Facket grunduppgift består. Vi skall nu och i framtiden slå
vakt om grundtryggheten; att alla får en lön det går att leva på och har en arbetstakt
som gör att man orkar med familjen och kan ha ett socialt liv utanför arbetet, sa
Maj-Len Remahl.
Hon lyfte också fram det faktum att vi i allt högre grad kommer att ha arbetsplatser
där alla arbetskamrater inte är födda i vårt land.
Detta är en rikedom att ta vara på.
Mika Helander närmade sig framtidsfrågan ur strikt vetenskaplig synpunkt. Han benade
ut en rad problemfält facket har på sin agenda, både på nationellt och internationellt
plan, men konstaterade också att facket är i god form och därför lugnt och
systematiskt kan ta itu med problemen.
Några av de brandfacklor han kastade in i debatten relateras här. Tankarna baserar
sig på det som kommit fram i ett forskningsprojekt Helander leder och som inkommande vår
skall resultera i en bok om fackliga globaliseringsstrategier.
Håll rörelsen i rörelse
Byråkratiseringen är ett problem i många sociala rörelser också i facket.
Det gäller att upprätthålla det rörelsemässiga i verksamheten. Mer aktivitet på
lokal nivå. Mer arbete på fältet för ombudsmännens del, parat med aktivering av
förtroendemännen. Det får inte uppstå oklarhet om vem förtroendemannen på en
arbetsplats representerar.
Medlemsrekryteringen är en del av detta problemfält. Sjunkande organiseringsgrad
inger oro. Helander rekommenderar uppsökande verksamhet; att man aktivt närmar sig t.ex.
unga och invandrare och erbjuder dem medlemskap. Det har visat sig att många unga aldrig
ens tillfrågats om de vill bli medlem.
Det man kallat turbokapitalism, dvs. att resultatkraven stiger så att arbetslivet rent
kvalitativt utarmas. Trivseln sjunker och orken tryter så att sjukfrånvaron och
förtidspensioneringarna ökar. Facket måste möta utmaningen genom att i
avtalsförhandlingarna satsa mer de kvalitativa aspekterna i arbetslivet.
Helander pekade också på det så kallade prekariatet, dvs snuttarbetande unga med
svag arbetslivsanknytning och radikal livshållning, som målgrupp för fackligt arbete.
Uppstår nya låglönekategorier och fattiga arbetare måste facket ta sig an deras
problem.
Förbundsfusionerna, som ny tycks komma, är sällan patentlösningar, påpekade han
vidare. De kan vara nödvändiga för att sköta intressebevakningen effektivt, men den
egentliga utmaningen är att få de fusionerade förbunden att fungera; att få
organisationskulturerna att växa ihop.
Transnationellt medlemskap
Samtidigt som invandrarna organiseras borde också facken i ursprungsländerna stödas.
Helander kastade fram tanken på skapandet av ett transnationellt fackmedlemskap där man
skulle göra det möjligt att överföra rättigheter och medlemsförmåner från ett land
till ett annat. Många arbetskraftsinvandrare stannar bara en tid. Kunde de ta med sig
införtjänade rättigheter och förmåner vid en återflyttning skulle det stärka
organiseringen både här och i ursprungslandet.
Facket borde enligt min mening också arbeta för ökat u-landsbistånd, ställa
krav på arbetsvillkoren i mottagarländerna, stöda lokala fack och arbeta för rättvis
handel.
Utöver de rent humanitär skälen till det finns det också ett fackligt intresse att
förhindra social dumpning och försöka få finländska företag att teckna minimiavtal
gällande arbetsvillkor på global nivå.
Företagen har dock varit tämligen ointresserade av detta. De kör gärna med en
dubbelstrategi så att de uppträder nobelt på hemmaplan men visar total hänsynslöshet
i tredje världen. Konsumentrörelsen kunde här vara en bra bundsförvant för att
påverka multinationella bolag till bättre uppförande gällande arbetsvillkor och
fackliga rättigheter, funderade Helander. Den strategin har delvis lyckats i
miljöfrågor.
ILOs slogan "decent work" dvs. anständigt arbete är en kampanj det
finländska facket har anledning att gå fullhjärtat med i.
För arbetet för anständigt arbete stöder också löntagarna på hemmaplan.
Avslutningsvis pekade Helander på vikten av att facket är aktivt med i utvecklandet
trepartssamarbete inom EU.
EU är en allt viktagare arena för facklig verksamhet.
Det är viktigt att påverka beslutsfattandet inom EU samt att upplysa och utbilda
medlemskåren i EU-angelägenheter.
INGEGERD EKSTRAND