För bara ett år sedan fick hela 450 människor sitt levebröd från Oulaisfabriken. Den internationella elektronikjätten Flextronics har sedan dess gått hårdhänt fram i Oulais och det är tredje gången på ett år som huvudförtroendeman Jari Krupula har kallats till samarbetsförhandlingar. Den här gången för gott. Fabriken ska stängas.

Krupulas röst färgas av trötthet, besvikelse och frustration.

– Någonstans har man fattat beslutet att stänga Oulaisfabriken. Produktionen flyttas till Polen. Samarbetsförhandlingarna är i gång, men vad finns det väl mer att förhandla om när beslutet är fattat?

– Vi har bara diskuterat tidtabellen för nedkörningen, som ska vara slutförd om ett år. Det mesta upphör nog före sommaren. Samarbetsförhandlingarna avslutas officiellt i mitten av november och därefter ska väl uppsägningspappren delas ut.

Huvudförtroendeman Krupula berättar att man förde samarbetsförhandlingar på våren och igen på sommaren. Då upphörde 40 tidsbundna anställningar, 30 sades upp och 70 permitterades. Nu handlar det om slutlikvid för cirka 250 människor, 210 av dem i produktionen.

– Här krävs nog att man uppbådar alla sina krafter för att orka vara motiverad till det bittra slutet. All arbetsglädje är borta.

Flextronics fabrik i Oulais har enligt Krupula fungerat väl. Yrkeskunniga arbetare har borgat för god kvalitet och säkra leveranser. Men på den globala marknaden tycks det sakna värde. Maskinerna är redan på väg till Polen.

– Också nu, när året går mot sitt slut, har orderstocken bara vuxit och det är så bråttom att fabriksledningen har återtagit sommarens permitteringar. Just som man har sagt till dem att de inte behövs till något!

– Nedkörningen av fabriken började då Ojala sålde sitt företag till Flextronics år 2001. Arbetsmomenten förenklades. Med facit på hand kan vi se att företaget köptes bara för att man skulle få bort det från marknaden.

Arbetsförmedling försiggår numera i fabrikens utrymmen. Här kan man anmäla sig som arbetslös, och ett par datorer har installerats, där de arbetslösa kan söka information om lediga jobb eller utbildningsplatser. Med staden har man diskuterat utbildningsmöjligheter, men den frågan är ännu på hälft. Några arbetare kan kanske få jobb på fabrikerna i Sievi och Haapajärvi.

I det här läget betonas behovet av omställningsskydd. Krupula säger att man inte borde få utlämna arbetarna åt deras eget öde. Behovet av stöd och vägledning är akut.

När nu utöver de redan uppsagda ett par hundra blir utan jobb i vår kommer det att vara en strid på kniven om nya jobb.

– Det verkar som om bara hyresfirmor erbjöd jobb i den här branschen i framtiden.

– Utvecklingen är skrämmande. Om man får jobb hos ett bemanningsföretag förlorar man nog både Pekkanen-dagar och semestrar. Företagen spekulerar med kortvariga anställningar där alla ersättningar betalas ut i samband med lönen, vilket kan innebära att det bara är mellan de olika anställningarna man kan få semester. Det handlar om rena slavkontrakten, konstaterar huvudförtroendeman Jari Krupula.

AINO PIETARINEN
Översättning: ASTRID NIKULA
Foto: HARRI NURMINEN

  Metallarbetarförbundets avtalschef Jorma Löhman berättar att omställningsskyddet fungerar väl i Sverige. Det fungerar bland tjänstemännen och det lär fungera också för industriarbetarna. Antalet drabbade är på stigande men Löhman tror ändå att modellen håller och pengarna räcker.

Löhman berättar att det svenska omställningsskyddet innehåller flera sådana element som vore välkomna också hos oss. Det innehåller bl.a. Lauri Ihalainens tanke om att ett jobb avlöser ett annat.

– Det viktiga är ändå att modellen innehåller såväl utbildning som arbetssökande och att den tar hänsyn till individen. När en människa blir uppsagd behöver hon massvis med stöd och det vore bra om någon då tog hand om henne. Uppsägning kuvar människan. Hon behövs inte längre. Då behövs det mer stöd än att man anmäler sig arbetslös på arbetskraftsbyrån.

– Det centrala i den svenska modellen är att man inte lämnar den arbetslöse ensam med sina problem.