Den kommitté som ska bereda en reform av lagen om övervakning av arbetarskyddet har inlett sitt arbete. Arbetstagarsidans mål är att lagen mer detaljerat än hittills slår fast arbetarskyddsullmäktiges uppgifter och samarbetsformerna på arbetsplatserna. Också myndighetsövervakningen borde effektiveras.

I den inkomstpolitiska helhetsuppgörelsen kom parterna överens om behovet av en reform. Också regeringen har skrivit in en reform i sitt program. Jurist Timo Koskinen, som representerar FFC i kommittén, förutspår att arbetet blir svårt.

– Arbetstagarna och arbetsgivarna har ytterst olika uppfattning om hur lagen borde förnyas. Arbetstagarna önskar att lagen klart definierar arbetarskyddsfullmäktiges uppgifter och status. Arbetsgivarna betonar olikheterna mellan arbetsplatser och branscher och vill att lagen ger omfattande möjligheter till lokala överenskommelser om hur arbetarskyddet ska förverkligas.

Tidsanvändningen stötesten

FFC:s målsättning är att arbetarskyddsfullmäktiges status och rättigheter ska föras närmare förtroendemannens status. Koskinen förmodar att kommittén kommer att vara oenig redan om hur en arbetsplats ska definieras. Den kommer att pröva bl.a. den nuvarande gränsen på tio anställda för att arbetarskyddsfullmäktige ska väljas. Största delen av företagen är mindre än det.

– Begreppet arbetsplats kan geografiskt sett vara mycket omfattande, t.ex. hela landet. Inom t.ex. servicebranschen finns det arbetarskyddsfullmäktige vars arbetsfält inom samma företag geografiskt är väldigt spritt. Med den tid den nuvarande lagen medger för hans eller hennes arbete är det omöjligt för honom eller henne att utföra uppdraget väl, påpekar Timo Koskinen.

Han säger att lagreformen mycket långt blir avhängig av hur den arbetsgrupp som dryftar arbetarskyddsfullmäktiges tidsanvändning lyckas med sitt uppdrag.

– Arbetstagarna och arbetsgivarna har divergerande åsikter i frågan. Arbetstagarparten anser att arbetarskyddsfullmäktiges uppgifter har ökat i och med att arbetslivet har fragmenterats och arbetarnas psykiska belastning har ökat. Arbetsgivarna åter anser att behovet av arbetarskydd har minskat i och med att arbetet har blivit fysiskt mindre belastande, berättar Koskinen som är FFC:s representant också i den arbetsgrupp som dryftar tidsanvändningen.

Ansvaret diffust

Parterna är eniga om att samarbetet i arbetarskyddsfrågor har förbleknat under de senaste decennierna och att man inte alltid på arbetsplatserna vet hur skiljelinjen går mellan arbetarskyddsfullmäktiges och arbetarskyddschefens ansvarsområden.

Arbetarskyddschefen är arbetsgivarens representant medan arbetarskyddsfullmäktige har fått sin fullmakt av arbetarna. Timo Koskinen menar att det inte är sällsynt att arbetarskyddsfullmäktige sköter uppgifter som hör till arbetarskyddschefen. Den gällande lagen förutsätter att arbetarskyddsfullmäktige utbildar sig i arbetarskyddsfrågor medan ingen utbildning krävs av arbetarskyddschefen.

Kommittén som är tillsatt på trepartsbasis inledde arbetet i maj och den utreder allra först i hur hög utsträckning det finns arbetarskyddsfullmäktige på arbetsplatserna. Den ska också utreda hur situationen är i andra europeiska länder. Kommitténs tidtabell är snäv, för den förväntas avge ett betänkande redan om ett år.