Det stör förvisso inte våra finskspråkiga bröder och systrar. Är man politiker kan man alltid satsa på det europeiska kortet – hellre kavera med Berlusconi än med en nordisk socialdemokrat som varken förstår sig på mat eller stora bröst – och är man skådespelare kan man pröva sina vingar i Amerika. I stället att för som en Maria Sid ställa in siktet på Vårt Fagernäs och den svenska marknaden.

Men det kräver å andra sidan att man behärskar det andra inhemska och det står i bjärt kontrast till den personliga integriteten och de medborgerliga grundrättigheterna. Vilket engelskan alltså inte gör (jag har för mig att utrikesminister Ahti Karjalainens engelska uttal kunde klassas som ett brott mot mänskligheten men på förekommen anledning är ledande centerpolitiker av annan åsikt).

Nåväl, bland finländska skådisar har det blivit allt vanligare göra Harjolas Lauri (kanske bättre känd som Renny Harlin) sällskap "over there". Bland de moderna Amerikafararna noterar vi såväl Peter Franzén som Mikko Leppilampi och Irina Björklund, endast Jope Ruonansuu saknas.

Men ingen av dessa går förstås upp mot Åke Lindman som lyckades med konststycket att göra Hollywood-karriär utan att sätta sin fot utanför landets gränser! Det var på den tiden när Helsingfors fungerade som stand-in för Moskva, inte för Bukarest, men ändå.

Även i övrigt lämnar de blåvita skådespelarframgångarna en del att önska. När Peter Franzén dök upp i ett avsnitt av teveserien C.S.I. var det som döing. Något bättre går det för skådespelarhustrun Irina Björklund som i sin nya film spelar mot Hollywoodsluggern Eric Roberts. The Butcher, Slaktaren, heter den dvd-aktuella rullen och den handlar inte om livsmedelsindustrin (varför den inte recenseras i Löntagaren).

Men okej, det finns heller inga traditioner på området. Där Greta Garbo (född Gustafsson) slog igenom på alla fronter fick våran Maila Nurmi (alias Vampira) nöja sig med rollen som kråkskrämma i Edward Wood Juniors opus Plan 9 from Outer Space, röstad till "världens sämsta film". Något bättre gick det för danskonstnären Taina Elg som i George Cukors musikal Les Girls (1957) spelade mot självaste Gene Kelly.

Det här betyder givetvis inte att finländska skådespelare skulle vara mindre begåvade än exempelvis sina svenska kusiner (om vi bortser från det faktum att det här med självsäkerhet inte ingår i den finländska moderskapsförpackningen). Däremot säger det mycket om den populärkulturella infrastrukturen, om bristen på visitkort och internationella kontakter.

Hos oss är vi mera måna om att upprätthålla femtioelva tevekanaler – inte sällan med stöd av utländsk programproduktion – än att satsa på inhemsk dramatik av det slag och med de ramar som skulle ge den konstnärliga talangen luft under vingarna.

DOKUMENTÄR
"Casper och den förbjudna filmen", finlandssvensk regissör i närbild, FST5 14/12
– Casper Wrede (1929-1998) är den finlandssvenska film- och teaterregissören vars Solzjenitzyn-filmatisering En dag i Ivan Denisovitjs liv totalförbjöds i Finland. Sedermera gjorde han karriär i bl.a. England där Wrede samarbete med storheter som Lawrence Olivier och Sean Connery. En dokumentärfilm i regi av Klas Fransberg.

MORGONTEVE
"Min morgon", arla morgonstund i sällskap av Sonja Kailassaari och Cilla Mattheiszen, FST5
– Den 11 januari klockan 06.45 kör det igång, det finlandssvenska morgontevemagasinet som redan på förhand väckte rabalder i och med att många anser att de finlandssvenska fonderna – som står för notan – inte ska syssla med sponsorering av Yle. Kanske det, men med tanke på hur fyrkantiga de finskspråkiga motsvarigheterna är finns här en chans till charmoffensiv.

TV-FILM
"Gilda", Rita Hayworth på hugget, Yle Teema 19/12
– Efter Marilyn Monroe, Doris Day och Brigitte Bardot presenterar Yle Teema en helkväll med Rita Hayworth. På programmet ett personporträtt och aktrisens i särklass mest kända film, den skamlöst sexiga och intrikata Gilda (1946). Hayworth är gangsterpinglan och nattklubbssångerskan vars tolkning av "Put the Blame on Mame" gått till filmhistorien.