. vane.jpg (302 bytes)

Museiverket tar kurs på nutiden

Omorganisering och flytt men också riskkartläggning gör att året fått en rivstart för Museiverkets del. Arbetarskyddet trampar i barnaskorna.

FLYTTLÅDORNA packas som bäst vid Nervandergatan i Helsingforsstadsdelen Främre Tölö. I februari flyttar ett hundratal anställda till Sturegatan i Vallgård, och stegvis flyttar hela Museiverkets Helsingfors personal dit, med undantag av de på Nationalmuseet och konservatorn på Vrakholmen. Före detta hushållsskolans hus har fräschats upp med färg och växter. Ergonomin har varit med från första början.

En flytt innebär också möjligheter, säger Museiverkets generaldirektör Juhani Kostet. Ergonomi, färger och växter ska skapa en god arbetsmiljö på Sturegatan dit flyttlassen går från Nervandergatan i Helsingfors. Foto: PATRIK LINDSTRÖMOckså organisationen görs om. Lådorna får vika för en processorganisation med fem resultatområden: Nationalmuseet, kulturmiljöskyddet, vården av kulturegendom, arkiven och utvecklande av museibranschen. Cheferna har utsetts, efter att fått rangordna tre jobb de önskade. Samma procedur följs för den övriga personalen. Utgångspunkterna är vilka uppgifter Museiverket ska handha. Målet är att utnyttja resurserna bättre.

Museiverkets generaldirektör Juhani Kostet och arbetarskyddsfullmäktige Päivi Pykälä-Aho, JHL är ense om att flytten och omorganiseringen visserligen är krävande men att den också ger möjligheter. Få har motsatt sig att arbetsuppgifterna kanske ändras, men så har också Kostet satsat på att hålla personalen informerad hela tiden.

- Det lärde jag mig då jag som chef för landskapsmuseet i Åbo gjorde en omorganisering. Alla har kunnat kommentera per e-post, och så har jag gett svar vid en frågetimme en gång i månaden. Det är mer så att jag försökt hänga med personalen i deras iver att göra nytt, säger Juhani Kostet.

ARBETSATMOSFÄREN har inte varit den bästa under en längre tid. Inflammerade personrelationer har resulterat i långa sjukskrivningar.

-Konflikter i en expertorganisation med verbalt begåvade människor som låter känslorna välla fram är alltid illa. Konflikterna tenderar att eskalera. Vänskapsrelationer sedan 20-30 år slås sönder, säger Päivi Pykälä-Aho som tagit ett aktiv grepp som arbetarskyddsfullmäktige. Efter att ha lyssnat till problemen är hon snar att rekommendera kontakt med företagshälsovården som hon ger gott betyg. Företagshälsovården rör sig på fältet och en hälsovårdare kommer en gång i månaden till Nervandergatan.

Med en ny organisation byts kanske arbetskamraterna, på gott och ont. Men flytten gör Päivi litet bekymrad. Även om kontorsrummen överväger kommer en del att arbeta i landskapskontor.

- Arbetshälsoinstitutet har påvisat att konflikter ökar med 20-30 procent då. Höga ljudnivåer gör det svårt att koncentrera sig. Det här bör beaktas, menar hon.

ARBETSOLYCKSFALLEN har hittills varit få i Museiverket. Risker finns, det såg Juhani Kostet då han som chef för landskapsmuseet i Åbo kartlade riskerna. Murar, trappor, drag, halkan, ergonomin prickades.

- Rätt vardagliga saker. Psykiska risker tog vi inte upp i större mån men nog hur behärska sin kalender. Stress förekommer, mitt råd då är att sitt på din stol, gör inget på en stund, bara tänk, säger han. Riskkartläggning inleds inom museiverket under våren.

Päivi Pykälä-Aho är kritisk till att tjänster dras in, arbetsbördan och stressen ökar.

- Varför betala en månadshyra motsvarande årslönen för en och en halv forskare varje månad för Tennispalatset? Om inte vore fick vi 18 tjänster till, påpekar hon.

Trenden är dock att göra sig av med en del av den stora mängd fastigheter, 90 stycken med 450 byggnader, som museiverket ansvarar för. Juhani Kostet hoppas att på så sätt få medel för bland annat en mer central och bättre marinkonserveringsbyggnad än Vrakholmen.

GEMENSKAPEN FÖRDJUPAS om personalen gör saker tillsammans. I Åbo höll Kostet promenerande ledningsgruppsmöten, i Ruissalo. I Helsingfors ges möjlighet för avdelningar och andra att vika torsdagseftermiddagar för fysisk motion eller till exempel besök på utställningar. Tillsammans. Avund och sneda ögonkast undviks då företagshälsovården och exempelvis motionssedlarna nu ställer personalen i samma startruta.

-Arbetet har sina risker också på Museiverkets enheter runtom i Finland. En första riskkartläggning startar i vår, säger Arbetarskyddsfullmäktige Päivi Pykälä-Aho på besök hos konservatorerna Ulla Klemelä och Sari Pouta på Vrakholmen. Foto: PATRIK LINDSTRÖM- Tryggheten på jobbet bör prioriteras. Se bara på konststölderna, där är personalen utsatt, säger Päivi Pykälä-Aho som är inne på sitt fjärde år som arbetarskyddsfullmäktig. Arbetsgivaren ger henne den tid hon behöver för uppdraget, intresse och vilja har hon i överflöd. När som helst går det att ringa henne vid problem och be henne komma på besök.

- Men en arbetsfullmäktige ensam förmår inte göra allt. Vi borde vara tre men vem de tredje är vet ingen, säger hon. Lika illa tycks det vara på annat håll inom staten. Päivi har ringt både växel och informatörer på olika museer, verk och ministerier för att få besked.

- Inom vissa statliga instanser, som tull, försvar och polis fungerar arbetarskyddet. Det har jag sett på JHL:s träffar för statens arbetarskyddsfolk. Men vi borde skapa ett nätverk som på kommunalt håll, och få mycket, mycket mer kunskap överlag, säger hon med eftertryck.

PÄIVI PYKÄLÄ-AHO har en dröm, även om vägen dit just nu verkar lång. För museiverkets del hoppas hon riskartläggningen är ett steg.

- Staten borde ju vara en föregångare som arbetsgivare, eller hur? Det här bör också gälla arbetarskyddet, säger hon bestämt. Men vem är den verkliga motspelaren inom statens arbetarskydd? .

Text: INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM

 

Löntagaren 8.2.2011 nr 1/11

 

hava500.jpg (350 bytes)

lt-ylos.jpg (843 bytes)lt-back.jpg (825 bytes)

marne.gif (45 bytes)