Om kvaliteten i arbetslivet förbättras, förbättras också arbetsplatsens ekonomiska situation jämfört med motsvarande arbetsplatser i samma bransch. De här två går alltså hand i hand. Detta inbördes samband avslöjar inte vilketdera som är orsak och vad som är verkan. Under ekonomiskt dåliga tider understryks skillnaden mellan framåtsträvande och tillbakagående arbetsplatser.

Medeltalet för arbetslivskvaliteten har stigit jämfört med tidigare år. Här räknas faktorer som jämlikt bemötande på arbetsplatserna, hur säker arbetsplatsen är, resurser i förhållande till krav och en atmosfär av sporrande, innovativitet och förtroende. Inom industrin har endast resurserna i förhållande till kraven förbättrats, andra faktorer har försämrats. Inom staten har riktningen varit allmänt negativ, inom den kommunala däremot gynnsam.

År 2008 ökades antalet arbetsplatser inom industrin mer än de minskades. Antalet permitterade fördubblades och 14 procent av arbetsplatserna permitterade åtminstone en arbetstagare. Sammanlagt 12 procent av alla löntagare befarar att de kommer att permitteras. Året innan var motsvarande andel sju procent. För ögonblicket kan man anta att de arbetstagare som befarar att de kommer att permitteras är betydligt fler än de var under perioden för undersökningen i början av hösten.

Under perioden augusti–september arbetade varannan löntagare övertid. Inom industrin har övertidsarbetet minskat i och med recessionen. Flexibiliteten i arbetstiden har ökat. Arbetstagarnas möjligheter att påverka sin egen arbetstakt upplevdes inom alla sektorer som större än möjligheten att påverka sina egna arbetsuppgifter.

Staten och kommunerna utbildar sin personal mer än den privata sektorn. Kvinnorna deltog betydligt oftare i utbildning som arbetsgivaren bekostade än vad männen gjorde och den här skillnaden har ökat. Å andra sidan deltog männen i längre tids utbildning. Genomsnittsutbildningen för kvinnor varade 4,9 dagar, för män 5,8 dagar. Andelen arbetstagare som deltar i utbildning har ökat mest inom industrin, även om industrins utbildningsdagar var färre än året innan.

Arbetsplatsernas utvecklingstrend på lång sikt är att det är arbetarskydd och förkovran av yrkeskunskapen som utvecklas mest. Färre satsningar görs på produktivitet och arbetslivskvalitet, men överlag har utvecklingsverksamheten haft en gynnsam riktning.

Minst 93 procent av dem som är under 55 år trodde att de kommer att ha ork att fortsätta i arbetet om två år, vad det kommer an på hälsan. Motsvarande andel för dem som är över 54 år är 87 procent. Bland äldre årsgrupper har problem med orken minskat klart under 2000-talet.

TIINA TENKANEN