Klockan är sju, och som varje tisdag och torsdag är det nu dags för
pausgymnastik, eller byggplatsträning Työmaatreenit i Vik i östra
Helsingfors.
Musik strömmar ut från högtalarna på byggbarackens övre plan. Instruktör Harri
Ojala kommenderar på stället marsch.
När musklerna hos dussinet män och ett par tre kvinnor värmts upp kommer nästa
kommando: slå med näven.
Och le lite mot fotografen, skämtar Ojala medan Patrik ivrigt knäpper bild på
bild i det första gryningsljuset.
Gänget rör sig avslappat. Lyfter knäna så högt det går. Gör kvarnvingar. Går
ned i stegböj och pressar händerna hårt mot än det ena, än det andra knät.
Nu övar vi balansen. Händerna upp, snett framåt, manar Ojala och ger mannarna
beröm.
Bakre låren tänjs, och det gungas så gruset knastrar under skyddsskorna. Så tänjer
byggarna bröstmusklerna.
Krök rygg! Veva som kvarnvingar så lättar trycket i axlarna, säger Harri
Ojala.
Tio minuter har gått. Musiken tonas ned.
Populära pass svetsar samman
Underentreprenörernas mannar har intresserat följt med, på
behörigt avstånd. De är välkomna med men än så länge har få anslutit sig, säger
instruktören Harri Ojala, 44, timmerman på bygget.
Men alla i Skanska har nästan alla varit med sedan starten i augusti.
Rörelserna har vi gjort enligt egen förmåga, ont får det inte ta. Redan löper det
bättre. Programmet är bra, vi stärker muskler som prövas i jobbet, och får bättre
balans, konstaterar Ojala.
Själv motionerar han också på fritiden, gammal tävlingsidrottare som han är och
numera friidrottsdomare. För många är motionen på jobbet den enda, som för tidigare
ishockeyspelaren Jorma Heikkinen
Men i jobbet går jag en hel del. Stegmätaren visade sex kilometer under ett
pass häromdagen, säger Heikkinen.
Träningspasset menar han att gör susen. Tio minuter på morgonen mjukar upp muskler i
axlar och nacke som slitits under 26 år på byggen.
Anu Kairantaus, 25, yngre arbetsledare, inflikar att alla gillar träningen,
från sjuttonåringar upp till femtioplussare. Passen svetsar också samman gänget.
Träning ger direkt stöd i jobbet
Sippolanhovi i Vik är en av de byggen i huvudstadsregionen där träningspass görs
just nu. Skanska har skolat instruktörer ur egna leden sedan maj ifjol. Nästa år blir
en boom då träningspass erbjuds på Skanskas alla byggen i Finland före slutat av år
2009. Annanstans i koncernen har "flex and stretch" tillämpats i snart tio år.
Byggjobbet är fysiskt tungt. Medelåldern ligger på drygt 40, och ju äldre vi
blir desto mer känns jobbet i kroppen. Kanske därför har de äldre arbetstagarna varit
mest ivriga att delta i träningen, säger arbetsfysioterapeut Tuija Melin som
planerar och organiserar instruktörsprogrammen på Skanskas huvudkontor i Helsingfors.
Hon rundar också byggen i södra Finland för att hålla intresset upp.
Det är frivilligt att delta. Viktigt är ledningens stöd. Att avsätta
1015 minuter för motion kostar, men det är pengar som betalar igen sig med ränta,
säger hon.
Intresset är stort. En gång glömde jag och då kom grabbarna och letade efter
mig, säger Marko Kuukkanen, tidigare instruktör men nu arbetssäkerhetsingenjör
på huvudkontoret.
Skanska är med i nolltoleransprogrammet. Målet är att få ned
arbetsolycksfallsfrekvensen från 30 ifjol, 15 i år till 4 år 2010. Träningsprogrammet
är utformat för att stärka muskler och förbättra balansen, nog så viktig på byggen.
Programmet startar med uppvärmning, så följer en muskelaktiverande andel som
samtidigt lär ut rätt arbetsteknik, berättar Melin.
Både hon och Kuukkanen understryker att bättre fysisk kondition ger ork under de
sista åren fram till pensionen.
Men vi måste också börja fundera mer på att ta fram lättare jobb för dem
vilkas arbetsförmåga blivit sämre, säger Kuukkanen.
Att jobbet sliter syns i förtida pensioner men byggnadsarbetarna är ett hurtigt gäng
som sällan klagar, även om det gör ont, menar Melin.
Träningspassen ska hjälpa, men inte stjälpa. Var och en gör så gott kroppen
orkar, säger Tuija Melin som redan fått feedback att träningspassen hjälpt.
INGEGERD EKSTRAND