Om ett år vet vi, vem som blir världens nästa politiskt mäktigaste människa, dvs. USA:s 44 president, efter George W. Bushs åtta år. Sonen Bush har varit USA:s mest ideologiska president kanske någonsin — ja, mer än Ronald Reagan. Den historiska terrorattacken mot World Trade Center och andra mål var inte hans fel. Hela den fria och demokratiska världen ville då och vill fortfarande alliera sig med det amerikanska folket mot terroristerna och den islamiska fundamentalismen.

Däremot var de mesta européerna inte alls färdiga till ett blodigt krig i Irak eller till någon hänsynslös jingoism och förakt för multilaterala lösningar som Bush och hans rådgivare.

I många hänseenden har Bush i sex, sju år lyckats försämra USA:s bild i hela världen utanför USA. Och majoriteten av amerikanerna själva har vänt ryggen åt mannen som är född till överklassen på östkusten men som har fått sin politiska utbildning i Texas.

Presidentvalkampanjen är igen i full gång i Amerika. I den relativt liberala delstaten Iowa ska väljarna säga sitt den 3 januari. både i det röda och det blåa lägret. Bland demokraterna är det nu Hillary Rodham Clinton som leder. Det blir intressant att se om hon blir den första kvinnliga presidenten i USAs historia — trots eller tack vare sin man Bill. Att vi tycker om Bill i Europa är ju självfallet. Varför ska det inte vara Hillarys tur! Men det är naturligtvis bara amerikanerna som har rösträtt i den här världspolitiska frågan.

Just nu finns det många mörka moln på den amerikanska ekonomiska och politiska himlen. Kreditkrisen på bostadsmarknaden innebär att över 700 000 hus och lägenheter har tagits över av bankerna. Dollarn blir svagare och euro blir starkare. Men det är väl bättre att inte spekulera för mycket. Det ligger också i vårt europeiska intresse att det igen börjar gå bättre i Amerika. Och våra amerikanska systrar och bröder förtjänar säkert en bättre president än George W.! Låt oss inte glömma att miljoner och miljoner amerikaner är fackliga aktivister och medlemmar.

Ja, det var skönt att komma tillbaka till Europa, till Norden och till Finland. Det är så många områden där vi européer har det klart bättre än amerikanerna. Det gäller särskilt arbetsmarknaden och det sociala. Då vi nu också har nya spelregler i den utvidgade Europeiska Unionen, har vi alla skäl att vara realistiskt optimistiska.