Med sociala media avser man ett webbaserat innehåll som användarna är med om att skapa. Fenomenet bygger på den nya informationstekniken men är socialt till sin karaktär. I webbsamfunden tar man inte bara emot information, man producerar och formar den själv.

Fackets ansikte

Sociala media skiljer sig från de traditionella medierna genom att de är personliga: i flera nätverk uppträder man under eget namn, med egen bild.

I och med den ökade användningen av webbmedia kan man också möta facket på de mest oväntade platser. Utöver den mer officiella envägsinformationen som de traditionella webbplatserna ger byggs nu bilden av fackföreningsrörelsen av dess ombudsmän, förtroendemän och lokala aktiva i olika webbsamfund. Exempelvis i webbforumet Facebook har ett flertal grupper bildats för fackavdelningar, fackliga evenemang och ungdomsverksamheten.

Webbforumen erbjuder facket en helt ny kanal för interaktivt möte med medlemmarna. Information och stöd till nuvarande och kommande medlemmar är skäl att erbjuda i de forum där människorna rör sig också annars. Tröskeln att själv medverka i den fackliga verksamheten sänks när människor och information kan nås bara med ett par klick på datormusen.

Webben erbjuder möjligheten att delta utan att förbinda sig särskilt mycket vid något. Det är inte realistiskt att förvänta sig några stora horder av dygnet-runt-organisationsaktiva som har inspirerats via webben, men massans kraft döljer sig också i en lättare grad av aktivitet. Oavsett om målsättningen är att informera, värva medlemmar eller påverka beslutsfattandet erbjuder de sociala medierna många verktyg. Facket kan nå och tilltala allt bredare människogrupper genom att erbjuda deltagande på många olika nivåer.

Fackföreningsrörelsen borde heller inte överlåta inflytandet i de sociala medierna på enskilda frivilliga förtroendemän eller ombudsmän och aktiva. Den behöver en egen vision om hur de sociala medierna kan utnyttjas och hur de kan främja rörelsens målsättningar.

Stor utmaning, oändliga möjligheter

Det är inte bara trendigt att medverka i de sociala medierna, det är också ytterst utmanande. Ur rena marknadsföringsperspektivet är det inte värt att satsa allt och gå med. Man måste vara beredd, inte bara att berätta, utan framför allt att lyssna. Webbsamfundens verksamhetslogik fungerar som i vilka andra mänskliga sammanhang som helst: när man bjuder på sig själv får man också något i gengäld.

Växelverkan i webben innebär att vem som helst har möjlighet att uttrycka sin åsikt — och ingen garanterar att dessa åsikter alltid skulle motsvara fackets inrotade dogmer. Tvärtom, om man ger sig in på en debatt i webben riskerar man otvetydigt att bli ifrågasatt, kanske kritiserad.

Omöjligheten att kontrollera de sociala nätverken kan kännas skrämmande. Kan vi verkligen ge människor fria händer att definiera vad vi är? Men har vi råd att lämna oss utanför diskussionen?

Låtom oss alltså gripa oss an webben!

Synlighet och växelverkan

Facebook: Fackavdelningsgrupper, fackliga evenemang, kontakt mellan fackligt aktiva.

Adressit.com: Synlighet för viktiga frågor. Exempelvis undertecknade över 170 000 människor löntagarorganisationernas adress under pensionskonflikten.

Twitter: Mikrobloggar i sms-format är en effektiv informationskanal vid t.ex. förhandlingar och strejker.

Second Life: Fackets folk har en egen ö i den virtuella världen, Union Island, för virtuella sammanträden.

Ning: En populär webbtjänst som tillhandahåller öppna och slutna webbplatser.

Youtube: En videoportal som speciellt ungdomen gillar — det audiovisuella formatet ger facket en möjlighet att levandegöra fackliga frågor.

JENNI KARJALAINEN
Översättning: ASTRID NIKULA