Den teknikutveckling som skådats under tjugo år är minst sagt anmärkningsvärd.
Priset på en PC är i stort sett oförändrat, men kapaciteten på processorer och
hårddiskar är tusentals, ja upp till en miljon gånger större! Modemen var krångliga
att ställa in, överföringen gick för 20 år sedan med omkring 10 kilobit/sekund medan
vi numera talar om hastigheter på flera tusen kb/s, dvs. många megabit/s även över de
långsammare bredbandsförbindelserna.
Mobiltelefonerna såg 1989 ut som James Bonds agentportfölj och vägde därefter.
Priserna på både telefon och samtal var sådana att en vanlig löntagare bara kunde
drömma om denna lyx. Idag ja snart är trådtelefoni ett objekt för
retrofantaster!
Detta har alltså hänt på bara två årtionden. I dag skulle tekniken alltså finnas,
men finns det längre någon landsbygd eller skärgård att rädda? Svaret är ja och nej.
Om vi söker traditionell jordbruks- eller fiskebaserad landsbygd eller skärgård i
byaformat måste det nog konstateras att oerhört mycket är försvunnet, det är bara att
se på befolkningsstatistiken. De hushåll som finns kvar lever ofta av annat än jordbruk
eller fiske, och en viktig upprätthållare av den finländska landsbygden är nog för
tillfället pensionskassorna, vid sidan av de traditionella näringarna och mindre
industriföretag.
På många håll är arbetslösheten alarmerande hög. De unga söker sig bort, den
negativa befolkningstrenden förstärks ytterligare.
Inom politiken uppmuntrar käcka, välutbildade, välfriserade, ungdomliga damer och
herrar till företagsamhet och friska tag. Det skulle kunna göra gott med ett längre
besök på en av landsbygdens servicestationer eller mellanölspubar. Det är inte så
enkelt som det låter att starta upp framgångsrika småföretag det vet jag av
egen erfarenhet.
Nu finns alltså tekniken och attityderna har förändrats. Många arbetsplatser
tillåter distansarbete och många jobb går att utföra på distans, till och med från
fjärran länder. Statsmakten har förbundit sig att bygga ut bredbandsnäten kraftigt.
De landsbygdsorter som ser ut att klara sig bäst i framtiden är de som kan förena
fritidsboende och åretomboende på ett förnuftigt sätt, och som befinner sig på ett
rimligt avstånd från en relativt stor tätort och finns relativt nära bredband och
kommunikationsleder. Goda fysiska kommunikationer är fortfarande nödvändiga med tanke
på service och välfärd, för människan behöver både ett och annat i fysisk form för
sin dagliga överlevnad, bland annat mat. Det kan inga bredband ändra på hur snabba de
än blir i framtiden.
I den nya situationen kan både landsbygd och skärgård få en ny chans. Det gäller
ändå att spela korten väl, för de geografiska avstånden spelar som sagt ännu sin
givna roll, och transporterna blir knappast billigare, det ser nog oljepriserna till.