Snuttarbetarnas berättelser i enkäten "På semestern är allting
annorlunda" är bister läsning. Mellan de korta snuttarna av arbete är det inte
alltid möjligt att ta ut någon semester och semesterpremier eller 
ersättningar måste användas för det dagliga
brödet. Riktigt korta anställningar berättigar inte alls till semester, men man får en
semesterersättning i form av pengar vid anställningens slut.
Allt vanligare trend
Ansvariga chefen för forskningsprojektet Flexibel semester (2007–2010), sociolog Anu-Hanna
Anttila berättar att det finns förvånansvärt många som arbetar i atypiska
anställningar. De är nästan en halv miljon, då de som har fortlöpande anställning
är omkring två miljoner.
– Det är en trend som blir allt vanligare och den påverkar också semestern.
Snuttarbetarna är ett heterogent gäng. Atypiska anställningar omfattar allt från
korta visstidsanställningar och deltidsjobb, hyr- och timarbete till säsongarbete och
jobb som man särskilt blir inkallad till.
– Snuttarbetare är främst unga, kvinnor och människor med invandrarbakgrund,
berättar Anu-Hanna Anttila.
Tre fjärdedelar av de svarande var kvinnor. På enkäten svarade de som berörs av
frågeställningen. Anttila påminner om att det också finns sådana bland dem som
överhuvudtaget inte vill ha atypisk anställning.
– Människors förmåga att utstå ovisshet är så olika. En del lyckas vänja
sig vid snuttvardagen och de jobbpauser de medför.
Atypisk semester
En atypisk anställning innebär att också semestern är atypisk. Anu-Hanna Anttila
berättar att det i sin tur medför två saker: semestern är kortare än fyra veckor och
även om man har rätt till semester blir den ofta outtagen av en eller annan orsak.
Ett slags milstolpe för att kunna få en ordentlig semester än att man har en 18
månads anställning bakom sig. Kortare anställningar ger i allmänhet semester som är
kortare än fyra veckor. En annan sak som påverkar rätten till semester är när
anställningen inleds.
– Om man börjar arbeta i början av maj har man ingen semester alls. Då tar
arbetstagare ofta ut oavlönade lediga dagar. Om det inte går för sig kan de i värsta
fall få vara ett och ett halvt år helt utan semester.
Även om den nya semesterlagen har försökt beakta de atypiska anställningarna har en
viss olägenhet blivit kvar i lagen. I fasta anställningar har man rätt till 2,5 dagar
semester per månad medan en snuttarbetare får nöja sig med två dagar semester per
månad.
– Ju svagare ställning man har på arbetsmarknaden, desto sämre är
möjligheterna att tjäna in semester.
Arbetstagarna känner inte ännu den fem år gamla nya semesterlagen.
– De har till exempel rätt att föreslå att deras semester beviljas i flera
etapper eller sparas till nästa semesterperiod.
Anttila säger att den nya lagen i sig inte är dålig, men den är svår att
övervaka.
Ju mindre stabil eller ju mindre arbetsplats, desto mer sannolikt är det att lagen
inte förverkligas.
– I små företag är arbetstagarna flexibla. En person som hade arbetat deltid i
kiosk i tio år kände inte till att hon har rätt till semester.
Social rättighet
Anu-Hanna Anttila, som är forskardoktor vid Finlands Akademi, efterlyser snabba
reaktioner på de förändringar som sker på arbetsmarknaden. Människor uppmanas att bli
företagare och sysselsätta sig som yrkesutövare i sin egen bransch. Samtidigt förlorar
de sin arbetsgivare. Det samma gäller dem som arbetar enligt uppdrag eller i hemmet.
– Det är en jävlig kombination. Om man saknar arbetsgivare har man heller ingen
rätt till semester med lön.
Arbetsmarknaden bemöter på många sätt snuttarbetarna orättvist och det får många
slags kringeffekter, säger Anttila.
Hon efterlyser att samtliga löntagare får en semester med lön som bestäms utgående
från samma villkor oberoende av anställningens längd.
– Semester borde vara en social rättighet för alla.
EU delar hennes åsikt. Unionen har föreslagit för sina medlemsländer att de stadgar
om en minst fyra veckors avlönad semester för alla som är med i arbetslivet, oberoende
av anställningens karaktär.
VIRPI ADAMSSON
Text och foto
