Veli-Matti Kuntonen ondgör sig över att aktiv medling utfördes i
branschen inför ett tre dagars strejkhot som rörde tolv produktionsenheter och att ett
förlikningsförslag gavs trots att parterna låg synnerligen långt ifrån varandra. På
förlikningsmannens bord låg det lönetak som EK hade slagit fast, arbetsgivarförbundets
arbetstidsmål och FLF:s avtalsmål.
– Under tidigare år skulle parterna ha uppmanats förhandla, säger Kuntonen.
Kuntonen menar att medlingssystemet är hotat om man går vidare på nuvarande linje.
– Vid EK har man tolkat de senaste årens valresultat fel. I vårt land finns en
stor skara partiobundna väljare, men det betyder inte att löntagarna inte skulle vara
färdiga att stödja en utveckling av anställningsvillkoren. När arbetsgivaren går in
för tvång radikaliseras löntagarsidan. Följden är störningar på arbetsmarknaden,
säger Veli-Matti Kuntonen.
Man kan inte avtala om minus
Också Byggnadsförbundets ordförande Matti Harjuniemi är på samma linje som
Kuntonen. Han menar att trovärdigheten för ett medlingssystem avsett att vara jämlikt
sätts på spel om arbetsgivarnas centralorganisation ensidigt styr löneutvecklingen i
förbundsomgången.
– EK med sina strama lönetak driver läget till en punkt där förlikningsmannen
inte kan göra sitt jobb. Eftersom EK:s lönetak inte kan godkännas är alla branscher
och förbund i praktiken tvungna att genomgå medling inför hotet om arbetskonflikt. Det
är självfallet så att fackförbunden inte tänker ingå avtal med negativa förtecken.
Det är ju det som EK:s lönetak innebär fastän det med god vilja skulle tänjas till
1,5 procent. Inflationen beräknas galoppera med 2,5 procent, säger Harjuniemi.
I byggnadsbranschen bör man avtala om löneförhöjningsprocenten i januari. Om man
inte kommer överens om lönerna, upphör kollektivavtalen att gälla och en avtalslös
period börjar.
Detsamma gäller servicebranscherna. PAM:s ordförande Ann Selin säger att för
hennes medlemmar räcker förhöjningar på 1–1,5 procent inte alls. Med sådana tal
får man definitivt inte några löneuppgörelser. PAM:s största avtal, handelsbranschen
och hotell- och restaurangbranschen, ses över i början av året och avtalen kan fullt ut
sägas upp i slutet av februari, om ingen uppgörelse nås.
Selin säger att risken är stor att den kommande vintern blir orolig på
arbetsmarknaden, även om många branscher har avtal ända till 2013. Det är
förbryllande att löneförhöjningarna binds till en viss nivå oavsett branschens
lönsamhet. Selin är i viss mån också oroad över medlingssystemets trovärdighet.
– En förlikningsman ska ha ryggrad och arbeta självständigt, och jag tror att
han följer läget i branscherna och deras möjligheter till löneförhöjningar. Det hör
till spelets regler vid förbundsomgångarna.
Industriförbunden har sökt sig samman över centralorganisationernas gränser och
bygger en gemensam front för framtiden. Byggnadsförbundets Harjuniemi förmodar att
industriförbunden ser till att alla får anständiga löneförhöjningar.
PAM:s Ann Selin oroar sig inte över att arbetstagarna inom de privata
servicebranscherna blir överkörda av industrin.
– För det första är inte alla industriförbund med i samma gäng. För det
andra har man redan samlat nästan hela den privata servicesektorn under PAM. Vi tänker
inte hamna i lä för andra, säger Ann Selin.
Förlikningsmannen värnar om sin opartiskhet
– Hittills har man inte kunnat utöva påtryckning på förlikningsmännen. Och
inte tror jag heller att man på Södra kajen skulle börja ge råd åt
förlikningsmannen, för att inte tala om att riksförlikningsman Esa Lonka skulle gå med
på det, menar Kari-Pekka Tiitinen.
Han tänker tillbaka på slutet av 1960-talet och början av 1970-talet då det var
viktigt att någon bransch var först ut och visade riktningen för lönelyften. Ofta var
det metall- och pappersindustrin. På den tiden måste den som var först ut lita på att
ingen annan med strejkhot skulle få ett bättre avtal på riksförlikningsmannens byrå.
För medlarna var det viktigt att någon sektor öppnade spelet under förbundsomgången.
Om någon sektor sedan fick mer än andra kallades det rosor och gömdes i branschens
kollektivavtal.
Tiitinen anser att det finländska medlingssystemet följer det nordiska och det finns
all anledning att tro att det fungerar också framöver. Tiitinen förstår mycket väl
att inget fackförbund kan gå in för avtal som ger minus.
