Ifjol tvingades 23 900 personer att gå i invalidpension på grund
av arbetsoförmåga, och den genomsnittliga pensioneringsåldern för dem var 52 år.
Samtidigt gick den första stora årskullen i ålderspension, de var 40 600 personer.
De gick i pension som 63-åringar i genomsnitt. Ännu ett år tidigare, år 2008 var
antalet personer som gick i ålderspension bara aningen fler än de som gick i
invalidpension.
Arbetsmarknadsorganisationerna anser att man på arbetsplatserna kan göra betydligt
mer än hittills för att arbetstagarna skall må bra och orka bättre. Organisationernas
gemensamma arbetsgrupp lämnade i slutet av januari in sina förslag till hur människor
kan stanna kvar längre i arbetslivet. Målsättningen är att finländarna år 2025 skall
lämna arbetslivet tre år senare i snitt, eller vid cirka 63 års ålder.
Kommitténs enhälliga förslag är ett digert paket med åtgärder, vilkas effekt har
ifrågasatts öppet i debatten den senaste tiden. Arbetsgruppen själv beräknar att
åtgärderna skulle förlänga tiden i arbetslivet med ett drygt år. Enligt
arbetsgruppens löntagarrepresentanter är detta kombinerat med effekterna av
pensionsreformen 2005 tillräckligt för att uppfylla målet att höja
pensioneringsåldern med tre år.
Effekterna följs upp
Man vill att arbetsgruppens förslag skall förverkligas rimligt snabbt och förslagens
vidareberedning har redan kommit i gång i olika arbetsgrupper.
– Målet är att gå fram så att vi redan under innevarande år och nästa år
kan börja genomföra åtminstone en del av de föreslagna åtgärderna, säger FFC-chefen
för utbildnings- och arbetskraftsfrågor, Saana Siekkinen, en av de två
sekreterarna i arbetslivskommittén.
Arbetsmarknadsorganisationerna har enats om att noggrant följa upp verkställandet och
effekterna av sina förslag. Sin egen bedömning av metodernas effekter gör också
industriländernas samarbetsorganisation OECD på regeringens begäran.
Arbetsgruppernas förslag har buntats ihop i fyra åtgärdspaket: förbättring av
företagshälsovårdens täckning och effektivitet, tidigt ingripande i problem med
arbetsförmågan, åtgärder som främjar arbetshälsan på arbetsplatserna och
förbättring av utbildningsmöjligheterna i arbetskarriärens början och under dess
förlopp.
Särskild uppmärksamhet skall fästas vid att förbättra situationen för dem som
arbetar på små arbetsplatser och i atypiska anställningar. Man strävar efter att det
skall vara lätt att få tag på information om arbetshälsa och arbetsförmåga och att
också de som har korta anställningar skall få rätt till regelbunden
företagshälsovård.
Det finns mycket att förbättra i företagshälsovårdens täckning. Enligt FFC:s
beräkningar står en halv miljon finländare i arbetsför ålder, inklusive företagare,
helt utanför företagshälsovården.
Mera förebyggande
Till hjälp för små arbetsplatser önskar kommittén en handlingsmodell för
företagshälsovården, som alla kommuner kan erbjuda. Man skulle bland annat definiera
på vems ansvar det är att arrangera företagshälsovård i långa
underleverantörskedjor och hyrarbete.
Kommittén anser också att det nationella hälsoarkiv som grundas skall instrueras att
följa med den arbetsföra befolkningens hälsa. Vidare önskar den att de lagstadgade
hälsogranskningarna vid anställning och med vissa intervaller skall utföras regelbundet
oberoende av bransch och anställningens längd. Också de arbetslösa bör fås med i de
regelbundna arbetshälsoundersökningarna. I t.ex. sysselsättningsprogrammen kunde man
införa en utvärdering och uppföljning av den arbetslöses arbetsförmåga.
