På 50-talet när jag var liten flicka hade vi alltid lutfisk på julbordet. Den torkade fisken som såldes i byns Elanto väntade på kunder i butikens vindfång i en knippa som var ihopsnurrad med pappersband och stod lutad mot vindfångets ena hörn. Doften var ganska egendomlig men samtidigt signalerade den att julen finns bakom hörnet. Men det här kärleksförhållandet som jag i vuxenåldern har till lutfisk kom nog till först senare. Visst åt jag luftfisk som barn men kanske lite med långa tänder.

Jag har flera gånger varit på arbetsresa i Norge i november och haft turen att bli bjuden på lutfisk på lokala restauranger som den årstiden specialiserat sig pål den härliga, vita fisken. Jag tror de i Norge tillreder lutfisken huvudsakligen av torsk medan största delen här hos oss tillreds av långa som är en till torskbesläktad fisk som fiskas bl. a. i Sverige och Norge.

I Norge har jag fått lära mig nya ingredienser med "lutefisk". Där häller man stekt bacon med steksky på fisken, det passar riktigt bra ihop. En annan specialitet från Norge är att ta senapspulver eller senap på lutfisken. Det blev inte min favorit. Överhuvudtaget bryr jag inte mig om senap med fisk. På middagsbordet brukar vi ha kokta ärter till lutfisken, i Norge bjuder man på kall ärtstuvning som närmast liknar vår burkärtsoppa som pressats ut från burken. Inte i min smak den heller. Men lutfisken kan norrmännen tillreda. Den skall hellre vara en aning för lite kokt än för mycket, fiskköttet skall vara i härliga vita "skivor".

Jag tror att många ogillar lutfisk för att deras första bekantskap råkat vara en överkokt fisk som inte hålls ihop utan närmast liknar gröt. Sådant har jag stött på något matställe här i Finland och då kan man bara konstatera att kocken har misslyckats totalt. Visst finns det skillnader på råvaran också, själv föredrar jag hela filéer från Hagnäshallen.

Vi har goda vänner som vi bjuder på lutfiskmiddag. Och då har jag fått lära mig att det också här hos oss finns olika seder hur man kryddar sin lutfisk. Jag vill ha nymalen svart- och vitpeppar, eventuellt lite salt till och rejält med härligt tjock vitsås som täcker både potatisen och lutfisken. Jag har en vän som i stället för peppar kryddar med kanel. Har nog en gång smakat på det,men jag håller mig ändå till peppar. Men smaken är ju tudelad och alla har sina favoriter. Huvudsaken är ju lutfisken!

Visst finns det många andra traditionella och även nya delikatesser som bjuds under jultid men det här årets sista kolumn blev en hyllning till det jag tycker är bäst av julbordets läckerheter — lutfisken. Njut av god julmat och trevligt samvaro med kära släkten och goda vänner!

God Jul och Gott Nytt År till alla läsaren!