. vane.jpg (302 bytes)
skomakarenslast.jpg (2856 bytes)

David SeligssonDavid Seligson

Ekonomisk frihet och politiskt ansvar 

pune.gif (67 bytes)  Den finansiella krisen har väckt oro över hela världen. Investeringsbankernas drömvärld har kraschat och med det förlorar kanske 20 miljoner människor sitt jobb.

Tidningarna är fyllda med artiklar, som berättar hur många miljoner den och den rike affärsmannen har förlorat. Men dessa män och kvinnor har råd att förlora några miljoner.

För miljontals människor, först och främst i de fattiga landen, gäller andra regler. Arbetslöshet betyder att de inte har pengar att försörja sina familjer, hålla sina barn i skolan, betala sin hyra eller sina mediciner. För dem har globaliseringens frukter visar sig vara bittra och oätbara.

Alan Greenspan,den före detta allsmäktiga chefen för centralbanken i USA, har medgett att han hade fel, när han helt litade på marknader och deras förmåga att själva kontrollera sig. Ekonomin har styrts av girighet och ansvarslöshet. Resultatet är att bankerna har inget förtroende sinsemellan och att medborgarna förlorar sitt förtroende på politikerna. Blandningen kan vara farlig: fascismens framgång på 30-talet berodde ju delvis på den djupa ekonomiska krisen, som politikerna inte kunde lösa. Innovationer, nya produktionsmetoder eller snabbare kommunikationsmedlen fungerar inte utan förtroende. Förtroendet får banker att låna pengar, arbetarna att jobba hårdare och medborgarna att rösta.

Förtroendet bygger på det att alla iakttar samma regler. Finland och andra länder har sina egna lagar, som måste följas. Inom ramen för dessa lagar och regler kan medborgarna och företag agera fritt. Det finns en balans mellan frihet och ansvar.

Tyvärr gäller inte samma på den globala nivån. Globaliseringen har betytt att den ekonomiska friheten har överskridit det politiska ansvaret. Den ekonomiska globaliseringen kan inte fungera utan att politiken kontrollerar den. Jag är helt övertygad, att vi har bara två utvägar: antingen stärks det internationella politiska systemet så att det kan bättre kontrollera, eller så dras vi tillbaka till lokala marknader.

Detta är min sista kolumn i Löntagaren. Jag har lämnat Kemifacket i Helsingfors och försöker numera förbättra arbetslivet i ILO, Internationella arbetsorganisationen. ILO är den äldsta FN-organisationen, men den behövs nu mera än någonsin.

f.d. internationell sekretare på Kemifacket

Löntagaren 6.11.2008 nr 9/08

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)