Det
är sällan någon erkänner att bostadspolitiken är en del av familjernas välmåga och
att hela samhället är beroende av den. Om människor bor trångt och osäkert skapar det
stora sociala problem. Det här säger generalsekreteraren för Hyresgästernas
centralförbund Anne Viita.
I gamla tidningar från 50-talet kan man läsa om problem som är
identiska med dagens problem. Skyhöga hyror i Helsingfors, hyresgästerna saknar
uppsägningsskydd, rättegångarna är för dyra, bostäderna är trånga, radar Anne
Viita upp.
Den fråga som ständigt upprepas i centralförbundets telefonrådgivning gäller
hyresgarantin, hur stor den får vara och hur man ska få den tillbaka. Efter att
hyresregleringen upphörde 1995 har hyresnivån stigit mer än dubbelt så snabbt som
lönenivån.
En bidragande orsak är att fastighetsskötseln har blivit oerhört mycket dyrare,
kostnaderna steg med 35 procent från 1992 till 2002. Under samma tid har boendet i
ägobostäder blivit 81 procent dyrare och hyrorna stigit med 41 procent. Kostnadsnivån
är en god förklaring till varför man i vårt land är klart mera trångbodd än på
annat håll i Europa.
Man känner sig lätt trängd i trånga lägenheter, på mer än ett sätt.
Dyrt att få rätt
Anne Viita ondgör sig över att hyresgästernas rättsskydd försvagades då
bostadsrätterna upphörde.
Man skapade inget ersättande system och det har lett till ett rättsförfarande
som kan kosta betydligt mer än det smakar, tom. om man vinner sitt fall. När det gäller
strider om återbetalning av hyresgarantin kan t.ex. domstolen beordra käranden att
betala en del av rättegångskostnaderna, vilket kan bli dyrare för käranden än den
summa pengar han får.
Sedan bostadsrätterna upphörde har nu hyresgästerna tillgång till
konsumentklagonämnden som dock endast kan ge rekommendationer.
Hyresgästernas centralförbund anser att magistraterna borde upprätta ett förfarande
med en muntlig rättsbehandling som är en lättare, snabbare och fördelaktigare
behandling än den dyra tingsrätten.
Den avtalsfrihet som lagen medger innebär stora problem på hyresmarknaden.
Hyresvärden kan själv föreslå när hyran höjs, hur mycket den höjs, på vilka
grunder och hur hyreshöjningen tillkännages. Eftersom det är ont om bostäder är
hyresvärdens position väldigt stark.
Bostadsfondens medel till boende
Hyresgästernas centralförbund kritiserar staten för hur medlen i Statens bostadsfond
används. I stället för att användas för att sponsra de höga aravaräntorna eller
bygga nya bostäder går medlen direkt in i statens budget.
Det är svårt att acceptera att hyresgäster som redan nu betalar allra mest
för sitt boende med motiveringen att de har fått sin bostad på sociala grunder också
ska bidra till att fylla på i statskassan. Och trots att inkomstgränserna för
aravaboende höjdes i våras hjälpte det inte mycket eftersom bostädernas antal inte
ökade, förklarar Anne Viita.
När det gäller de faktorer som påverkar hyrans storlek i fritt finansierade och
aravabostäder kan varken hyresgäster eller hyresvärdar påverka särskilt mycket. Här
påverkar sådant som fastighetsskattens storlek, vattenavgifter och elpriser. På
aravasidan påverkar dessutom statens räntebeslut. Aravalånens räntor är fortfarande
högre än marknadsräntorna på bostadslån.
Man har föreslagit att också hyresgästerna borde få göra skatteavdrag för
kapitalhyror men ingen har tagit förslaget riktigt på allvar.
VEIKKO TARVAINEN