Lillis sista färd är ett exempel på hur stark gemenskapen är mellan dem som bor på Puualhonpolku 3, ett sexvåningshyreshus med 66 lägenheter.

Och det finns andra exempel:

– Vi har som regel att alla de över hundra människor som bor här känner varandra. När någon ny flyttar in går husets förtroendeman eller någon av huskommitténs medlemmar och hälsar välkommen och förklarar husets regler.

– Till vardagsrutinerna hör att alla hälsar på varandra. De som går och stirrar ner på sina tår skakar vi liv i om man inte får svar på sin hälsning när man möts, förklarar husets förtroendeman Erja Virrantalo som jobbar som gruppchef på postcentralen i Böle, liksom barnsköterskan Marita Tauriainen och hennes man Jouko som jobbar dubbelt som grävmaskinsförare och svetsare. Vardera är med i huskommittén.

Barnens hus

Till reglerna hör också att varje vuxen har rätt att hålla ordning på barnen som tumlar på gården. Den här regeln är nödvändig därför att ett eller två par ögon inte hinner följa med allt som husets femtio ungar tillsammans med barnen från grannhusen hittar på i varje ögonblick.

I huset finns också många familjer som jobbar i skift, bl.a. Tauriainens, och redan det har tvingat fram ett gemensamt ansvar för barnen.

– Allt emellanåt vrålar jag till från min balkong när jag ser ungarna kliva i buskar och planteringar, säger husets miljöexpert, fyrabarnsmamman Marita Tauriainen.

Puualhonpolku 3 är ett barnens hus i ordets egentliga bemärkelse.

– Cirka hälften av husets invånare är barn i grundskoleåldern. Den här hösten började elva av våra barn på första klass, säger Erja Virrantalo.

Att det finns gott om barn här, det bevisar den stora sandlådan på den lilla gården och mängden utomhusleksaker på hyllorna i cykelkällaren. Hyllorna har skruvats dit den här sommaren och fler ska det bli.

Invånarna har också själva byggt ett stadigt brädstaket runt husets gårdsplan och de fick på det sättet slut på mopedåkande och annan obehörig trafik på gården.

Byggt gården själva

Puualhopolkus invånare har också själva byggt och planterat sin gård.

– Jag hörde själv till de första invånarna i huset som Vatro byggde 1980 och som sedan övertogs av VVO. I början stod huset på en naken leråker och inte den minsta lilla planta stod i jorden, berättar Erja Virrantalo.

Allt sedan dess har invånarna arbetat med gården och med de gemensamma inre utrymmena. Byggnadsmaterialet fick man av hyresvärden men talkoarbetet har krävt oändliga kvällar och veckoslut. För ett par år sedan renoverade husägaren fasaden och balkongerna men i övrigt är allting i ursprungligt skick.

Det gamla cykelförrådet gjorde invånarna om till en gemensam grillstuga där de alltid då och då steker plättar på gjutjärnspanna som de bjuder åt dem som kommer hem från jobbet.

Den 65 kvadratmeter stora klubblokalen i C-trappan har nyss fått nytt paneltak och nymålade väggar. Klubben är så välförsedd att invånarna kan fira små familjehögtider där och dessutom använder Kervo stads familjedagvård utrymmet en gång i veckan.

Varje år firar invånarna gemensam lillajulfest här med julgubbe och allt. En gemensam fastlagsfest har också planerats men det dåliga vintervädret under de senaste åren har hittills satt stopp för planerna.

Nästa större byggnadsprojekt är en konditionssal. I början fanns det en sådan i huset men den har med tiden förvandlats till lager.

Få byten

Puualhonpolku 3 har en huskommitté med 12 medlemmar, dubbelt större än normalt. Kommittén är stor, därför att många jobbar i skift och mötestiderna sällan passar alla.

Livet i huset har sedan de första åren blivit lugnt och stabilt. Huskommittén har målmedvetet hållit fast vid de överenskomna spelreglerna och eventuella problem har man gripit tag i direkt.

– Att döma av responsen har invånarna varit nöjda med det här och betraktat reglerna som en trygghetsfaktor. Det är inte ofta folk flyttar härifrån och det är vanligt med långa hyresavtal.

