Inför hotet om växande arbetslöshet kräver FFCs fullmäktige att företagen i samarbete med sin personal söker alternativ till uppsägning. Möjligheterna till utbildning, omplacering eller erhållande av en ny arbetsplats är alternativ man borde undersöka tillsammans med arbetskraftsmyndigheterna innan en uppsägning verkställs. Fullmäktige kräver att metoder av det här slaget nu skrivs in i samarbetslagen. Något man kom överens om höstens i inkomstavtal.

En utdragen lågkonjunktur med svag ekonomisk tillväxt och många osäkerhetsfaktorer i den globala ekonomin gör att i synnerhet exportföretagen överväger massuppsägningar. Förverkligas dessa börjar arbetslösheten öka igen. FFC:s fullmäktige avkrävde vid sitt vårmöte i Kiljava arbetsgivarna, den offentliga sektorn medräknad, ansvar för välfärden. Arbetsgivarna borde nu agera med eftertanke för att tillgången på kunnig arbetskraft skall tryggas också framgent. Spekulationerna i olika former av snuttjobb bör upphöra och konkurrensutsättandet måste få spelregler.

Facket förväntar sig konkreta åtgärder av regeringen till stöd för sysselsättningen och den ekonomiska tillväxten. Om det visar sig att de stimulansåtgärder som nu ingår i statens tilläggsbudget inte har tillräcklig effekt kräver fullmäktige att regeringen ökar satsningarna på aktiva sysselsättningsåtgärder, offentliga investeringar och stöd till privata investeringar. Arbetslivet i regionerna borde utvecklas och i företagen borde man göra upp sysselsättningsplaner.

Orättvis analys

FFCs ordförande Lauri Ihalainen kritiserade arbetsgivarna för att rent tvångsmässigt vilja visa att en ökning av inkomstskillnaderna har sysselsättande effekt.

– Det här är en både felaktig och orättvis samhällelig analys, slog han fast.

– Det bör bli fullständigt klart för arbetsgivarna — och för Akava — att strävan till en rättvis och jämställd lönepolitik inte är till salu. Kommande inkomstlösningar kan inte bygga på ökade löneskillnader eller diskriminering av kvinnor.

Ihalainen fann det naturligt att regeringsbildningen leddes av det parti som vann valet. Men han sa också att det ur arbetarrörelsens synvinkel varit önskvärt att båda vänsterpartierna hade fått plats i regeringen och uttryckte förhoppningen att partierna till vänster regeringslösningen till trots skall kunna samarbeta på saklig grund.

Omsorgen om vänstersamarbetet präglade också Pekka Ahmavaaras tal. FFCs vice ordförande sade sig inte tro på en sammanslagning av Vänsterförbundet och SDP — åtminstone inte ännu.

– Men det kan komma en tid när det behövs ett enat vänsterparti, och då bör ett sådant vara möjligt.

Pekka Ahmavaara (vf) blir pensionerad nästa år. Vänsterförbundet tillsatte en arbetsgrupp som skall utarbeta förslag till efterträdare. Gruppen leds av Esko Mononen, som valdes till första vice ordförande i fullmäktige efter avgående Jorma Kallio.

Ett ungdomspolitiskt program som godkändes av fullmäktige refereras på FFC-Nytt.

HANS JERN