Byggnadsförbundet fick tips om saken redan i början, då arbets- och näringsbyrån i Tavastehus bad om förbundets utlåtande till Kivijalostes ansökan om arbetstillstånd. Trots att Byggnadsförbundet påtalade brister och oklarheter i ansökan godkändes den av myndigheterna.

– Redan från början var ansökan skum. Bland annat hade man antecknat fel kollektivavtal och i ackordlönen ingick arbetstagarnas kostnader för allt från arbetskläder till transporter. Dessutom framgick det av ansökan att man för varje kinesisk arbetstagare betalade flera hundra dollar i månaden till Kina, då arbetstagaren själv fick bara ett par hundra dollar i månaden i lön, berättar Byggnadsförbundets ordförande Matti Harjuniemi, som var inblandad från början.

Verkligheten annorlunda än på pappret

Senare gjorde förbundet en brottsanmälan, som efter brottsundersökning ledde till rättegång. Iittalan Kivijaloste Oy, nuvarande IKJ Rakennus, dömdes till slut att betala stenarbetarna lönetillgodohavanden för över 300 000 euro.

Ersättningarna har ännu inte betalats, för hela saken fördröjs av en företagssanering och de oklarheter som är kopplade till den.

– Stenarbetarna kommer att få mellan sextio och sjuttio procent av ersättningsbeloppet, tror juristen Jussi Kuusniemi, som har drivit processen.

– Viktigare än pengarna är ändå att Iittalan Kivijaloste skulle konstateras vara stenarbetarnas officiella arbetsgivare. I den situation som råder har kineserna arbetat helt utan arbetsgivare, eftersom de har behandlats som utkommenderad arbetskraft, trots att de inte har haft en arbetsgivare i Kina heller. Kivijaloste betalade månatligen pengar för männen till Kina, där de gick till en kinesisk privatpersons privata bankkonto och därmed försvann, ett förfarande som alltså har godkänts av de finländska myndigheterna utan frågor. Om Iittalan Kivijaloste konstateras vara männens arbetsgivare skulle företaget också tvingas att betala sidokostnader för lönerna, alldeles som finländska arbetsgivare gör normalt, fortsätter Kuusniemi.

Bland de värsta problemen i fall där utländska arbetstagare diskrimineras på detta vis är ändå att varken politiker eller lagens övervakare tycks förstå, att verkligheten kan vara en helt annan än den ser ut i officiella papper. Alla företag har inte nödvändigtvis helt hederliga avsikter.

– Våra myndigheter satsar inte alls på det här ärendet, trots att det kunde rättas till, konstaterar Kuusiniemi.