– I arbetsrelaterad människohandel är bovarna i allmänhet vanliga arbetsgivare, säger överinspektör Venla Roth på minoritetsombudsmannens kontor. Hon lägger som bäst sista handen vid den första nationella rapporten om människohandel som skall överlåtas till riksdagen före sommarpausen.

Rapporten bygger på tiotals kontakter och rättsfall. Information till rapporten har man fått från bland annat myndigheterna, facket, medborgarorganisationerna och från människohandelns offer. Syftet med rapporten är att skapa en helhetsbild av fenomenet och dess utbredning i vårt land. Liknande rapporter görs, eller har gjorts också i de övriga EU-länderna.

– Finland är ett transitland för människohandel men också ett målland. Det är omöjligt att säga något exakt om hur många fallen är, men arbetsrelaterad människohandel är inte ovanligt i vårt land. Det finns troligen betydligt fler fall än de som kommer upp till ytan.

Merparten av de fall som har kommit till rätten rubriceras som ockerliknande diskriminering i arbetslivet, en lindrigare brottsrubricering än människohandel. För ockerliknande diskriminering i arbetslivet är straffet ofta böter eller villkorligt fängelse men för människohandel gäller alltid ovillkorligt fängelse. Landets domstolar har tillsvidare behandlat fyra fall som människohandel, och ett av dem gällde arbetsrelaterad människohandel. Åtalet förkastades emellertid.

Venla Roth menar att landets rättspraxis inte alltid motsvarar lagens bokstav, lagstiftarens avsikt eller internationella förpliktelser. Också i förundersökningen kan det finnas brister, vilket leder till att fall, med drag av människohandel, inte leder till åtal under den rubriceringen.

Offren ofta utländska

Människohandelns offer är nästan utan undantag utlänningar, varför arbetsrelaterad människohandel nära förknippas med bruket av utländsk arbetskraft. Människohandel kan emellertid också vara något som sker enbart inom vårt lands egna gränser, betonar Roth.

Det som gör det svårt att upptäcka människohandel är att offren inte alltid ser sig själva som offer.

– Offren känner inte den finländska arbetsmarknadens praxis eller landets lagstiftning och därför inte heller sina egna rättigheter. Det sätt som de behandlas på kan vara vardag i deras hemländer, säger Venla Roth.

Facket oroar sig för att det ökade bruket av utländsk arbetskraft skapar en tudelad arbetsmarknad i vårt land: på finländsk arbetskraft tillämpas kollektivavtalens arbetsvillkor medan utlänningarna betraktas som billig arbetskraft med dumpade rättigheter. Det snedvrider konkurrensen och försvårar verksamheten för företag som följer lag och avtal.

Verksamhet med drag av människohandel förekommer mest i branscher där man använder mycket utländsk arbetskraft och där arbetskraftsbehovet är stort.

– Byggnadsbranschen, städningen, trädgårdsbranschen, bärplockningen och restaurangbranschen är sådana, säger Venla Roth.

Hon berättar att minoritetsombudsmannens kontor det här året och ifjol har fått betydligt fler kontakter beträffande människohandel eller misstankar om människohandel än någonsin tidigare. Byråns resurser är emellertid begränsade och därför är samarbetet med andra myndigheter ytterst viktigt.

– Vi försöker samarbeta med bland annat arbetarskyddsmyndigheterna, polisen och medborgarorganisationerna. Också fackföreningsrörelsen är en viktig samarbetspartner för människohandelsrapportörerna, för via sina förtroendemän har facket direkt kontakt till arbetsplatserna och därför också första hands information om eventuella oegentligheter.

Attityderna måste ändra

Rapporten om människohandel, som är på väg till riksdagen, har redan i förväg väckt intresse och man väntar sig mycket av rapporten. Venla Roth hoppas att rapporten skall inspirera beslutsfattarna till konkreta åtgärder när vi äntligen kommer så långt, att man erkänner fenomenets förekomst i vårt land. Hon ondgör sig över att de lagar som är avsedda att stävja människohandeln inte fungerar tillräckligt effektivt.

I människohandelsrapporten kommer man att föreslå ökade övervakningsresurser och rekommendera ändringar i brotts- och utlänningslagarna samt i de lagar som gäller hjälp till människohandelns offer. Minoritetsombudsmannens byrå kommer noga att följa med hur dess rekommendationer förverkligas och vilken effekt de får.

Viktigare än lagändringar vore ändå, enligt Venla Roth att våra attityder ändras så, att vi lättare än hittills känner igen människohandeln där den förekommer. Enligt nuvarande praxis är det bara de allra grövsta och råaste fallen, där det till exempel förekommer våld, som anses uppfylla kriterierna för människohandel.

PIRJO PAJUNEN
Översättning: ASTRID NIKULA
foto TUULIKKI HOLOPAINEN