk.

En av dem var fröken Uggeldahl, som givetvis sett den föregående Pirates-filmen på bio (när åldersgränsen ännu var 11/9) och som sett ettan på video sisådär tjugo gånger. Plötsligt skulle hon alltså portas, men se det tillät mitt sjörövarsamvete inte. Alltså drog vi till med en vit lögn vid dörren (till saken hör att personalen INTE har rätt att kräva identitetspapper av minderåriga biobesökare).

Det var hur roligt som helst, klart det. Men nu är det förstås någon som tycker att det här är höjden av ansvarslöshet, att redaktör Uggeldahl borde se sig själv i spegeln. Det har jag gjort, tro mig, och det är ingen vacker syn. Men för att spinna vidare på temat så har undertecknad inte mycket till övers för denna moralpanik.

I och för sig är det ju lovvärt att samhället sätter gränser för tittandet. Många barn och ungdomar ser på tok för "stora" och "stygga" filmer.

Men det är käpprakt åt helvete när biograferna, som traditionellt stått för den strängaste kontrollen — och den mest sociala av miljöer — spelas ut till förmån för dvd- och teveformatet där övervakningen i regel är obefintlig. Snacka om dubbelmoral.

Sen kunde man ju också konstatera att det alltid är roligare att gå på lokal än att festa på egen hand. Om det så gäller rom och kola, som i fallet Jack Sparrow, eller popcorn och läskeblask.

KOMEDISERIE
"Pang i bygget", John Cleese spexar till det, TV2 söndagar med start 9/9
– Inget förmår ersätta Monty Python-gänget och dess stolligheter, men i Pang i bygget/Fawlty Towers kommer lustigkurren Cleese rätt nära. Han gör den uppstoppade hotelldirektören som dras med en minst sagt inkompetent personal. Det är fråga om en repris, serien spelades in åren 1975-1979.

DRAMA
"Föreställningar", dansk tv-serie i sex delar, FST5 onsdagar med start 5/9
– Det mesta som danskarna rör i har en tendens att förvandlas till guld. De har pengarna, talangen och traditionerna, inte minst när det gäller tevedramatik. Så när Per Fly, mannen bakom filmer som Arvet och Dråpet, drar till med en dramaserie förlagd till teaterns förunderliga värld är vi idel öga.

TV-FILM
"Maffiabröder", amerikanskt maffiadrama i regi av Martin Scorsese, MTV3 23/9
– Personligen anser jag att Scorseses Martin är något överskattad som regissör, men i Maffiabröder/GoodFellas (1990) faller alla pusselbitarna på plats. Det är våldsamt, joo, men också förbaskat roligt. Och sällan har väl Robert De Niro och Joe Pesci varit så här på hugget.