Krister Uggeldahl

Det betyder inte endast att vi ska sluta betala skatt och själv sätta sprätt på pengarna. Det betyder också, och framför allt, att vi ska skaffa oss så många grunkor och andra distraktioner som möjligt. Endast så får man "koll".

I stället för att nöja sig med de inhemska tevekanalerna varför inte skaffa hundra tilläggskanaler — ett av de främsta argumenten bakom den digitala revolutionen — som man sen helst kikar på samtidigt. Ju flera, desto bättre. Koll är kontroll.

Internet ger ännu bättre kontroll, klart det. För att inte snacka om mobiltelefonerna och de nya sköna kaffeautomaterna. Gör ditt eget specialkaffe, ge en servitris sparken. Köp en bil, skrota kollektivtrafiken.

Det som ingen säger är att vi samtidigt binder upp oss bortom all personlig kontroll. Men strunt i det, är det tidens melodi så är det.

En följd av detta, eller snarare en förutsättning, är att allting går att mäta. Även smaken. Trots att den är som baken.

Det hävdar åtminstone Tommy Strandvall, projektledare för iDTV-lab i Mediahuset i Vasa. I ett reportage i Husis läser jag om hur man här testar folks reaktioner på filmer och teveprogram, detta i ett försök att slå fast vad som går hem/inte går hem.

Försökskaninerna sitter fastkopplade i en ledning som mäter puls och handsvettning (jämför med lögndetektorn), man brukar också en s.k. ögonrörelsekamera. Och så här säger Strandvall, krutuppfinnaren: "För att testsituationen ska bli så äkta som möjligt måste människor vara avslappnade. Annars kanske de reagerar på annat än själva filmen".

Rackars, vi som trodde att människan var funtad på det sättet, att man tar intryck av sin sociala miljö och andra yttre faktorer. Såsom djungeltrumman, såsom kritiken, såsom stickor i rumpan (av någon märklig anledning är filmerna alltid bättre på Tennispalatset i Helsingfors än i ungdomsgården i Peräseinäjoki).

På tal om stickor i baken har Cirkus Finlandia gjort slut på sitt lager. Nuförtiden sitter även en vanlig dödlig riktigt bekvämt. Men i övrigt är det lika spännande som förut — om inte mera spännande.

I en tid när allting handlar om koll och kontroll framstår cirkusen som en av de sista bastionerna utom räckhåll för det förutbestämda. Det är här och nu och det är på riktigt. Inget båg, ingen trixande, allting sker framför våra ögon. Och det kan ju alltid misslyckas, hur skickliga artisterna än är.

Det är så äkta, så vackert och genuint att jag — bokstavligt talat — får tårar i ögonen. Att gå på cirkus är lite som att gå bakåt i tiden, till en barndom när allting var nytt och spännande. När världen var ett enda stort frågetecken och sockervadd var det bästa som fanns (det är det för övrigt fortfarande).

Där sitter vi sen, hela familjen, kladdiga runt munnen och lyckliga som bara den. På betryggande avstånd från allting som heter koll och kontroll.

Cirkus Finlandias turnéprogram finns på adressen: www.sirkusfinlandia.fi.

TV-MAGASIN
"RåFilm", amatörfilmer för stor publik, FST/TV2 måndagar.
– Nu har amatörfilmare alla tiders chans att nå ut. Men även om konceptet är fräscht — filmbidragen varvas med intervjuer och presentationer — så frågar jag mig hur långt materialet räcker.

RADIO
"Suomi soittaa", radio på finska, här och där.
– I stället för att i tid och otid skrika sig hes över det finlandssvenska radioutbudet så varför inte botanisera i det finska utbudet. Där finns alt möjligt, från jazz och klassiskt till väloljade talprogram.

TV-FILM
"Les Misérables", klassikerfilmatisering av Bille August, Fyran 23/10.
– Det är inte första gången som Victor Hugos humanistiska 1800-talshistoria — om brott och straff, gott och ont — hamnar på vita duken men sällan har det gjorts så här bra. Klassiskt filmdrama; välspelat, välunderbyggt och nog så gripande.