Karis-dagen firades i år firas i ett strålande sommarväder. Jag kom i samspråk med en riktigt trevlig herre och hans fru. Kanske en nybliven pensionär. Säkerligen med sympati för fackföreningsrörelsen och kanske socialdemokratins högerkant.

Nej, han var inte bekymrad över sin pension fast mera skulle inte skada. Det allra viktigaste för honom var alla utlänningar som kommer till Finland. De snyltar på samhället medan man inte gör tillräckligt för veteranerna och dem som efter kriget byggde landet. – Det är vi som skall få det bättre. Inte utlänningarna.

Det var inte svårt att spåra den omedelbara anledningen till hans hårda hållning. Just då var de rumänska zigenarna i alla nyhetssändningar och dagstidningar. De strömmade till Helsingfors och Åbo, i tio- och hundratal. Sådant kan väcka känslor av otrygghet. Skall detta aldrig sluta? Varför gör myndigheterna ingenting?

Min förklaring var som att hälla vatten på en gås. – Finland har ingått internationella avtal om hur asylsökande skall behandlas. Vi har också förpliktelser som medlemmar av EU. Jag hann inte ens fram till Schengen-avtalet innan min flyktingkritiker fnysande avvisade dylika argument. – Våra egna behov måste få komma först.

Är delar av den finländska valmanskåren på väg att flytta till nya politiska hemvisten?

En betydande del av Dansk Folkepartis väljare kommer från socialdemokratin. Skall det samma ske hos oss? Tack och lov har ingen karismatisk politiker tillsvidare ställt sig till förfogande.

Tanken, att de stora, ansvarsbärande partierna kan sopa utlänningsdebatten under mattan, verkar i dag — med nio månader till riksdagsvalet — förlegad. Det finns varsel om att dessa partier inte kommer att kunna ingå en borgfred om utlänningsfrågan. En av samlingspartiets mest tongivande politiker — Ben Zyskowicz — sade på Karis-dagen, men i Åbo, att politikerna inte skall vara rädda för att på ett realistiskt sätt debattera utlänningar och deras problem. Han föreföll redo att ta till hårdare tag. En själsfrände till Ariel Sharon?

Antalet utlänningar i Finland är två procent av befolkningen. Enligt EU:s måttstock är det löjligt lite.

Ännu behöver politiker i Finland inte panikbromsa. Ännu inser inte mannen på gatan att ett enormt befolkningstryck råder i världen och vid EU:s yttre gränser. På grund av mediernas skildringar ser de fattiga EU-länderna som simmande i mjölk och honung. Trafiken och människohandeln kommer att fortsätta.

Jag kommer att utarbeta ett bättre och mera övertygande svar till min pensionerade vän i Karis. Kan jag göra det utan att lova ytterligare tillstramningar i vår redan nu så tuffa asylpolitik?

På gatuscenen under Karis-dagen dansade urinvånare — aboriginer — från Australien. Deras bumeranger verkade plötsligt mångtydiga.