Det som nationalskalden och hans samtida såg var visserligen bara ett embryo av vad som komma skulle, och förvisso var vårt land enligt alla mått ett fattigt uland under hela 1800-talet, men så skulle det inte förbli; där hade han fel, den store diktaren. Näringslagstiftningen liberaliserades, folket utbildades och landet förvandlades under en historiskt sett rekordartat kort tidsperiod till det moderna samhälle som våra nutida liv är en del av.

Adertonhundratalsintelligentian kunde inte veta att många av världens stora tidningar en dag skulle tryckas på finskt papper, eller att mjukt wc-papper skulle bli en nödvändighetsvara, än mindre att folk världen över skulle kommunicera med små svarta askar tillverkade i Finland, så de må vara förlåtna.

I stället förundrade Runeberg och hans dåtida kollegor sig över den storslagna naturen och dess om möjligt ännu mera storslagna, stolta och okuvliga folk. Med en smått ironisk underton kunde man kanske påstå att vi sedan några årtionden är på väg in i en situation som är den diametrala motsatsen till Runebergs vision.

Vårt folk har suddats i konturerna och blivit en del av den globala konsumerande och kommunicerande massan. Naturen har tagit stryk i processen och de orörda vidderna, de rena vattendragen och havsvikarna är på många håll ett minne blott. Till och med islossningen i Ule älv har låtit sig påverkas och kommer varje år tidigare och tidigare.

Klimatförändringen och föroreningarna är här. Trots att de lärda strider om orsaker och verkan så kommer miljöförstörelsen med säkerhet att få stora politiska och ekonomiska konsekvenser. Konsumtionsmönstren kommer att förändras. Energi kommer att sparas. Man kommer att söka efter nya och mera miljövänliga alternativ. Prissystemet kommer att gynna miljövänliga och energisnåla produkter på bekostnad av andra.

Detta kommer givetvis att skapa nya möjligheter samtidigt som många gamla verksamheter försvinner. I bästa fall kan det uppstå helt nya branscher som satsar på miljövänlig och energisnål teknologi. Det har vi redan sett en del av i form av oljebekämpningsteknik, vindkraft, jordvärme osv.

Men det finns en aspekt till, och som väckt förvånansvärt lite diskussion. Vår nuvarande globaliserade livsstil är helt beroende av billig energi. Globaliseringens själ är förstås datakommunikation och språkkunskaper, närmare bestämt internet och engelskan som universalspråk, men dess kropp består av fysisk produktion och relativt billiga transporter, vilket alltså kräver billig energi både för framställningen av alla dessa miljontals mera och mindre nödvändiga förnödenheter, och för att frakta dem runt klotet i alla tänkbara riktningar.

Trytande energiresurser, ökande miljömedvetenhet och framtvingandet av strängare åtgärder överhuvudtaget kommer givetvis att ha stora följder för detta globala produktflöde. Om vi verkligen på allvar börjar satsa på hållbarhet betyder det framför allt att priset på energi ökar mycket kraftigt, till en nivå där vi bara kan drömma om den tid när vi kunde köpa bensin för dryga euron. De enorma globala tranportavstånden återfår då den betydelse de en gång haft med den påföljd att jordklotets ekonomisk-geografiska karta radikalt måste ritas om.

Då kan det rent av börja löna sig att producera mera inhemskt, nordiskt och europeiskt igen. Nog kan vi ju tillverka kläder och verktyg i det här landet också, bara priset är det rätta. Det kan förstås hända att vi måste pruta en aning på vår medellevnadsstandard, men om sysselsättningen förbättras och fördelas jämnare kan slutresultatet ändå vara ett tryggare och bättre samhälle. Om miljöproblemen i slutändan medför en betydande omvärdering av livsstilen, äkta gynnande av lokal produktion, kollektivtrafik, energisnålt boende, enkelhet, kvalitet och hållbarhet kan de till sist bli till välsignelse. Medvetenheten finns — särskilt bland ungdomen — men än så länge har den nog inte omsatts i praktiken, långt därifrån. I alla händelser går vi mot en ny spännande tidsperiod!