 Krafttag mot fattigdomen:
Arbetsvillkor sex månader,
återinför sysselsättningsplikten
 FFC vill underlätta för de arbetslösa att komma i
åtnjutande av det inkomstrelaterade arbetslöshetsskyddet och återinföra plikt för
samhället att erbjuda de långtidsarbetslösa jobb. De här förslagen har FFC
tillställt regeringen och riksdagsgrupperna för att stoppa fattigdomsspiralen.
FFC föreslår i en framställning till
regeringen och riksdagsgrupperna åtgärder för minskning av fattigdomen och
långtidsarbetslösheten. Enligt FFC är det i första hand arbetslösheten som ligger
bakom fattigdom, låga inkomster och marginalisering. Det behövs alltså en satsning på
att förbättra sysselsättningen och öka arbetslöshetsskyddet.
FFC föreslår att en samhällsplikt
att erbjuda särskilt långtidsarbetslösa visstidsarbete övervägs på nytt. Tidigare
ordnades sådana arbetsplatser främst i kommunerna.
FFC vill att också arbetsgivarna
förbinder sig att åtminstone visstidsanställa långtidsarbetslösa, eventuellt genom
vissa stödformer. Arbetslösa, som har förbundit sig att genomgå utbildning och ägna
sig åt andra aktiviteter, kunde på det här sättet få en garanti för att få
åtminstone en visstidsarbetsplats efter utbildning eller rehabilitering.
– Ett slags "hoppets
bro" bör byggas för människorna, en utsikt att få jobb då de själva aktiverar
sig, understryker FFC:s ordförande Lauri Ihalainen.
FFC godkänner inte att anslagen för
arbetsministeriet automatiskt skärs ner då arbetslösheten minskar. I synnerhet när det
handlar om långtidsarbetslösheten krävs det tvärtom ökade anslag och bättre
tjänster, anser Ihalainen.
Sex månaders arbetsvillkor
Den verkliga medicinen för
fattigdomsproblemet är inte bara ett rimligt betalt arbete utan också att de arbetslösa
lättare blir omfattade av utkomstskyddet. Tio månaders anställningstid som villkor för
arbetslöshetsskydd bör förkortas till sex månader. Också arbete inom ramen för
kombinerat stöd bör enligt FFC inberäknas i anställningstiden.
Högre arbetsmarknadsstöd och
grunddagpenning är inte de viktigaste metoderna, anser FFC. Sådana höjningar leder
lätt till att utkomst- och boendestödet minskar i motsvarande mån. Det här betyder att
den arbetslöses inkomster förblir vid det gamla och att bara inkomstfördelningen mellan
stat och kommun förändras.
FFC:s förslag går ut på att flera
arbetslösa ska bli omfattade av ett bättre inkomstrelaterat arbetslöshetsskydd. Genom
åtstramning av villkoren för inkomstrelaterat arbetslöshetsskydd är 60 procent av de
arbetslösa i dag helt beroende av arbetsmarknadsstöd eller grunddagpenning. I början av
1990-talet omfattade det inkomstrelaterade stödet två tredjedelar av de arbetslösa,
påpekar ordförande Ihalainen. Att fler personer får inkomstrelaterat
arbetslöshetsskydd ökar inte statens utgifter men minskar kommunernas utgifter för
utkomst- och boendestöd. Om kostnaderna för det inkomstrelaterade systemet ökar svarar
staten bara för grunddagpenningens andel. För de återstående extra kostnaderna svarar
arbetsgivarna och arbetstagarna.
HEIKKI LEHTINEN
Översättning BERTEL STENIUS
Löntagaren 5.6.2001 nr
5/01 |
