Att sparka 40 lågavlönade räddar inte Borgå stads ekonomi.

TONEN ÄR BITTER. JHL:s huvudförtroendeman Sune Forss hyser ingen som helst förståelse för stadens agerande. Av de 40 uppsagda hör 20 till JHL, 18 kvinnor och 2 män. Främst är det kokerskor, köksbiträden och vaktmästare som får gå före hösten.

– Ska det här vara bra personalpolitik? Varför kunde Borgå inte väntat några år, då går ett hundratal kommunanställda på pension, säger Sune Forss och bläddrar i listan över uppsagda. En född 1946, flera 1949 och 1950, och den yngsta 1970. Några har jobbat över 40 år i stadens tjänst.

– Nog är det så fel. Hade skattöret höjts med 0,5 procent hade Borgå fått ihop 3 miljoner av de 3,2 som staden vill spara på ett år.

VI ÅKER UT till Kråkö, dryga milen söder om Borgå centrum. Trelärarskolan med 102 år på nacken mister mycket, inte bara skollunch tillredd av kokerskan i det egna köket, utan också vaktmästare då Lisbet Hällfors tvingas lämna sin arbetsplats sedan 20 år. I 30 år har hon varit i stadens tjänst, tidigare jobbade hon på daghem och som familjedagvårdare.

– Jag anade att något skulle ske, men jag trodde på förflyttning. Definitivt inte att jag skulle bli uppsagd. Det blev en chock som det tagit länge att riktigt ta in, säger Lisbet Hällfors.

I augusti tar jobbet slut. Lisbet är fast besluten att söka alla jobb hon bara kan. Huvudförtroendeman Sune håller med, uppmuntrar. Avbrott mellan anställningarna gör att pensionsåldern hoppar upp med ett par år. Men också att pensionen minskar med upp till några hundra. Och det är mycket, då pensionen för en kokerska-vaktmästare inte annars heller är alltför hög.

– Som 57-åring är jag inte attraktiv på arbetsmarknaden. Knappast blir jag väl det heller om jag skolar om mig, och får min examen då jag är 60, säger hon och ler lite snett.

ALTERNATIV HADE funnits men enligt Sune Forss hade staden bestämt sig för att säga upp folk. JHL och STTK-förbundet Jyty föreslog att semesterpengarna skulle lånas ut till staden till 2012, Tehy och Akavaförbunden sade nej. Däremot stod alla eniga bakom förslagen att tänka långsiktigt, skapa en personalpool med anställda som ordinarie vikarier för köksbiträden och utbilda närvårdare med läroavtal.

– Det som borde ha gjorts är att hela kökspersonalen gåtts igenom, och alla tillfrågats om de vill gå i pension. Nu blir 15 uppsagda i elva små kök i svenska och finska skolor och daghem.

Några summor för vad som sparas in genom uppsägningarna har facket inte fått. Lisbet och Sune räknar snabbt upp vilka kostnader som kommer till. Större kärl för transport av mat från utdelningskök. Chaufförer som kör ut maten – och hur miljövänliga är transporterna. Dubbel uppsättning porslin, för vem diskar i skolorna. Flera arbetstimmar för städarna som ska dela ut maten. Kanske mer personal i utdelningsköken för att klara av den ökade mängden matportioner. Enbart i köket i Kråkö skola tillreds lunch för 45 barn och 7 vuxna. Blir det kanske rentav dyrare så här, inget vet i dag.

 – Och vem tillreder mellanmålen för eftis, undrar Lisbet som brett smörgåsar och nu rullar ut serveringsvagnen ur köket.

Text: INGEGERD EKSTRAND
Foto: PATRIK LINDSTRÖM