Mycket är svårt och rent av obegripligt i detta land. Förutom språket är också storleken svår att förstå — och den ekonomiska tillväxten. På femton år har antalet privatbilar enbart i Beijing vuxit från praktiskt taget noll till över tre miljoner (!). Köerna och avgasmolnen är förstås därefter, för alla har inte katalysator. Någon sade att 90% (!!) av världens byggkranar idag står uppställda i Kina. Det är säkert en grov överdrift, men efter att ha sett antalet av dessa gigantiska järnfåglar enbart i Beijing, efter att ha sett hur stora projekten är och efter att ha förstått att det byggs ännu mera i Shanghai, är jag benägen att tro att en merpart av de riktigt stora skyskrapeprojekten verkligen nog kan finnas just i Kina.

Alla har säkert någon gång hört Evert Taubes härliga föregångare till en "rap-låt", den om kejsaren av Kina. Han som lät bygga muren och bränna alla böcker. Muren hör ju liksom den förbjudna staden till de nästan obligatoriska sevärdheterna. Det är onödigt att upprepa alla superlativer om dessa monument, det är bara att konstatera att den kultur som frambringat dem, dessutom under en tid när våra egna förfäder knappt hade lämnat samlarstadiet, helt enkelt var storartad. Det är förresten heller inte alls att undra på att kinesiska stenarbetare kommer in i bilden när man ska passa ihop stengolv och väggar med mikrometerprecision. De behövs troligtvis i första hand just för sin kunskap. Att det sedan finns arbetsgivare som missbrukar deras brist på språkkunskap och utnyttjar dem ekonomiskt är mot bakgrund av detta ännu mera undermåligt.

Det kan inte hjälpas att man blir en aning betänksam när man jämför konkurrenskraften mellan Europa och Kina. Att många företag flyttat sina produktionslinjer till Kina, eller övriga Sydostasien, är måhända att beklaga, men det som kallas Kinasyndromet kan knappast stoppas med annat än en smärtsam kostnadsutjämning. Antagligen kommer levnadsstandarden och den sociala tryggheten, och därmed även kostnaderna i Asien att stiga. Vad detta sedan får för följder för bland annat miljön kan man bara dunkelt ana. Men det kan kanske inte heller uteslutas att kostnaderna Europa och Nordamerika måste neråt med sociala och ekonomiska följder. Hur det ska gå till i praktiken vet jag inte, men några fler ekonomiska under av den typ vi upplevt under efterkrigstiden är åtminstone inte att vänta.

Om vi blickar mot framtiden ser vi kanske en utveckling, inte mot ett enda lingua franca, utan mot två världsspråk, engelska och kinesiska! Nå vare hur som helst med detta. I varje händelse vore det ingen dum satsning för en ung språkbegåvad person att lära sig båda dessa språk. Svårt ja, men inte alls omöjligt, enligt vittnen som vet. Eller vad sägs t.ex. om ordet "ma" som har flera helt olika betydelser, beroende på betoning kan det betyda "mor", "fräknar", "häst", osv.