– Om vi skall få invalidpensionerna att minska måste vi gripa in redan i ett
tidigt skede när arbetstagarnas hälsa och arbetsförmåga börjar försämras. Målet
skall alltid vara att man också efter långvarig sjukfrånvaro återvänder till arbetet,
säger Saana Siekkinen.
Kommittén för fram en s.k. morot, som innebär att FPA kräver att
företagshälsovården tillsammans med arbetstagaren och arbetsgivaren efter en
sjukfrånvaro på över 90 dagar skall kartlägga arbetstagarens möjligheter att återgå
till arbetet.
Kommittén understöder Satakommitténs förslag om att företagshälsovård som satsar
särskilt på förebyggande arbete skall ersättas enligt den högre nivån på 60
procent.
Arbetshälsa i samarbete
Verksamhet som syftar till ökad ork i arbetet och bevarande av arbetstagarnas
arbetsförmåga vill man också få med i systemet för samverkan på arbetsplatserna.
Arbetsgruppen föreslår att arbetarskyddets tillsynslag kompletteras så att man bland de
ärenden som behandlas under samarbetsförfarandet införlivar verksamheter och program
som stöder orken i arbetet.
Saana Siekkinen säger att detta skulle göra det möjligt för förtroendemännen att
lyfta fram arbetshälsofrågor, såsom exempelvis arbetstiden, på det gemensamma
förhandlingsbordet.
Kommittén föreslår att Arbetarskyddscentralen grundar ett servicecenter för
arbetshälsa som kan betjäna i synnerhet små arbetsplatser och vars uppgift är att
erbjuda praktiska redskap och tjänster som konkret främjar arbetshälsan på
arbetsplatserna.
Servicecentret skulle erbjuda redskap och råd för att genomföra bland annat
hälsosammare skiftarbetssystem, nya metoder för att organisera arbetet, åldersprogram
och en bättre ledningskultur på arbetsplatserna.
Forskning har bevisat att arbetshälsan främjas av möjligheten att förbättra sina
yrkesfärdigheter och känslan av att behärska sina egna arbetsuppgifter tillräckligt
väl. Arbetsgruppen vill därför påskynda verkställandet av de förslag som ingår i en
totalreform av den yrkesinriktade vuxenutbildningen, för det underlättar studerandet vid
sidan om arbetet.
Studieplats till de unga
Arbetsgruppen föreslår också åtgärder för att snabbare få in de unga i
arbetslivet. Samverkan mellan utbildning och arbetsliv måste fördjupas på alla
utbildningsstadier. Behovet av arbetskraft i olika branscher borde kunna förutses bättre
än hittills, för att få antalet utbildade och kompetenta att bättre svara mot verkliga
behov. Det skulle också lindra arbetslöshet och utslagning bland de unga.
Arbetsgruppen understryker vikten av att samtliga som går ut grundskolan skall säkras
en plats i antingen gymnasium, yrkesinriktad utbildning, tionde årskurs eller
arbetsverkstad. Dessutom bör kommunerna utse en myndighet som ansvarar för handledningen
av de unga.
Arbetsgruppen vill bland annat genom studiehandledning också få ner antalet
studerande som avbryter skolgången och den vill påskynda inledningen av studier på hög
nivå genom en utveckling av den branschvisa gemensamma intagningen.
Längre arbetskarriärer
För ett år sedan backade regeringen från sitt beslut att höja pensionsåldern till
65 år. I det sammanhanget kom man överens om att arbetsmarknadsorganisationerna skall
finna metoder med vilka man på riktigt kan förlänga arbetskarriärerna med tre år fram
till år 2025.
Två arbetsgrupper eller kommittéer fick uppdraget att finna metoderna.
Arbetslivskommittén lämnade sitt enhälliga betänkande i slutet av januari, men
pensionskommittén förblev oenig.
FFC har understrukit att man inte kan förlänga arbetskarriärerna genom att
försämra pensionsförmånerna eller minska arbetslöshetsskyddet.
FFC:s ståndpunkter i vardera frågan kan läsas på www.sak.fi/tyourat
