Så länge folket och medierna håller sig till skandaler och lätt underhållning kan makthavarna slippa relativt enkelt undan. Då kan man också i ett skenbart demokratiskt samhälle lätt föreställa sig en nästan osynlig maktapparat, en orwellsk storebror som kontrollerar, ställer och styr som han vill medan folket hålls förnöjt med hasardspel, billig alkohol, skvalprogram i etermedier och skvaller i pressen, precis som i Orwells 1984.

Svårare blir det när medierna börjar gräva i verkliga pinsamheter, vilket nu skett i fråga om valfinansieringen. I Finland är vi ganska ovana vid detta. Till all lycka får vi väl ändå fortfarande förmoda att korruptionen inte är särskilt utbredd hos oss. Detta torde vi ha den skandinaviska rättstraditionen med sin lokala demokratitradition att tacka för. Men alldeles rent är det alltså inte framför trappan här heller vilket vi kunnat se under några års tid.

Samtidigt som demokratin vinner inträde i politik och statsapparat förändras också formerna för ledarskap. Kort uttryckt går utvecklingen från strikta direktiv och detaljkontroll mot resultatstyrning och tillit. Förr kontrollerade man att allt gått rätt till i varje detalj utan att alltid bry sig så mycket som slutresultatet. Numera är slutresultatet det viktiga, medan man inte är lika noga med att alla detaljer gått enligt en viss instruktion. Man mäter alltså resultatet snarare än kontrollerar riktigheten i den process som lett fram till resultatet. Alla har hört historien om den kommunala brandmästaren som kommer till brandplatsen och ser att FBK redan hunnit utföra jobbet och som därvid bittert utbrister: Fel släckt!

Resultatfilosofin förefaller ju vettig, och tillämpas i olika grad av många, för att inte säga alla, framgångsrika företag. Den har även vunnit insteg i offentliga sektorn, där den är ett slags följeslagare och skugga till demokratin. Diktaturen kan nämligen inte överleva utan kontroll och direktiv, det är så att säga inbyggt i systemet. Detta gäller för övrigt både företag och offentliga inrättningar. Man kan emellertid se ett nära samband mellan demokrati och modern, effektiv resultatstyrning — ett samband som vid första anblick inte är helt uppenbart. Låt oss studera det.

En konstitutionell demokrati som inte åtföljs av en djupgående förändring i ledarskap och styrelseskick kan lätt vändas till en de facto diktatur. Det har historien visat upprepade gånger. Det är ju också just denna process som nämnde Orwell beskriver i sin bok Djurfarmen. Det räcker nämligen med att byta ut ledningen mot ett gäng gangstrar och så är man där! Om däremot hela verksamheten genomsyras av tillit och öppen, ärlig kommunikation är det mycket svårt att skapa en ondskefull diktatur, .

Också det omvända gäller: För att resultatstyrningen ska fungera måste det finnas tillit … trust. Tillit sin tur kan inte uppstå annat än genom en öppen och ärlig dialog. Det är alltså där vi har kopplingen mellan demokrati och resultatstyrning! När en stat övergår till ett ledarskap som genomsyras av demokrati kan den in inte fortsätta att styra sina enheter som om den vore en diktatur, dvs. med mygel och hemlighetsmakeri.

Det är följderna av denna läxa och medicin som vi nu får uppleva i vårt land. Det händer fortfarande här i det demokratiska Finland att viktiga ärenden bereds i största hemlighet och resultatet levereras på ett synnerligen auktoritativt sätt som fullbordat faktum. Detta därför att en öppen dialog troligen skulle ha medfört ett annat slutresultat. Det är av fruktan för detta som makthavarna så gärna hellre plockar fram sin gamla slitna Machiavelli än läroböcker i modernt ledarskap. Och det är därför som medierna ofta ses med synnerligen oblida ögon i vissa kretsar. Ändå sker utvecklingen i rätt riktning!