Tidningarna är fyllda med artiklar, som berättar hur många miljoner
den och den rike affärsmannen har förlorat. Men dessa män och kvinnor har råd att
förlora några miljoner.
För miljontals människor, först och främst i de fattiga landen, gäller andra
regler. Arbetslöshet betyder att de inte har pengar att försörja sina familjer, hålla
sina barn i skolan, betala sin hyra eller sina mediciner. För dem har globaliseringens
frukter visar sig vara bittra och oätbara.
Alan Greenspan,den före detta allsmäktiga chefen för centralbanken i USA, har
medgett att han hade fel, när han helt litade på marknader och deras förmåga att
själva kontrollera sig. Ekonomin har styrts av girighet och ansvarslöshet. Resultatet
är att bankerna har inget förtroende sinsemellan och att medborgarna förlorar sitt
förtroende på politikerna. Blandningen kan vara farlig: fascismens framgång på
30-talet berodde ju delvis på den djupa ekonomiska krisen, som politikerna inte kunde
lösa. Innovationer, nya produktionsmetoder eller snabbare kommunikationsmedlen fungerar
inte utan förtroende. Förtroendet får banker att låna pengar, arbetarna att jobba
hårdare och medborgarna att rösta.
Förtroendet bygger på det att alla iakttar samma regler. Finland och andra länder
har sina egna lagar, som måste följas. Inom ramen för dessa lagar och regler kan
medborgarna och företag agera fritt. Det finns en balans mellan frihet och ansvar.
Tyvärr gäller inte samma på den globala nivån. Globaliseringen har betytt att den
ekonomiska friheten har överskridit det politiska ansvaret. Den ekonomiska
globaliseringen kan inte fungera utan att politiken kontrollerar den. Jag är helt
övertygad, att vi har bara två utvägar: antingen stärks det internationella politiska
systemet så att det kan bättre kontrollera, eller så dras vi tillbaka till lokala
marknader.
Detta är min sista kolumn i Löntagaren. Jag har lämnat Kemifacket i Helsingfors och
försöker numera förbättra arbetslivet i ILO, Internationella arbetsorganisationen. ILO
är den äldsta FN-organisationen, men den behövs nu mera än någonsin.
f.d. internationell sekretare på Kemifacket