SKAM-manifestet
Jag
misstror oss normala, oss hyggliga, oss diskreta
som i vänskapens, kollegialitetens och anständighetens
namn skriver våra namn på listor över dem som av
folkrättsliga och säkerhetspolitiska skäl inte längre
har tillåtelse att andas vår gemensamma luft, dricka vårt
gemensamma vatten eller äta vår dyrköpta föda, ty var och
en måste i första och sista hand (hävdar vi) tänka på sig
själv och på sin familj, på nationen och den egna etniciteten
Allt annat vore oetiskt och liktydigt med självmord och
landsförräderi. Vem skulle ta hand om oss om inte vi själva?
Vem skulle föra släkten vidare och fortplanta oss om inte vi
gör det? Vem skulle älska oss och vår kultur, vara seder
och bruk, om inte vi välvilliga och självreflekterande, globalt
och ekologiskt medvetna akademiker och lojala demokrater?
Vi är redo att minska vårt kolavtryck, vi vet att vi bör ändra
vår livsstil, vi är beredda att lämna bilen hemma ibland, vi
tar cykeln till spritbutiken, monterar in jordvärme och värmepump,
äter mindre kött, återanvänder, går på gym och blir bättre mänskor.
CLAES ANDERSSON
Löntagaren 25.2.2010 nr
2/10
|
