– Minimilönen för arbetare släpar
efter fastän det är vi som är navet i systemet, säger huvudförtroendemannen Kirsi
Vördgren.
Formbytare Dan-Anders Jansson efterlyser en större verklighetskontakt.
– 1 500 i månaden är i princip ingenting. Ingen bank
går ju med att bevilja lån till någon som har så låg lön. Det är paradoxalt
eftersom den här typen av arbete sliter så mycket på kroppen, säger Dan-Anders
Jansson.
Plastos fabrik har knappt 40 anställda. Över sommaren var det ett större drag i
produktionen och några till anställdes över sommaren. Nu är nivån tillbaka på en
nivå som kan kallas normal.
– Klyftan mellan låg- och höginkomsttagare har vuxit sig för stor.
Mellanklassen existerar inte längre. Vi måste få en högre lön för att kunna vara
köpstarka. I slutändan är det ju vi som håller hjulet rullande, säger Dan-Anders
Jansson.
Pekkasdagar med lön önskas
Monterare Yvonne Jäkälä berättar att på fabriken för man en kamp för att
få tillbaka sitt gamla system vad beträffar Pekkasdagarna. Tidigare hade man rätt att
ta ut 100 timmar per år med lön.
– Nu har vi fått en liten löneförhöjning men istället ingen lön för de
Pekkasdagar vi använder. Det har lett till att många har svårt att ta lite längre
ledigt.
JOHAN GULLMETS
Foto: ROBERT JANSSON
