Det hela trampade ännu i barnskorna – och förblev tyvärr den gången en utopi. Dels för att tekniken med dagens mått var både klumpig, dyr och svåranvänd. Dels för att de mentala attityderna inte ännu var redo för det datoriserade samhället. Vill man se det positivt kan man säga att vi var före vår tid, men visst kan man också påstå att detta att arbeta på distans var en blåögd utopi år 1989.

Den teknikutveckling som skådats under tjugo år är minst sagt anmärkningsvärd. Priset på en PC är i stort sett oförändrat, men kapaciteten på processorer och hårddiskar är tusentals, ja upp till en miljon gånger större! Modemen var krångliga att ställa in, överföringen gick för 20 år sedan med omkring 10 kilobit/sekund medan vi numera talar om hastigheter på flera tusen kb/s, dvs. många megabit/s även över de långsammare bredbandsförbindelserna.

Mobiltelefonerna såg 1989 ut som James Bonds agentportfölj och vägde därefter. Priserna på både telefon och samtal var sådana att en vanlig löntagare bara kunde drömma om denna lyx. Idag – ja snart är trådtelefoni ett objekt för retrofantaster!

Detta har alltså hänt på bara två årtionden. I dag skulle tekniken alltså finnas, men finns det längre någon landsbygd eller skärgård att rädda? Svaret är ja och nej.

Om vi söker traditionell jordbruks- eller fiskebaserad landsbygd eller skärgård i byaformat måste det nog konstateras att oerhört mycket är försvunnet, det är bara att se på befolkningsstatistiken. De hushåll som finns kvar lever ofta av annat än jordbruk eller fiske, och en viktig upprätthållare av den finländska landsbygden är nog för tillfället pensionskassorna, vid sidan av de traditionella näringarna och mindre industriföretag.

På många håll är arbetslösheten alarmerande hög. De unga söker sig bort, den negativa befolkningstrenden förstärks ytterligare.

Inom politiken uppmuntrar käcka, välutbildade, välfriserade, ungdomliga damer och herrar till företagsamhet och friska tag. Det skulle kunna göra gott med ett längre besök på en av landsbygdens servicestationer eller mellanölspubar. Det är inte så enkelt som det låter att starta upp framgångsrika småföretag – det vet jag av egen erfarenhet.

Nu finns alltså tekniken och attityderna har förändrats. Många arbetsplatser tillåter distansarbete och många jobb går att utföra på distans, till och med från fjärran länder. Statsmakten har förbundit sig att bygga ut bredbandsnäten kraftigt.

De landsbygdsorter som ser ut att klara sig bäst i framtiden är de som kan förena fritidsboende och åretomboende på ett förnuftigt sätt, och som befinner sig på ett rimligt avstånd från en relativt stor tätort och finns relativt nära bredband och kommunikationsleder. Goda fysiska kommunikationer är fortfarande nödvändiga med tanke på service och välfärd, för människan behöver både ett och annat i fysisk form för sin dagliga överlevnad, bland annat mat. Det kan inga bredband ändra på hur snabba de än blir i framtiden.

I den nya situationen kan både landsbygd och skärgård få en ny chans. Det gäller ändå att spela korten väl, för de geografiska avstånden spelar som sagt ännu sin givna roll, och transporterna blir knappast billigare, det ser nog oljepriserna till.