Invånarnas engagemang syns väl på deltagandet i gemensamma talkon som är dubbelt så livligt här som i VVO-husen normalt.

– Om det fanns en opposition i vårt hus skulle jag ha fått höra det, säger Erja Virrantalo som har varit husets förtroendeman i över tio år.

EERO KOSONEN
Översättning: ASTRID NIKULA

VVO som inledde sin verksamhet som andelslag för 35 år sedan har erfarenhet av invånardemokrati sedan trettio år.

– På basen av VVO:s modell och våra erfarenheter stiftades sommaren 1990 en lag om samförvaltning i aravahyreshus, berättar Päivi Raami.

VVO som äger bostäder i över 70 kommuner har byggt invånarmedverkan utgående från en huskommitté. Kommittén väljs av invånarna vartannat år. Huskommitténs viktigaste uppgift är att komma med idéer till och driva invånarnas gemensamma verksamhet och att godkänna ordningsregler för respektive hus.

I VVO-modellen kallas kommitténs ordförande förtroendeman. Förtroendemannen representerar invånarna gentemot service och disponent, tar initiativ till renoveringar och följer med fastighetens skötsel och kostnaderna för den.

VVO:s hus hade förra året sammanlagt drygt 1 200 förtroendemän och vice och det fanns inalles 450 huskommittéer. Särskilt valda experter följer med energiåtgången och miljövården, totalt över ettusen personer och inom husskyddet är över 700 personer involverade.

VVO:s hyresgäster mobiliserar invånarråd i varje kommun och dessa utser en representant per 300 lägenheter till ett regionråd. Regionerna i sin tur utser sin representant till invånarstyrelsen som har femton ledamöter och driver invånarverksamheten på riksplanet. Invånarnas representantskap är högsta beslutande organ som stakar ut riktningen för organisationens hyresbostadspolitik. Hyresgästerna har två platser i VVO Asunnot Oy:s styrelse och i koncernens förvaltningsråd.

Tre cent stöd per kvadrat

Invånarsamarbetet är en hörnsten i VVO:s verksamhet, menar Päivi Raami som har lett invånarverksamheten i sju år och i tiderna fungerat tio år som förtroendeman i sitt hus.

– En stor del av marknadsföringen och koncernens renommé är garanterade om invånarna är nöjda. Invånarverksamheten är en viktig del av koncernens huvudprodukt, boendeservicen. Det är inte vi som driver verksamheten men vi kan skapa förutsättningar för den och stöda den.

– Vi har lagt märke till att en boendemiljö som är i gott skick och väl skött ökar invånarnas egen aktivitet och trygghetskänsla. Människor märker att man bryr sig om dem, säger hon.

Päivi Raami säger att tusen blommor får blomma i VVO:s invånarverksamhet. Det vanligaste är att man tillsammans städar och putsar gården om våren och hösten eller sitter ner tillsammans och talar om frågor som berör husbolaget.

Förra året arrangerades tusen gårdtalkon i VVO:s hus, det fanns sammanlagt 360 olika klubbar och i många av de gemensamma utrymmen som finns i husen hade man utvecklat moderna datastugor.

I synnerhet i koncernens regionala administration arrangeras årligen olika slags fritidsaktiviteter och utbildning, ofta handlar det om ekonomi och energi- och miljöfrågor.

VVO stöder invånarverksamheten med tre cent per bostadskvadratmeter. Det betyder att exempelvis ett hus med 50 lägenheter varje år får ett stöd på tusen euro, och det är huskommittén som besluter hur pengarna ska användas. Invånarna kan också, om de själva önskar det, ta hand om olika uppgifter som hör fastighetsservicen till, och för det får de ytterligare pengar.

I husen lever invånarnas samarbete i ett slags vågrörelse men på koncernnivån märks den inte. I allmänhet är aktiviteten på topp när huset är nytt eller om stora förändringar är på gång i huset eller omgivningen. Förtroendemannen och disponenten är nyckelpersoner i verksamheten men ofta drivs den framåt om det finns många hemmafruar i husen.