Om hösten är det lätt att andas
Man får vara sådan som man är
Man behöver inte vara lycklig
Man behöver inte vara god
Man behöver inte le hela tiden
Den bråkiga sommaren är äntligen över
Den rastlösa våren ligger långt framöver
Om hösten är det lugn och ro
Man får fullt ut njuta av sin smärta
Man får ha depressionen helt för sig själv
Man inser livets intighet och lyckans flyktighet
Mot julen återtar ansiktet sin ljusröda grisfärg
Man köper en billig deckare som man aldrig läser
I stället för att sporta kryper man ner i soffan
Man längtar inte bort
Man ångrar ingenting
Man vill ingenting speciellt
Man låter helt enkelt allting vara som det är
Man frågar sig inte hur man mår
Man är varken lycklig eller olycklig
Man dricker ur sitt vinglas
Om hösten bara finns man, och andas