Också organisationen görs om. Lådorna får vika för
en processorganisation med fem resultatområden: Nationalmuseet, kulturmiljöskyddet,
vården av kulturegendom, arkiven och utvecklande av museibranschen. Cheferna har utsetts,
efter att fått rangordna tre jobb de önskade. Samma procedur följs för den övriga
personalen. Utgångspunkterna är vilka uppgifter Museiverket ska handha. Målet är att
utnyttja resurserna bättre.
Museiverkets generaldirektör Juhani Kostet och
arbetarskyddsfullmäktige Päivi Pykälä-Aho, JHL är ense om att flytten och
omorganiseringen visserligen är krävande men att den också ger möjligheter. Få har
motsatt sig att arbetsuppgifterna kanske ändras, men så har också Kostet satsat på att
hålla personalen informerad hela tiden.
- Det lärde jag mig då jag som chef för landskapsmuseet i Åbo gjorde
en omorganisering. Alla har kunnat kommentera per e-post, och så har jag gett svar vid en
frågetimme en gång i månaden. Det är mer så att jag försökt hänga med personalen i
deras iver att göra nytt, säger Juhani Kostet.
ARBETSATMOSFÄREN har inte
varit den bästa under en längre tid. Inflammerade personrelationer har resulterat i
långa sjukskrivningar.
-Konflikter i en expertorganisation med verbalt begåvade människor som
låter känslorna välla fram är alltid illa. Konflikterna tenderar att eskalera.
Vänskapsrelationer sedan 20-30 år slås sönder, säger Päivi Pykälä-Aho som tagit
ett aktiv grepp som arbetarskyddsfullmäktige. Efter att ha lyssnat till problemen är hon
snar att rekommendera kontakt med företagshälsovården som hon ger gott betyg.
Företagshälsovården rör sig på fältet och en hälsovårdare kommer en gång i
månaden till Nervandergatan.
Med en ny organisation byts kanske arbetskamraterna, på gott och ont. Men
flytten gör Päivi litet bekymrad. Även om kontorsrummen överväger kommer en del att
arbeta i landskapskontor.
- Arbetshälsoinstitutet har påvisat att konflikter ökar med 20-30
procent då. Höga ljudnivåer gör det svårt att koncentrera sig. Det här bör beaktas,
menar hon.
ARBETSOLYCKSFALLEN har
hittills varit få i Museiverket. Risker finns, det såg Juhani Kostet då han som chef
för landskapsmuseet i Åbo kartlade riskerna. Murar, trappor, drag, halkan, ergonomin
prickades.
- Rätt vardagliga saker. Psykiska risker tog vi inte upp i större mån
men nog hur behärska sin kalender. Stress förekommer, mitt råd då är att sitt på din
stol, gör inget på en stund, bara tänk, säger han. Riskkartläggning inleds inom
museiverket under våren.
Päivi Pykälä-Aho är kritisk till att tjänster dras in, arbetsbördan
och stressen ökar.
- Varför betala en månadshyra motsvarande årslönen för en och en halv
forskare varje månad för Tennispalatset? Om inte vore fick vi 18 tjänster till,
påpekar hon.
Trenden är dock att göra sig av med en del av den stora mängd
fastigheter, 90 stycken med 450 byggnader, som museiverket ansvarar för. Juhani Kostet
hoppas att på så sätt få medel för bland annat en mer central och bättre
marinkonserveringsbyggnad än Vrakholmen.
GEMENSKAPEN FÖRDJUPAS
om personalen gör saker
tillsammans. I Åbo höll Kostet promenerande ledningsgruppsmöten, i Ruissalo. I
Helsingfors ges möjlighet för avdelningar och andra att vika torsdagseftermiddagar för
fysisk motion eller till exempel besök på utställningar. Tillsammans. Avund och sneda
ögonkast undviks då företagshälsovården och exempelvis motionssedlarna nu ställer
personalen i samma startruta.
- Tryggheten på jobbet bör prioriteras. Se bara på konststölderna, där
är personalen utsatt, säger Päivi Pykälä-Aho som är inne på sitt fjärde år som
arbetarskyddsfullmäktig. Arbetsgivaren ger henne den tid hon behöver för uppdraget,
intresse och vilja har hon i överflöd. När som helst går det att ringa henne vid
problem och be henne komma på besök.
- Men en arbetsfullmäktige ensam förmår inte göra allt. Vi borde vara
tre men vem de tredje är vet ingen, säger hon. Lika illa tycks det vara på annat håll
inom staten. Päivi har ringt både växel och informatörer på olika museer, verk och
ministerier för att få besked.
- Inom vissa statliga instanser, som tull, försvar och polis fungerar
arbetarskyddet. Det har jag sett på JHL:s träffar för statens arbetarskyddsfolk. Men vi
borde skapa ett nätverk som på kommunalt håll, och få mycket, mycket mer kunskap
överlag, säger hon med eftertryck.
PÄIVI PYKÄLÄ-AHO har en
dröm, även om vägen dit just nu verkar lång. För museiverkets del hoppas hon
riskartläggningen är ett steg.
- Staten borde ju vara en föregångare som arbetsgivare, eller hur? Det
här bör också gälla arbetarskyddet, säger hon bestämt. Men vem är den verkliga
motspelaren inom statens arbetarskydd? .
Text: INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM