Hon var en av dem som kom till seminariet "Hur ska vi orka
vara kvar längre i arbetslivet?" som arrangerades av FFC och
Arbetspensionsförsäkrarna TELA i Mariehamn den 15 juni med anledning av att regeringen
och näringslivet vill höja pensionsåldern till 65 år.
Gun Lagerberg säger att frågan om höjd pensionsålder engagerar.
– Det är en viktig fråga och vi är helt emot. Det är redan nu svårt för
många att arbeta tills de uppnår full pensionsålder, men det är också svårt att veta
man borde göra för att de skulle orka jobba längre, säger hon.
En annan som kom till seminariet är Kirsti Vördgren som arbetar vid
leksaksfabriken Plasto och som är fackligt aktiv i Ålands kemiska arbetareförbund.
– Inte görs det något för att vi ska orka arbeta längre när vi blir äldre.
Unga chefer, som tillträtt, har en tuffare inställning och liten förståelse för
problemet, säger hon.
Två huvudutmaningar
Terese Åsgård, avtalschef vid Ålands landskapsregerings avtals- och
pensionsbyrå, var en av föreläsarna vid seminariet. Hon sade att landskapet, som också
är en pensionsanstalt, betalade 21 miljoner euro i pensioner i fjol mot 10 miljoner euro
för tio år sedan.
– Pensionerna äter en allt större del av vår totala kaka, som
samtidigt minskar, och då har vi ännu inte sett den stora pensionsboomen som väntas
komma om fem–tio år, sa hon. – Vi har två stora utmaningar framför oss. Hur
ska vi kunna ersätta alla som lämnar sina jobb och hur ska vi hålla kostnaderna i
schack? Mot den bakgrunden är det intressant för oss om de anställda kan stanna kvar
längre på sina jobb.
Åsgård tror för sin del mycket på möjligheten att erbjuda deltidspension för att
förlänga tiden i arbetslivet. Då får den anställda lite av både och — jobb med
social samvaro och mer tid för eget pensionärsliv.
– Man måste trivas på jobbet om man ska jobba längre, därför måste man som
arbetsgivare vara flexibel. Egenföretagare jobbar ofta längre. Det kan förstås bero
på att de varit dåliga på att betala in pensionsavgifter men också på att de brinner
för sina jobb och inte vill sluta, sa hon.
Vida områden
FFC:s EU-expert Reijo Paananen berättade om dagsläget i
pensionsförhandlingarna. Sex arbetsgrupper med representanter för regering, arbetsgivare
och -tagare har tillsatts och arbetar med frågor som främjandet av den ekonomiska
tillväxten och produktiviteten, sysselsättningsnivån och kampen mot arbetslösheten och
tryggad finansiering av arbetslöshetsskyddet.
– Det är hur stora frågor som helst och man kan undra om det är ett sätt att
begrava den här frågan före nästa val, sa Paananen.
Grupperna har tid på sig till mitten av september.
Paananen underströk att den stora pensionsreformen, som genomfördes 2005, hittills
har fungerat som man tänkt sig. Målet är att nå en genomsnittlig pensionsålder på
62,4 år 2025 för samtliga arbetstagare och en kurva över dagsläget visar att man nu
ligger mellan 59,5 och 60 år eller helt enligt den tänkta önskelinjen.
– Vi ligger till och med lite över. Det finns med andra ord ingen anledning att
stjälpa allt över ända nu och trycka på panikknappen som regeringen Vanhanen gjort. En
noggrann uppföljning krävs men inga dramatiska åtgärder, sa Paananen.
Det är viktigt, tillade han, att skapa en hållbarhet i pensionssystemet. Att minska
antalet anställda och att spara in på åtgärder som främjar de anställdas hälsa och
trivsel är kortsiktigt.
– Det kan bli billigare nu för arbetsgivarna men det blir dyrt i framtiden, sa
han.
HELENA FORSGÅRD
Text och foto
