
Mikael Forss
Krisvarning!
Den så kallade finanskrisen sveper
som bäst över världen. Det är tyvärr troligt att den åtföljs av en ekonomisk
nedgång vars djup vi ännu inte vet. Detta är inte goda nyheter för oss i Finland, för
även om vi lyckas slingra oss någorlunda torrskodda igenom själva finanskrisen så kan
vi inte undgå följderna av en nedgång i världshandeln.
Hur kommer det sig då att finanssystemet gång på gång råkar ut för
detta och hur kommer det sig att det nästan med nödvändighet leder till en nedgång
också på varu- och tjänstemarknaderna?
"Finansvärlden har
lånat ut pengar
på för lösa boliner och att alltför många privatpersoner och företag har skuldsatt
sig mera än de klarar av."
Egentligen är mekanismen ganska enkel, den bygger på förtroende, och
när detta rasar så rasar hela korthuset. Finansmarknaden är de facto uppbyggd ungefär
som ett enormt spelbord där det spelas med stora insatser. Det handlar om enorm
risktagning där väldigt många är inblandade, i slutändan hela världsekonomin. En
liten liknelse kanske kan hjälpa till att begripa helheten lite bättre.
Låt oss säga att ett pokergäng består av A, B, C och D som spelar regelbundet.
Efter ett antal rundor har B, C och D vunnit medan A förlorat. Efter några rundor med
stigande insatser kommer man till den punkten där A inte längre vill betala kontant vid
bordet utan börjar finansiera sitt spel med skuldsedlar som B, C och D gladeligen
accepterar för A har gott rykte. Det går åter några rundor. B tappar förtroendet för
A och säljer sina skuldsedlar till C för en bråkdel av priset. D har i sin tur
finansierat ett dyrt hus med skuldsedlarna som pant mot ett banklån från bank X. Också
C använder sina skuldsedlar som pant för ett mycket stort konsumtionslån i bank Y.
Bank X har goda kontakter ute i pokervärlden och får veta att B sålt sina
skuldsedlar. Banken utnyttjar genast denna information och får bråttom att sälja hela
lånet med tillhörande pantsatta skuldsedlar till den intet ont anande bank Y, som
villigt accepterar lånet och skuldsedlarna, för A har som sagt på papperet god ekonomi
och ett gott rykte. Dessutom framgår det ingenstans hur skulderna uppstått. Bank Y har
nu hela skuldsedelpacken.
När bank Y får reda på sakernas rätta natur tvingas de förstås skriva ner värdet
på skuldsedlarna och genast kräva C och D på hela lånet.
Nu spricker bubblan, det visar det sig att A har spelat bort hela sin förmögenhet och
verkligen saknar betalningsförmåga, vilket betyder att han går i personlig konkurs. Det
går inte att få en cent av honom. Nu återstår bara för banken att kräva D på huset
och försöka sälja det. Tyvärr är det bara så att det är många andra som råkat i
en motsvarande situation så huspriserna har rasat. Av C får de heller inget för det
visar sig att också C saknar betalningsförmåga, eftersom lånet gått åt till vidare
pokerspel. Bank Y råkar i stora svårigheter för de har en stor mängd övervärderade
hus, aktier och skuldsedlar som pant för sina lån.
Endast B klarade sig någorlunda helskinnad ur det hela. Också Bank X klarade sig till
synes med blotta förskräckelsen. Tyvärr visar det sig ändå att också bank X har
varit med om att finansiera lån till andra ändamål som det gått lika illa för så
också den är illa ute.
I verkligheten handlar det naturligtvis inte om pokerspel, men nog om spel och
risktagning med finansinstrument vars verkliga värde är näst intill omöjligt att veta.
Det spelet är enormt mycket mera komplicerat, och svåröverskådligt, men den
grundläggande mekanismen är som sagt enkel. Den bygger på att finansvärlden lånat ut
pengar på för lösa boliner och att alltför många privatpersoner och företag
skuldsatt sig mera än de klarar av. Aktiebörsen och fastighetspriserna är ett par
grundpelare i systemet. När de rasar, rasar förtroendet och med det pantvärdena, och
krisen ett faktum. Det som världens regeringar nu försöker åstadkomma är att bygga
upp förtroendet på nytt, vilket ingalunda är lätt, utan svårt och framförallt dyrt.
Följden när bubblan spricker är en konkursvåg och en mängd personliga tragedier. I
slutändan betyder det förstås då också en nedgång i efterfrågan på varor och
tjänster, eftersom så många råkar i betalningssvårigheter. I ovanstående exempel var
det endast en av fyra som kunde fortsätta att leva ungefär som förr, alla andra
tvingades dra åt svångremmen. I en riktig finanskris går det likadant; några klarar
sig någorlunda, men väldigt många råkar i finansiella svårigheter, företag och
arbetsplatser försvinner, hushållens inkomster minskar, skattetrycket ökar osv.
När ska vi någonsin lära oss?
Löntagaren
6.11.2008 nr 9/08
|