Posttjänstemännens ordförande Esko Hietaniemi anser att facket på alla upptänkliga sätt borde verka för att uppsägningsskyddet förbättras.

– Det här är viktigt om medlemmarna ska få ett större förtroende för sina organisationer. Man måste förstå att människor har blivit allt mer skeptiska mot förbunden när det är så lite vi kan göra för att avvärja uppsägningar, säger Hietaniemi.

Fastän Posttjänstemannaförbundet PTF:s ordförande är bara två månader gammal i sitt värv vet han väl vad han talar om. Tio år som huvudförtroendeman och arbetarskyddsfullmäktig på heltid i denna hårt sanerade samhällsektor har varit en härdande skola.

Finska Posten som blev statsbolag 1994 har bara knappt 300 egna kontor kvar. När nedkörningen började fanns det ännu 1 600 postkontor i landet.

– I den saneringen har inte den enskilda posttjänstemannen vägt särskilt tungt och staten har heller inte varit en särskilt föredömlig arbetsgivare.

Posten har som statsbolag gjort goda vinster och hör till landets mest lönsamma företag.

Var fjärde är snuttjobbare

Den våldsamma saneringen har givetvis tärt på förbundets medlemskår.

– I slutet av 1980-talet var vi ännu över 10 000 av vilka 8 000 var med i arbetslivet. Idag har kåren krympt till 5 000 av vilka hälften är i pensionsåldern.

Utöver att kontorspersonalen har skurits ner har också uppgifterna fragmentariserats så att ungefär en femtedel av medlemmarna har korttidsanställning, inom huvudbranschen bland Postens tjänstemän är var tredje snuttarbetare.

– Säsongarbetarnas arbetstid kan infalla var som helst under tiden från nio på morgonen till åtta på kvällen, så för dem är det svårt att engagera sig för något annat jobb samtidigt.

Ordförande med en rösts marginal

Posttjänstemannaförbundet beslöt i maj att gå samman med Postförbundet. Förbundets fullmäktige beslöt samtidigt att byta centralorganisation från FTFC till FFC, där Postförbundet är medlem. Förbundet lever vidare som eget förbund till våren 2005 då förbunden planerar att förenas.

– Förbundsfusionen stod hela fullmäktige enigt bakom och inte heller bytet av centralorganisation blev dramatiskt, förklarar Hietaniemi.

Däremot segrade han själv över Antti Palkinen som har lett förbundet i fem år med bara en rösts marginal.

Först slås tidningarna samman

PTF fyller 110 år nästa år och är m.a.o. ett av landets äldsta fackförbund. Förbundets relationer till Postförbundet har varierat, och då TOC gick i konkurs övervägde PTF att gå samman med FFC genom samorganisationen TAS. TAS ville dock inte organisera två olika förbund som var så likartade. För tre år sedan förenade förbunden sitt huvudavtal och sedan dess har samarbetet intensifierats.

Enligt det samarbetsavtal som bägge förbundens fullmäktige har godkänts börjar förbunden utge en gemensam medlemstidning i vinter. Förbunden anställer också i år en gemensam jurist.

Medlemsutbildningen sköts likaså gemensamt fr.o.m. nästa år och samma år flyttar PTF sitt kontor till Postförbundets huvudkontor i Metallhuset i Hagnäs.

Fackavdelningarna fortsätter sin verksamhet självständigt och besluter själva om föreningarna ska slås samman.

Innan förbunden slutligen fusioneras får PTF en representant med yttranderätt i både FFC:s fullmäktige och styrelse.

Partipolitiken underordnad

Esko Hietaniemi, 50, sitter två år som ordförande för Posttjänstemännen. Hietaniemi som hållit kvar sitt hem i hemstaden Uleåborg hör inte till något politiskt parti.

– Jag tycker inte att man ska blanda partipolitik i fackföreningsverksamheten. Men däremot förringar jag inte betydelsen av ett brett politiskt kontaktnät.

Politiken har aldrig spelar någon roll i Posttjänstemannaförbundet, säger Hietaniemi.

– Eftersom medlemmarna har tjänstemannabakgrund har den neutralitet som arbetet förutsätter kommit att prägla också det fackliga arbetet. Privat står det givetvis var och en fritt att välja parti enligt sin världsbild.

EERO KOSONEN