– Det är ju så roligt, fortsätter hon.— Vi har en fin
anda, en sån gemenskap.
Facket roligt? Tryggt, jovisst, men roligt? Kati förklarar, nyss hemkommen från
introduktionskursen i Vasa med årsmöte och alp curling på parkeringsplatsen utanför
Hotell Tropiclandia. Inne dansade gänget line dance iförda Stetson boots. Förra hösten
var det frågesport om facket men också om Eurovision Song Contest. I år deltog
trettiotalet JHL:are från hela Svenskfinland och hade — just det — roligt.
– Målet är att unga medlemmar i JHL träffas och har roligt
tillsammans. Men vi diskuterade också kollektivavtal, berättade om vad våra
fackavdelningar håller på med, talade om jobbet. Den här gången diskuterade vi hur vi
ska få nya medlemmar, tidigare har vi haft problemlösning, knep och knåp och samba,
berättar Kati som sitter med i styrelsen, men nu lämnade sekreterarjobbet efter sina
två år på posten.
EKSTAS ordnar också en aktivitetskurs varje höst på Åland då man också brukar
delta i fisketävlingen Bovikshugget. I höstas deltog 50 JHL:are.
Sommartid kan vi till exempel hitta EKSTAS:arna cyklande omkring i Åboland eller på
Åland. Ramen är en miljökurs, men de tittar också på lokala sevärdheter och sticker
sig på arbetsplatser med JHL:are.
I mammas fotspår
Nu backar vi. EKSTAS är en av tolv ungdomssektioner i JHL, och har hand om förbundets
svenska ungdomsverksamhet i södra Finland, Åboland, Åland och Österbotten. Namnet är
en sammansättning av de tre grundande ombudsmännen, Håkan EKStröm, Rune
TAKamaa och Brita Seppänen.
Kati själv kom med via sin mamma Åsa, kock i centralköket i Pargas, vice
ordförande i JHL 510 och själv aktiv i EKSTAS i flera år. 516 är Katis avdelning,
sedan hon vid årsskiftet började jobba som ambulerande barnskötare. Socionompappren
från yrkeshögskolan Novia fick Kati för några månader sedan. Under studietiden
jobbade hon deltid på Kårkulla, och gick direkt med i facket, i JHL 558, då hon
började där 2006.
– För mig var det helt naturligt att gå med. Facket är ett stöd, en trygghet
och var så bekant. Då jag växte upp deltog mamma regelbundet i fackets kurser, säger
Kati.
För alla unga är facket kanske inte lika självklart. Katis tips är att ta en aktiv
kontakt med unga, då kommer de med.
– Berätta vad facket sysslar med, ta upp det som intresserar oss unga, frågor om
arbete och arbetsliv. JHL:s skolinformatörer gör ett jättebra jobb, säger hon.
Än så länge — i alla fall — är EKSTAS den fackliga bit där Kati känner
sig hemma.
– FFC känns väldigt avlägset, JHL är ju mera bekant, säger Kati.
FFC står ju för Finlands Fackförbunds Centralorganisation, JHL eller Förbundet för
den offentliga sektorn och välfärdsområdena är ett av FFC:s 22 medlemsförbund.
På rätt plats i livet
Lika hemma som i EKSTAS känner Kati sig på dagis.
– Jag stortrivs, barn är så ljuvliga att arbeta med. Som socionom (YH) har jag
behörighet att arbeta som barnträdgårdslärare för barn under förskoleåldern.
De roliga dagarna på jobbet får henne ofta att nynna barnvisor kvällstid hemma.
– Då är min sambo Marko inte alltid så förtjust, skrattar Kati. Hon
njuter för fulla muggar av att ha klarat av studierna och ha kvällarna fria, utom någon
enstaka gång då hon jobbar kvällstur i skiftesdagiset.
Hundarna, den ena en blandning av samojed och finsk lapphund, den andra en Cavalier
King Charles spaniel ska också ha sitt. Får Kati välja rör hon sig gärna ute.
– Jag är en riktig naturmänniska, och Pargasbo i själ och hjärta. Skärgården
är jätteviktig för mig, säger Kati Männikkö.
Vill du veta mera EKSTAS, kontakta någon i styrelsen. Se epostadresser på
http://www.jhl.fi/sivu/jhl_www_152
INGEGERD EKSTRAND
